Oprah!

Jag har hicka. Vilk-hick-et hick-är abnormt störande. (hick-skriver ut precis när jag hickar så att ni ser hur synd det är om mig).

Kollade på Oprah idag. Hon visade gamla surprise-favoriter. Typ när hennes tittare får träffa sina idoler, Tom Cruise och Josh Groban, bland andra.. I alla fall, Savannah fick då träffa J Groban. Hon kom upp på scenen, helt sjukt nervös, och fick sitta bredvid pianot medan han dedikerade låten Awake till henne. Jag trodde ärlig talat att tjejen skulle svimma! Hon grät och skrattade om vartannat, rodnade och kollade på honom, tittade på kompisen i publiken och blickade tacksamt bort mot Oprah (som för övrigt såg ruggigt nöjd ut med att vara så hjälpsam. Hon grät till och med ikapp med Savannah).
Sen var det fler favoriter; två systrar från Rwanda fick träffa sin familj för första gången på tolv år (här fick till och med jag en tår i ögat), en medelålders kvinna hoppade fem meter upp i luften när Jon Bon Jovi levererade hennes pizzor från Dominic's och en tredje fick krama sin älskade Cruise. Tänk ändå vilken makt Oprah har. Hon kan ju fixa precis vad hon vill! Hur mycket folk som helst jobbar för henne, de har mer eller mindre obegränsat med pengar och allt hon säger lyssnar miljontals människor på varje dag. Hon skulle kunna leka med människors hopp, drömmar och liv överhuvudtaget, men som tur är används det till något gott. Vad vi vet, i alla fall. Lite avundsjuk är jag på Savannah dock. Inte för att hon fick träffa Josh, nejnej, det spelar inte så stor roll. Däremot att ha en person som man ser upp till så fruktansvärt mycket att man nästan tuppar av när man träffar dem däremot..! Jag ska skaffa mig en idol.

Kirrat gardin idag. Och två små lampor. Life is grand.
Och just det ja! New beginning snart! Ska fixa så jag gör något av mitt liv snart, något riktigt vettigt! Eller bara fruktansvärt kul, det duger för mig.. Ska kanske höra med Oprah vad som händer för ball!

raka besked

vännen, sa jag precis, tycker du att jag ska färga håret mörkbru..
nej, svarar han.
men. mörkbrunt. tycker du inte det?
nej, blir svaret. igen.
nähä, jaha, men.. ska jag ha det som det är? varför då?
för att det är snyggast så.

ja, det är ett tjejigt och fåfängt problem. men när
man får ett JAAAaaaaAAAAaaa! av alingsåsflickorna och ett
bestämt nej av vännen vet jag inte vad jag ska göra. två alternativ, vad menar du? ska jag bestämma själv då, vad jag ska ha för hårfärg?
nejnej, så kan det inte vara.

hörde för övrigt en lillkille på maxi (ICA MAXI!) på ca 8 år säga till sin pappa imorse, en söndagmorgon kl tio, "ska vi köpa smycken till mamma nu?"
illa! men ack så roande!

tv

men hallå eller. josefine maria corin stig - vad kollar du på?
1. mammas pojkar
helt äckligt. speciellt bobby, vad fan liksom. yuck!

2. glee
musikalserie. förutsägbar high school- och osäkra trettioåringars-tv.

3. generation fett
idag om chubs and chasers. säger väl allt..

normalt

labadabadibido!
o!
tystnad.
applåder.

kanske borde bli artist. som säger sånt där, labadabadabadibobaabaa. och piano, rökig pub och paris. fast om jag väljer paris får jag väl anpassa mig lite, typ loubidou-voules-vous-bidou.

just nu (igår och idag) lever jag det oerhört vanliga livet, vilket i och för sig känns skönt. rutiner är underskattade.
jag vaknar av harp-alarmet 06.20. tänker "nej, det är inte morgon. det kan det inte vara. hade det varit morgon, hade jag varit pigg och utvilad nu. känner jag mig pigg och utvilad? nej! är det morgon? n.. ja. det är det"
jag äter frukost. "müslin slut. det är inte sant."
jag småspringer till bilen. alltid.
hänger på jobbet i några timmar, övertalar äldre damer att "jo, du är hemma", "jag lovar", "helt, HELT säkert".
går med hunden. i regnet. med dunväst.
äter. "mamma, vad är det i såsen?" "VADÅ? det är chilisås och lätt crèmre fraîshe. VAR DET INTE GOTT?" "jag försöker bara lära mig laga mat" "jaha! jättelätt! chilisås och lättcrème fraîshe och salt och peppar!"
spenderar tid.
sover. ".."

helt trött. heeeelt trött. artistkarriären får vänta.
abolidoshha

fantastikt flippad filosofi

vem är du?


antagligen har du en känsla av att du är en speciell sorts person. vare sig det är en popare, idrottsman/-kvinna, direktörsämne eller ett fashion-statement i sig, så är det någon du väljer att vara.
det intressanta med detta är att du när som helst, bara med tanken, kan vara någon annan.

visst är det sjukt? jag har aldrig riktigt tänkt på det, men ibland sitter jag och tänker mest ingenting. kollar mig omkring och ser inget som intresserar mig. då kan jag plötsligt, genom fantasin, intala mig att jag är någon hot-shot fancy-pants fotoredigerare och börja trixa med färgmättnad och kontrast på mina foton (that is; på mina enkla bilder tagna med olympus mikro 850 SW i turkosblått). detta samtidigt som jag sippar på en liten cappuccino med överspänt lillfinger, då det förmodligen passar ihop med min bild av denna slags person. det är ju toppen i och för sig, för då får man ju något gjort. jag behöver redigera mina bilder, och tänker jag mig att jag är en sån tuff person så blir jag ju jättetaggad att faktiskt ta tag i det och börja.
gör det här annars också; när jag behöver plugga (cool student à la collage i USA med massa tunga böcker men åh, så sofistikerad), träna (allmänt råsportig tjej, tänk OS i kombination med nike-reklamen, typ), städa (ansvarsfull, but that's really it), .. jag skulle kunna fortsätta men jag tror att min flumfilosofi är nog förklarad.

det här är i och för sig tillfälliga motivationsidentifikationer (kan ju låta som ett svårt ord, men det är det inte. jag hittade precis på det. jag är inte en person som använder svåra ord). frågan är ju egentligen vem du känner dig som mest. ur omvärldens perspektiv är det enda som skiljer sig mellan att du då är denna nya person i jämförelse med den vanliga kan vara något så simpelt som t ex ett klädesplagg.

såå, personligheten är egentligen en illusion. eller?



ps. överspänt lillfinger kan vara en smärre överdrift, men ni förstår nog poängen. ds

vi glömde currywursten.

jag tänkte att det nog passar sig att skriva lite om vad jag hade för mig i berlin.!
eller ja.. jo.

vi promenerade en herrans massa, vilket jag anser är det bästa sättet att insupa (inandas, känna av, inte konsumera alkoholhaltiga drycker) städers atmosfär. vi gick i friedrichshein och kreuzberg och kollade i second hand-affärer och fikade, på brandenburger tor och till reichtag där vi blev fotade av en litenliten utländsk man med digitalkamera. vi såg tv-tornet fernsehturm (fahren-kopf, som jag tänkte mig att det hette en gång.. det var fel. fahren kopf betyder ungefär "åka huvud") vart vi än gick. vi var kultiverade och besökte berlinische galerie och såg bra fotokonst, kreativa formationer men även stressande surrealism.
konstigt det där. ullis gillar sånt. ni vet, sån konst som har alla färger och föreställer en människa med en bebis som hänger upp-och-ner istället för en arm och med en banan på ryggen och en lägenhetsbyggnad som fötter och magen är öppen och.. ni vet. jag, däremot, får lätt panik och letar desperat efter närmsta foto-objekt eller eventuellt efter någorlunda normal konst.

åh, sen utropade jag dummkopf(!!) vid ett övergångsställe. ullis hade precis lärt mig säga dumhuvud på tyska. så då ropar jag det högt, precis som man känner för när man lärt sig något användbart. uppmärksamhet från omgivningen, check! (försök inte detta hemma)
tio minuter efter dummkopf-incidenten drog vi till judiska museet. känner mig lärd. riktigt intressant. med ullis blir man automatiskt allmänbildad!

nighttime vankades det konserter på klubbar jag aldrig skulle möta på i sverige. här snackar vi underground! måste nog lägga upp videon jag kände ett starkt behov av att filma av trummisen i det svenska bandet sewergrooves. han ser ruskigt påtänd ut! vi gick även till klubben white trash och dansade loss till grym musik samt hängde på en förfest hos sarah vid schönhauser allee innan vi stod och köade till en klubb som hette villa (i think!) i en halvtimma innan vi tänkte att ja, vi vill nog gå till en bar istället! haha. men sånt är gött ändå.

saknar redan berlin lite. och ullis, tack! ruggigt bra värd.
och ja, vi glömde ju äta currywurst. men falafeln var god. trots en kvarts salladshosta!

jag och mina dumma ordvitsar.

så, jag har varit hemma i knappa två timmar.

kollar på hunden alice som gnyr, och säger matte - ma - tik, medan jag pekar på mig och sen på den oförstående labradorflickan.

för rastlös, för snabbt.

gästinlägg av queen ullis

I tider av amerikansk vardagspropaganda händer det inte allt för sällan att vi stöter på superlativet. Detta underbara sätt att uttrycka sig som får allt att te sig så som vadderat med bomull och sockrat med gnistrande ätbara silverkulor. I USA, möjligheternas land, där är allt underbart, där finns doughnuts eller som pappa Simpson säger dooooouuuughnuuuut.
Första gången jag hörde talas om denna uppenbarelse var från min dagliga dos sit com, där var den. Den var vacker och glaserad med ljuvlig fyllning, "heaven on earth" - med en doughnut i min hand kunde jag höra ohörbar musik spelas i mina öron (disneys kompositörer naturligtvis), jag vågade allt det som jag inte vågat innan, jag var ostoppbar, allt som förvirrade mig, fick mig att känna mig liten och oälskad, allt sådant skulle försvinna.
Jag hade en doughnut, som en orgasm i fast form.
Så självklart när jag äntligen fann mig bo granne med en dounkin doughnut-butik dröjde det inte länge innan jag var där. Det fanns så många, med choklad, med nötter, med blått, med orange, jag var lika ivrig som en 15-årig pojke på dansgolvet.
Jag bestämde mig, jag betalade och öppnade sakta påsen med denna gudagåva i. Där låg den, så vacker, så genial och så ätbar. Jag tog ett bett och FY FAN vad jag inte gillar doughnuts! Istället för svaret på Den Eviga Frågan fick jag friterad bulle. Den smakade friterat, den smakade tristess.
Så nästa gång jag söker livets mening ska jag följa det tyska konceptet och köpa mig en currywurst och en bretzel.

strasse och danke och sånt

phew, berlin alltså!
det har börjat bra. ruggigt bra, till och med. berlin är arty arty och det verkar finnas utrymme för olika sorters folk på ett helt annat sätt än för folk i kära gamla schweden.

anyways, igår, innan jag gick på planet stod jag i min ensamhet vid gate 17 (om man bortser från alla nissar som sprang förbi och tyskar som också väntade på planet) fick jag "kolla-sig-omkring-blicken". ni vet, den när någon kollat på en, pratar med sin kompis och kompisen ska bara kolla sig lite omkring och råka glance-a förbi en. det är ju så fult! stirra hellre! eller ja, jag kör samma knep ibland. men fult är det ändå.

väl på tegel/TXL i tyskland lirkade jag mig fram till schönhauser allee via beusselstrasse med buss och runt-gående u-bahn. johodå, jag klarade det allt, trots att engelskan ibland verkar vara smått bristfällig hos en viss del av den tyska befolkningen. funkade bra tillslut som sagt, trots att automaten spottade ut mitt mastercard. mitt mastercard där jag har 95% av mina pengar. åh, nu låter det som jag har mycket pengar. det har jag inte. jag är sorglig ekonomiskt sett från början! men det löser sig nog. annars får jag ringa päronen och snyfta lite.

igår kväll! herregud vad kul! först så träffade jag ullis roomie clara o så käkade vi ullis hemmagjorda chili con carne. clara ser ut lite som twiggy. eller ja. men typ! hon är från amsterdam och grymt trevlig. vi snackade om tha hood på tyska - da keiz (tysk stavning är inte min starka sida). senare drog vi till ngt ställe ganska nära ostkreuz och gick på kareokebar! det fanns olika bås o grejer, men det festligaste var den offentliga maskinen - som låg i en kundvagn med en massa ljusslingor à la ikea. hysteriskt. på baren var även evelyn, edvina, sven, svens kompis, sarah, felina osv. vi rockade och mumsade på zol med lime (sistnämnda var mest jag dock. de andra smuttade på mousserande vin ur 20-cl-flaska).

nu är ullis o gänget i skolan, sen blir det lunch och sen drar vi kanske till turk-kvarteren! spännande!

lost

jag kommer att vara lite vilse i berlin de närmsta dagarna.
framförallt idag!
ullis försökte lugna mina nerver med att säga; om du är vilse, så ska du bara ta dig till eberwalderstrasse - pretzlauer berg (eller nåt liknande). jaha, okej. eberwald.. nu känner jag mig ännu mer lost (lost in translation, om man så vill!).

men det är okej. jag är visserligen lite nojjig (jordens fulaste ord att skriva ut), men det kan jag leva med. egentligen är det askonstigt dock. jag har ju rest med julie till nz, aussie och kina. åkt till seattle med pappa men med full koll. åkt själv till bryssel. åh, jag är ju en mes.

ska bli underbart att träffa ullis dock! i can't wait!
later!

zoph goes badass

Zophia Carlsson became a fan of 100 Tusen medlemmar och jag tattuerar in en kuk på benet ^^,.

jaha!
vad hände där?
hade det varit typ viktor ragnmark eller mohammed saleem som gått med i gruppen hade jag inte märkt av det överhuvudtaget. men zophia? lilla oskyldiga wannabe-via-direkt-zophia? haha! "okej" :P

logiken försvann någonstans på vägen.
men det gör inget.
det är roligt att rynka på näsan åt osannolika företeelser på facebook!

glubglub

lektion 1 i hur man skriver blogg lite på lyran!

shuppidupp! slå på rätt tangenter. (säger man slå? tryck på? ja. låter bättre.)
slå på rätt tangenter. nejfan. fel igen. tryck på rätt tangenter!

sleep tight, vakna näre inte är night - allmänt bra ordspråk som jag precis kom på. har dock inget med bloggen att göra.

skriv om något kul! jag ramlade inte i diket med cykeln på vägen hem! (inte så roligt. hade varit festligare om jag faktiskt kunde langa storyn om hur jag välte, trasslade och kom upp. men det gjorde jag inte. cyklade snabbt och med go mjölksyra)

min hund snarkar.

jag kan flyga, jag är inte rädd

ny vecka, nya möjligheter. det är så man säger, eller hur? ny dag, nya möjligheter är väl ganska standard det med.

det låter ju som om man kan göra vad som helst. alla drömmar du haft kan du uppfylla den här veckan. eller kanske till och med idag. det låter också som stig-helmers terapisession; "jag kan flyga, jag är inte rädd". allas våran S-H pratar visserligen om att just sitta i ett flygplan, men mantrat funkar ju till vad som helst, om det känns lika omöjligt som att odla vingar och flaxa iväg.

jag får lite prestationsångest. jag menar, om man kan göra precis det man önskat måste man ju fixa det man vill allra helst. hobbyångesten ligger ju här i att komma på exakt det man vill. vilket genombrott, vilken världomspännande insats eller vilken egen dröm ska jag kirra den här veckan, liksom? tråkigt höga krav man får på sig.

ny vecka, nya möjligheter.
du kan göra vad du vill.
så, vad blir det?

fråga inte, jag vet verkligen inte..

"halsduken är den nya koftan."

jag citerar mig själv, om någon undrar. och jag är kanske lite självgod, det måste man ju vara om man hänvisar till något man själv sagt. om någon undrar.

men det är så. om jag inte har en halsduk vars storlek gör det möjligt att använda den som substitut för en nackkrage känner jag mig tom. i hjärtat, själen och på halsen.
i tjugominuterspausen på RENT idag skippade jag den dock. oh herregud, tänker ni. ja, jag med. men jag kompenserade med mössa och kofta. vilket är fel. men jag gjorde det.

halsduk, förslagsvis stickad, är hot. both snygg-wise och varmt-och-gött-wise. så därför ersätter vi koftan med halsduken i år.

jag har absolut ingen aning om varför stickade föremål kom på tapeten idag. men så är det ibland. RENT var för övrigt sweet. malins dans var grym (go yring!)

<3

jag är lyrisk!
jag är lycklig!
jag är helt jävla förälskad!

jag vet inte varför jag inte tänkt på det innan, .. har ju funnits där så länge, men utan att jag riktigt tagit till mig.

put your records on
corinne bailey rae

en låt, ja! vad trodde ni? pssht! ;)


jag var olaglig idag. kändes befriande och ruskigt ångestframkallande. men jag kom in i det. man lär sig vara lite hobbykriminell.!
herregud, det låter ju som om jag är medlem i original gangsters. så är det inte. jag är väldigt nära laglig. mitt dåd är i nivå med att ta mer fanta utan att betala, typ. bara lite hobbykriminell, som sagt.

hysteri

det är farligt att vara ledig.
och det är mycket dödssnack på den här bloggen.
vilket i sig är lite konstigt, då jag känner mig ganska obekant med ämnet.

anyways! farlig dag!
jag körde i min lilla bil, pärlan (fiesta, -88. what freakin' else? :P). var på väg till maxi, och så skulle zophia hjälpa mig att handla (hushållssysslor är sånt man sysslar (läses: tvingas syssla) med när man inte jobbar eller pluggar..) så körde jag framåt, uppåt, nedåt, svängde och höll på, som man brukar när man kör bil. kommer till rondellen vid maxi och svänger och håller preciiiiis på att köra på en bil. det var banne mig på millimetern som jag lyckades tvärbromsa innan jag pangade in min fiesta i den fula vita bilen framför mig! aah! zophia börjar skrika med en ton och volym som gjorde mig mer upprörd än nära-döden-för-fiestan-upplevelsen i sig. herregud. upprörande var det, alltihop. och litelite kul. hysteri har ju sin charm ändå!

mer hysteri;
mamma och jan ska till rondo ikväll för att kolla på jerry williams (dödligt avundsjuk. jag skulle kunna ge min högra arm för att se.. nej. det skulle jag ju inte.) och jag fick till uppgift att köra dem till tåget som gick 17.27.

kl 16.48, mamma: VAD ÄR KLOCKAN?! jag: sexton fyrtioåtta. tolv i fem. mamma: ja men då är det ju lugnt! jag vill ha en latte! kan du göra det åt mig? jag: ja.

kl 17.17, mamma: nu måste vi ju åka! var är jan? (ringer jan) .. (upptaget) han svarar inte! vad ska vi göra?

kl 17.20, mamma: fortfarande upptaget! men nu måste vi åka! jag: ja.

kl 17.22, i bilen. mamma: vad gör jan? varför svarar han inte? tänk om det har hänt nåt! fia, har du tagit hans skor? jag: nej. (mamma springer ut och hämtar skor).

kl 17.27, på stationen. tåget går precis när vi kommit fram. mamma har fått tag på jan. han hade inte uppfattat tågtiden. mamma tar jans skor och går mot perrongen, litelite stressad. jag: ha det så kul!

här hemma är det ingen hysteri. det är jag och mitt lugn som umgås. snart med zophia dock. men än så länge är det bara jag. och mitt lediga lugn.

usch went swush

jag hade bara tänkt skriva 'usch' nu, för det var så det kändes.
men så läste jag zophias blogg (zophiacarlsson.wordpress.com).
och log istället.

hejhej.

åh, älskade tekniska issues!

vad gött det är!
kvinnor kan!
OM jag kan, och SOM jag kan!

min iphone ville inte synkronisera med min dator häromdagen. rättare sagt så ville datorn inte ens kännas vid att dess usb-port var så fint sammankopplad till min nya leksak. men då brydde jag mig om det problemet lika mycket som jag bryr mig om att korplaget i innebandy för 50-plussare i hässleholm förlorade mot mer eller mindre samma lag fast från eskilstuna. ungefär så mycket brydde jag mig.
men idag så fick jag småflipp, av någon anledning. "reeaageeraa dååå", "komigenkomigenkomigenkomgigenkooomiiigeeeen" och "hallåå?!", var ledorden för den gnagande frustrationen för att allt inte funkar som jag vill. dessutom, stunden till ära, ville iphoto mucka med mig pga någon lagom intressant info om cashen och miniatyrer. och så för några sekunder tänkte jag; "kan inte någon alfahanne bara komma och LÖSA det här åt mig?"
sen tanken gick över. nu jävlar, tänkte jag, nu jävlar fixar jag det här.
och jag gjorde det! ja, ni läste rätt! jag löste la det jäkla synkroniseringsproblemet och byggde om cash-(inte pengar, olyckligtvis..) och miniatyrsmecket. HA-HA-HA!

jag behöver uppenbarligen ingen som löser mina problem, de fixar jag alldeles själv!


..fast om det kommer en frivillig aspirant som vill ta hand om framtida tekniska problem kommer jag förstås envist förneka att jag någonsin skrev det här inlägget. då kommer jag att gny ynkligt "jag fattar verkligen ingentiing, kan inte du lösa det?" och gå och fika med mina kära vänner istället.
jag menar, kvinnor kan, men vi är inte dumma nog att göra mer än vi behöver..

hur man hetsar och hur man dör

.
..
...
....
.....

en fin pyramid, kan man tycka. men i själva verket är detta den senaste och hetaste tortyrmetoden!
folk kan bli fullständigt galna!
punkter har en effekt på folk som kan liknas vid ett enormt rött tyg för en tjur. de blir bara argare och argare.
jag testade detta precis på zophia. först varnade hon mig bara litegrann. sen startade hon till och med krig och försökte out-punkt me. gick sådär. jag vann big-time.
effektiv tortyr, med andra ord..

..

nej, förlåt. inga mer irriterande punkter. förutom där de ska vara. typ här.

igår dog jag.
jag hade varit på mitt übersnälla humör och hjälpt det logikbefriade (detta är såklart inte helt sant, men idag kör vi på extremiteter, för nöjes skull) nordea-freaket med att måla hennes hall assnyggt mörklila (plommon, för de intresserade). så när vi sen drog till mcdonalds med ingrid och matilda så tänkte jag, ja, jag är värd att smaka 1 cl av hennes fanta som ett litetlitet tack för hjälpen.
men vad händer då?

jo, jag blir anklagad för att ha druckit upp hela wannabe-apelsin-socker-vattnet och blir tillsagd att hämta mer. UTAN. ATT. BETALA.
för ingrid är detta inga problem. hon går fram och hämtar som om det skulle vara hennes rätt som mänsklig varelse att få hur mycket läsk hon vill. jag, däremot, är löjligt laglydig och etik-och-moral-ig i dessa situationer. men jag blir tvingad! så jag smyger mig fram, efter mycket om och men, men vänder precis innan automaten (DET STOD JU EN TJEJ I KASSAN!), går bakom ketchup, sugrör och salt-lådan, sätter mig på huk och dör av förmjukelse. de elaka tre sitter och gapflabbar, såklart. jag går tillbaka till bordet. får inte komma tillbaka till bordet. jag får gå tillbaka.

så då stänger jag av hjärnan. tänker; det är nu eller aldrig. i huvudet slår jag mig på låren à la carolina klüft. och jag gör det. jag fyller på den jävla läsken. och går tillbaka. med den jävla läsken.

idag gör jag mitt bästa för att återuppstå. det går sådär. jag får utbrott med jämna mellanrum då jag får andnöd och tänker, "vad i helvete gjooorde jaaaag?" typ.

och jag kommer aldrig att hämta mer läsk utan betala. zophia, matilda, ingrid - det får ni banne mig göra själva..!

plan A!

i had the time of my life, sjungs det medryckande i dirty dancing.

den är ju ruskigt bra, den filmen. tycker jag. liksom alla andra tjejer här på jorden. fan. jag borde ju gå åt andra hållet, inte vara så average. typ bara gilla actionrullar och skräckfilmer.

nu blev jag deppig. ska nog inte alls ägna mitt liv åt dödsfilmerna.

åh, nu är jag i alla fall ledig mer eller mindre fram till jul. så det jag ska roa mig med;
--fixa mitt rum. flyttade in för några veckor sen. har en säng. ett skrivbord jag ska byta ut. en stol jag ska byta ut. en bokhylla jag ska.. gissa! BYTA UT! helt hopplös är jag. men nu ska jag ta tag i det.. upp med hyllor, tavlor, framkalla kort och göra en skön installation med foton på folk jag håller kära, få lite stämning i rummet!
--utveckla min vänstra hjärnhalva! låter asskumt om man inte är insatt i vad de olika hjärnhalvorna har hand om för saker mest. kanske egentligen bara är enklast att förklara vad jag menar än att babbla på.. hm. anyways! jag snackar om min konstnärliga sida (johodå, den finns, om än i mikroformat). och innan ni viker er av skratt, vilket jag i och för sig bjuder på, så finns det en tanke bakom detta! gymnasiet; fysik, matte, kemi (logik, logik och logik), kognitionsvetenskap (logik), förhoppningsvis framtida medicinstudier (ruggig logik). alltså bara höger hjärnhalva som arbetar. alltså helt asymmetriskt. alltså ska dessa månader tillägnas vänster. just for the SAKE OF BALANCE! höhö.
--.. man borde ha en tredje punkt. jag tror starkt på den gyllene regeln. AH! just det! hälsa på ullis i deutch (med reservation för stavningsfel) och ellen i den bästa delen av the UK.



jag kan ju alltid kolla på bra filmer också, säkert bra för vänster hjärnhalva.
typ dirty dancing, den är nog asbra ur den synvinkeln.
i'll have the time of my life.!

kärleksförklaring till idol

jag kom hem, lade mig i sängen, knappade fram idolavsnittet från igår på min gråa viasatboxer. jag kollade ett tag. och blev rörd! åh, kalle och tove (vad bra hon är och vad juryn hade fel! grymt var det) och erik och reza och.. nej, inte rabih, jag är ledsen. men han gjorde säkert sitt bästa.

men sen kom ju "you're the inspiration". och jag blev extra rörd.
jag vet inte om det var någon nostalgigrej från montessori, om det var utmattningen efter tentan eller om det var en väldigt bra låt, men jag var skakig efteråt. tänkte herregud, vad händer?

i alla fall, jag spotify:ade och sjöng med. och tog ett bubbelbad. sjöng lite till. och nu har jag en såndär urmysig känsla i hela kroppen.

ut ikväll! novembernatta och sånt gött. tar lång tid på mig att göra vad jag än ska göra nu innan. life, oh life.
jag diggar.

va? sa du nåt? eller sa jag nåt?

det här är nice.
jag är så trött att jag hela tiden fastnar med blicken. och så blir det sådär suddigt, hela tiden.

och nej, jag börjar varken bli närsynt eller långsynt eller snedsynt eller synt-are.
nej! fan vilken dålig ordvits. it stands though. bloggar är ju trots allt till för spontana tankar.. ibland lyckligtvis, ibland tyvärr.

igår, när jag hade pluggat i sisådär elva timmar med totalt 30 minuters paus så såg det ut som om någon hade stoppat mig i torktumlaren en sväng. alternativt att jag var väldigt, väldigt sjuk. och att någon gnuggat en ballong mot mitt hår.
för håret - det stod åt alla håll! ALLA! jag lovar. syd, nord, väst, ös.. nej. inte åt öst, men nästan alla håll. sjukt. torktumlarkvalitet, som sagt.

idag är jag bara seg. pluggat i totalt en timma. kanske en och en halv. jag vet inte, det kan mycket väl vara tio minuter, hjärnan orkar inte gå tillbaka och analysera instuderingstid idag.

aaah!
peace!

tankar om tid. och skor.

tid är ett relativt begrepp


förutom när det gäller tentor.

men annars, luddigt och relativt.

speciellt när man har asmycket tid på sig.
jag menar, åtta minuter till godo! herregud! jag och min kära mor brukar skatta oss lyckliga när vi snubblar in i en affär två minuter innan de stänger. jag lovar, jag kör segerdansen - vi hann ju!
så åtta minuter kräver ju nästan en show i storlek med mamma mia i london. det var jag och zophia, vi skulle kolla på färg till hennes nya lägenhet. jag var kanske liite långsammare än vad man önskat, men det var väl någon minut extra jag tog på mig. så allt jag krävde av zophia, när vi stod utanför målaraffären en smärre evighet före de stängde var ett enkelt förlåt (för att hon körde i 300 knyck på 90-sträckan för att hinna och på så vis försökte ta livet av mig), men nejnej, hon börjar jaga mig istället! jag, josefine "rädd om sitt värdefulla liv" corin stig, valde att springa in i målaraffären istället. vittnen, tänkte jag, VITTNEN!

vi hade gott om tid där inne. stod och småpratade med den trevliga personalen, kollade på åtta färgkartor och valde kulör med omsorg, för det hann vi ju! gott om tid, som sagt.

sen drack vi rött. sen köpte jag skor. och zophia köpte skor. och ingrid köpte skor, till christian.
vi var så gött tjejiga när vi trippade runt där på scorette i alla möjliga sorters stövlar, boots och pumps. vi smuttade på cider och mumsade på vindruvor. det var som himmelriket kryddat med fniss och "ååååh, vad snygga!".
typ.
tjejigt och gött.

nu är jag tillbaka i verkligheten. med cognitive psychology och gibsons teorier om ekologisk psykologi. men det gör inget. jag har ju mina skor..

what?

jag har ont i min högra nacke.
och min vänstra rumpa.
och hela huvudet.
och så har jag nog svininfluensan. eller a. jag är inte sjuk. men jag kommer säkert att få den.
..men nog om min hypokondri!

ikväll varnar jag för "goddag yxskaft";

säger du "hej" svarar jag "attentional blink"
frågar du "hur mår du?" svarar jag "mentala representationer kan väl innebära mentala bilder, begrepp, percept, .."
säger du "du är ju helt rubbad" svarar jag "ja"

later!

mitt liv som hund

om jag har ställt in tallriken i diskmaskin? nej!
om jag har städat mitt rum? nope.
om jag har pluggat tillräckligt inför tentan så att jag har tid att sitta o kolla statusuppdateringar på facebook? nähädu!

för jag kan göra som jag vill. jag gnyr lite då och då så att någon vänlig själ kan klappa mig på huvudet. inte klappa hårt som brutala treåringar alltså. klappare måste ha lite feeling.

framförallt så är kraven på mig okej. jag behöver inte fixa en massa saker, och hjälpa till med hushållet känns faktiskt helt uteslutet.
om någon vill att jag ska göra ngt så är det väl på sin höjd att jag ska vifta med en tass eller nåt. känns helt okej. om jag får godis. annars - glöm det! måste spara på energin.

min dag:
gå ut. helst tio minuter längre än vad matte vill, bara för att se det där desperata uttrycket i ögonen på na, "koom nu dåå".
äta. helst ngt ur kastrull. annars får jag la äta torrt. fattar inte varför jag aldrig får sås.
sova. helst länge. på mattes kudde. (hehe. får jag inte. men sen när hon kommer va, då langar jag hundögonen. works every time!)
skälla. låtsas att det är på något farligt typ. men egentligen skäller jag bara för att återigen få desperata ögonuttrycket igen, "sluuta nuu".
a.
det är det jag gör. helst.

sen kanske jag inte använder så mkt tallrikar, jag har inget rum och jag har lite svårt för både plugg och facebook. men om jag hade kunnat göra det, så hade jag inte behövt.
see ya. nu ska jag gny.

oooh, all that i wanted was you

idag är det måndag!

jag sitter vid köksbordet, smuttar på en för dagen extra stark cappu, sneglar på liljan som står bredvid mig och tänker att ja, det är jäkligt skönt att vara ledig.
förstår att ni inte är lediga dock. tio tysta sekunder för er..

..

så!
självklart är jag inte bara ledig utan anledning, det är ju trots allt TENTAVECKA. vilket kanske kan anses som något jobbigt. vilket det är. men ändå, herregud, jag får ju sitta här med mitt mjölkskummade kaffe och min rosa-vita blomma och njuta av den påhittade ledigheten. jag ska ju snart ge mig på mina perceptionskunskaper. lovar!

helgen var tuff. och sjukt trevlig.
fredag: idol och vin och mys med I, Z och M.
lördag: halloween. utklädd. (helt sant). (kanye). (cool). och vin, såklart!
söndag: "aj". whiteboardpenna i jeansfickan (kan säkert komma till användning). plugg. en del facebook. åh, jag ska hitta på en egen community. som är asacool. en annan dag dock. perception på ingång.

pöss