sweet as.

men facebook-hypen är ju ruggigt påfrestande. det där konstanta behovet av att veta vad alla tänker, gör och planerar är visserligen logiskt om man tänker på media- och informationsflödet i allmänhet, men ändå påfrestande. man dras ju in i det. jag dras in i det. inte för att det gör någon direkt skillnad om jag vet att pelle, nisse och nissa är trötta, sett en rolig film eller kommit hem tidigt från skolan, men man håller ju sig uppdaterad. ett litet plus i kanten kanske..

för övrigt så älskar jag skype. brilliant påhitt. sitter faktiskt just nu och pratar med min kära bror. han är för skön, har visat upp alla nyttigheter han inhandlat på planeten. tänk, utan skype hade jag kanske aldrig fått reda på hur ett vaxböna såg ut.! shiiit. haha. nejmen skype är fab.

utanför datavärlden bjuds det på promenader, te, lights in alingsås, husbygge (som förmodligen är klart om tre veckor!), mys med vänner, vin, skratt&bus och filmmaraton - men pga tillfällig och (om jag får bestämma) jäkligt kortvarig sjukdom får jag hålla mig hemma och nynna på "lonely, i am so lonely, i have noboodyy for my oooown". lite självömkan är nyttigt.!

sweet.

den lille blonde hobbiten i skogen heter zelda ja, så var det!

mario kart och colin mcrae rally.. jojo, jag kommer allt ihåg.

kognitiva förmågor-kursen jag läser i skövde bjöd på en trevlig övning om dataspel/tv-spel, finurligt sammankopplat med taxonomiska vad-det-du-var. scheman, kanske. det är nämligen så att drygt hälften av nissarna i min klass är dataspelsutvecklare inom kort, och föreläsaren tyckte då att det var trevligt att göra övningen, som egentligen handlar om begrepp och hur man benämner olika objekt, om just dataspel. fiint. jag, som fick tillhöra gruppen kognitionsvetare, langade fram mina kunskaper om bilspel - mario kart och colin mcrae rally. klart jag kommer ihåg.

men det är också det enda jag kommer ihåg om ämnet i fråga, det var ju trots allt tio år sen jag spelade det där ascoola bilspelet med massor av olika banor och en ratt som vibrerade - colin mcrae. men jag verkar också vara en av de få som kommer ihåg så lite, förvånande nog så kan mer eller mindre alla killar jag känner kan allt om tv-spel och dataspel. alla spelar!

det har kommit en tsunami av spelintresse, or so it seems. det kanske kom långsamt, utan att någon märkte det. min teori om att youtube var världens nya it-thing föll hårt under min upptäckt av pojkarnas (reds anm: pojkarna i fråga vill gärna bli benämnda män, men detta blir alltså grammatiskt fel, då "män" och "tv-spel" inte kan förekomma i samma mening) oerhörda tv-spelsmani.

jag säger inte att det är fel att spela tv-spel. man kan säkert lära sig strategi, språk, problemlösning, ..osv, men frågan jag alltid ställer är; vad är det för skillnad nu, när du kommit till level 35 i jämförelse med när du var på level 2, bortsett från den sjukliga mängd timmar du lagt ner?

..



jag har absolut ingen talan dock. vad får jag ut av att hänga på facebook flera gånger om dagen?

det jag däremot får ut något av är min kurs i kognitiva förmågor. och med hjälp av våra älskade data- och tv-spel så förstod vi innebörden av basnivån i det taxonomiska helvetet.
tack mario, tack colin.

peace out.