bloggerska. borde jag kalla mig typ "josie" eller "mizz jo"? :P

Ska man vara en äkta bloggerska så ska man! Den här bilden är allt annat än one of a kind, generellt sett. Men för mig, så jo. Även om inte en jäkel tror mig.

Anyways, jag är glad idag. För nu är det klart - jag flyttar till Lund inom kort, för att studera läkarkonsten. Oh ja. Och jag gillar det! Man kan tro att det är skräckinjagande och så, och då har man rätt. Men det är också sjukligt spännande. Jag är så fruktansvärt taggad. Och vettskrämd. Men mest taggad.

Nu vankas det kaffe med mummy och vännen. Later!

ABR

Oh, I get by with a little help from my friends..
Radion sjunger i bakgrunden medan jag sitter och filosoferar i snurrstolen. Livet är abr, tänker jag. Abstrakt, skulle det ju förstås stå första gången jag skrev det. Men jag och folk omkring mig är imperfekta. Så livet, det är abr. Det är det jag sitter och tänker.

Nervositet är en konstant känsla jag bär på nuförtiden! Vilket känns ovanligt, men är säkert väldigt nyttigt. Jag ska ju flytta, som sagt, om inte världen går under. Och därför är jag lite av ett nervvrak. Ni vet, hjärtat slår lite snabbare än vanligt, jag är virrigare (ja, tyst nu. Det är möjligt ja. Nej, jag är allvarlig! Så glömsk är jag inte! Eller jo. Men nu är det värre), sinnena skärps en aning. Jag blir till och med uppmärksam på hur fru Corin gör när hon ska knåpa ihop en deliciös middag.

Nu fortsätter det att blomma i asfalten (Release me, guys. "i am an asphalt flower breaking free, but you keep stopping me")! Lite olika betydelse dock. Men asfaltsblommor är det iaf!

JULDAGEN 09!

Det vankades road trip idag! Jag och Ullis tog tag i våra liv och drog till Lund på visning av vad vi trodde var en trea centralt för blott 5000 kronor, men som visade sig vara ett rum i en trea centralt. För femtusen kronor. Lite skillnad!
Vi hade ruskigt skoj dit och hem dock- sjöng powerballader och Gyllene tider för full hals, käkade juldagslunch på kära donken och Ullis konstaterade att "Jag älskar musik.. Men jag hatar reklam"

Ikväll är det fest, juldagsgalej och sånt trevligt. Sitter just nu och sippar på Hannes vin. Med all rätt, min öl är fortfarande varm..!

Puss o kram

God jul buddies

Idag är det julafton ju!
Och jag känner julstämning.
Vilket är fördelaktigt!
Jag har redan fått ett paket av mamma. Hon blev lite tårögd när hon tänkte på att jag inte ska bo hemma i vår och gav mig en fin-nalle, ca 10 cm hög. Den ska jag ha med mig till Skåne, sa hon. Och tänka på henne, såklart. Hon är för söt.

Jag är så sugen på att åka skridskor! Vilket alla i min omgivning vet nu, för jag har tjatat om det i flera dagar. Men snart ska det ske!

Julpromenad till morfars grav nu. Chill!
GOD JUL!

Dans-singel och julpyssel

Jul?
Jag hör ju julmusik, känner doften av chokladkola och lussebullar och ser granen vänta på att bli klädd men.. Jul, sa du? Redan?

Hittade tre gamla singlar förut (inte tre ensamstående medelålders människor alltså, utan CD-skivor med en låt på). Det var Lady Stardust med Miskovsky, Barbie Girl med Aqua och the bad touch med Bloodhound gang. Helt oväntat och sjukt kul. Jag satsade på stardust, för det kändes som en sån kväll. Och dansade med stora svepande rörelser, för det kändes som en sån låt. Riktigt befriande.

Undra vilka kvällar som känns som the bad touch respektive barbie girl. Det blir definitivt spännande att se. I can't wait, can you? Ha, trodde jag inte heller!
Nej, nu ska jag fortsätta att kämpa för julkänslan att infinna sig! Julpynt nästa!

Ey yo

Mötte en bil när jag körde till stationen idag. Jag kom från vänster, och den andra bilen från höger, men jag kom tidigare. Så jag körde. Men den andra bilen, som för övrigt hette BAP, köttade! Och jag stannade. BAP verkade inte vara så ödmjuk, även om man hade kunnat tro det. Den var ungefär lika liten som NYR (21-åringen), vit och ganska mullig. Men man ska inte låta sig luras! Jojo, jag hörde dig allt sjunga, där du kördes framför mig och NYR. "MmBAP, daumBAP, duradadmmBAP, ../../ jag blinkar med bromsljusen, för jag heter BAP, jag tänker inte blinka när jag svänger, för jag heter BAP! BUSBAP! Nanana"

Kaxig jäkel. Man kan tro att småbilar har lite mer respekt för gamla kärror! Men nej! Samhället förändras. Kanske skulle jag göra som farbrorn som blev kallad "jävla gubbjävel" och lappa till den lille skitbilen. Fast är ganska stolt över mitt milda agerande dock. Me and Fiesta, rising above!

Igår hade vi julmys hos Nilsson Bromander. Det var sweet (dubbel bemärkelse, vi fick massor av julfina och julgodis) (parentes 2: tänk, när det närmar sig en viss högtid så döper man allt därefter, som julfika. Julfiesta, julplugg, julbad?).
Om en halvtimma eller så är det reunion! Julreunion!

Lördag

Morgon, alla.
Inget blev som planerat igår. Fika o Sportlife byttes ut mot hundpromenad och halvengagerat tittande på happy feet (förmodligen skamligt av mig att ens ha på den, men den lille ledsne pingvinen är alldeles fantastiskt söt). På kvällen blev det inte gbg, än mindre Jul på Liseberg, utan jag festade till det i Alingsås, så småningom på hotellet.
Men sen, när jag lyckats slingra mig ifrån en pöjk som försökte hävda att hans hjärta bara bankade för mig (vi hade ju faktiskt känt varandra i tio minuter och hans ögon gick i kors), och när vi promenerade mot bastu-efterfesten så tänkte jag "nej, nu jäklar. Nu ska jag GÅ hem!"
Jag började traska, klockan var 01.56. Tänkte "det här går ju bra, helt lugnt att gå, nanana"
Börjar närma mig Statoil, fryser om handleder. "det GÅR bra. Bra! Jag fryser inte!"
Förbi macken. Ska upp för lång backe. "fan. Tungt. Jag tar en taxi när jag kommit över kullen"
Över kullen, äntligen. "Där lurade jag dig allt, Josefine! Haha! Traska på!"
Gatlampor tar slut. En ful raggarbil kör förbi och försöker rusa bilen när de passerar. "Dö, grabben, jag går lika snabbt som din gamla Volvo utan ljuddämpare". Kollar på klockan var elfte minut. Fryser om armvecken.
HEMMA! Klockan är 02.46. Jag är glad som en lärka. Vem behöver ta taxi för 134 kr när man kan gå?! Nanana.

Jag blir så matt, för övrigt! Angående killen med ögon i kors. Ganska kul att prata, check. Dansa hobby-bugg, festligt initiativ, check. Handen på rumpan à la mellanstadiet, nejnejnej. Körde moves, lite fula dansgrejer för att avleda. Måste man säga "du är äcklig. Dra!" för att komma ur såna här situationer?

- 16,7

Sexton komma sju minusgrader.
Smaka på det. Småkyligt, kan man tycka. Askallt, tycker jag.
Jag hade helst sett att jag var inomhus hela dagen, en rått isande dag som denna. Jag hade helst velat ligga under mitt täcke, kolla ut genom fönstret och le förnöjt för mig själv när jag ser någon kämpa mot vinden som får helvetet att freeze over. Helst av allt, hade jag gjort vad som helst för att slippa öppna ytterdörren.
Fast ändå inte. När man ställer en dag med fika på stan, flåsa på Sportlife och (förhoppningsvis) åka skridskor på Jul på Liseberg mot att sitta hemma och kolla på när mamma flänger mellan stall och dammsugare och telefonen, så är valet ändå inte så svårt.

Jag får väl helt enkelt vara den som någon annan ler förnöjt åt. Damn.

Simpel glädje

Det är ett avskalat rum, med möbler sånär som på en säng och en stor rund taklampa i vit spets. Det ligger någon på sängen, helt stilla. Ett andetag då och då är det enda egentliga livstecknet. Hade det inte varit för musiken som spelades, hade det varit alldeles tyst. Family values ljuder med ett smått desperat tonläge, och Johnossi gör att rummet inte alls känns avskalat. Musiken ger en känsla. Musik är inredning.

Ja, det är jag som ligger i sängen. Och rummet kanske är avskalat delvis för att jag inte vet hur jag ska placera hyllor och tavlor och allt vad man har i ett rum. Men när jag låg där, med musiktonerna som enda fokus, så kändes det som att det var nog för att jag skulle vara nöjd. Allt jag behöver är en säng, musik och en stor rund taklampa i vit spets.

Malaria och Maxi

Att engagera sig i något viktigt känns väsentligt. Som P3, som kör musikhjälpen i kampen mot malaria nu. De engagerar sig, och gör en riktigt bra sak (och tjänar in sjuka pengar till malariasjuka genom att sälja kändisars outfits, instrument och integritet) (sistnämnda är ett skämt, förstås).
Idag gjorde jag också en bra sak, jag handlade! Jag är där så ofta nu att det inte är långt ifrån att jag småpratar med fruktpersonalen, skojar med kassörskan och diskuterar med avdelningscheferna. I alla fall, idag, när jag stod vid gurkan och hade sprungit runt i affären i ca 30 minuter, kände jag 'nej, nu ger jag upp. Jag bryr mig inte om att vagnen är halvfull, att jag inte hittat allt jag ska ha eller att mat är nödvändigt för att överleva. Jag ger bara upp'. Det var mycket folk och jag kände absolut ingen motivation för att fortsätta!
Sen tog jag tag i mitt liv, scannade in ett bröd och gick till kassan. Jag engagerade mig, och handlade vidare.

Det är jag och malariafolket. Vi gör det for a good freakin' cause!

09.02

Vaknar 09.02. Paniken från nattens mardröm sitter kvar som en kniv i bröstet. Fruktansvärt. Kommer ni ihåg när man var liten och hade mardrömmar om monster o sånt? Då hade man ju befogad panik när man vaknade. I natt drömde jag att någon snott mitt handväsk-innehåll. Plånbok och telefon. Och får panik, för det går väl inte på försäkringen?!?!?! Damn girl.

Klockan blir 09.16. Och jag nynnar, som vana nynnare gör. Family values är jäkligt bra ändå. Jag langar Youtube och kollar på soluppgången från sängen medan paniken och ångesten från i morse börjar ersättas med hunger! Gött! Nu gör vi en bra torsdag!

Miljö och skor

Min familj är bra på miljötänk.
Vännen tar bilen till stallet när han ska ge hästarna mat (det är ca 80
meter från huset).
Jag tänder helst alla lampor. I vardagsrummet/köket har vi 32 spotlights, en taklampa och åtta fönster-spotlights.
Om jag kommer ihåg startar jag bilen 15 min tidigt för att värma upp den innan jag ska åka.
Oh well. Det är inte så farligt.

Converse är för övrigt asdåligt, för när det är halt så halkar man. Helt enkelt.
På tal om converse- converse är för övrigt asbra, för när det är halt så kan man ställa sig i en backe och bara glida ner. Inga konstigheter (testat, har skidkvalitet!).

Rrrremixxx

Är nyskapande.

1. (Musik: Lonely) Till Zophia.
Slowly, writing so slowly
I know nobody
writing this slow!
Ooh ooh oh


2. (Musik: Jag ser det snöar)
Jag ser det snöar,
Jag står och köar
in till bilen, hurra!

Nu är det vinter,
agerar sprinter
så jag ska hinna, hurra!


Det är allt jag har. För nu. Och ja, jag köar in till min bil. Den tar ju en kvart att öppna när jag ser det snöar..

Lusse lelle

Glad Lucia!
Så har jag det sagt.
Kl 07.00, den trettonde december varje år, visar de sändningar (direkt, tror jag) från något litet torp med talangfulla körer som agerar luciatåg. Det är vackert och viktigt. För det är tradition. Kruxet i år är att det är söndag idag. O så tänkte jag igår, varför inte sätta det på inspelning, så ser vi det när vi vaknar?
Åh, herregud. Så kan man ju inte säga. Det är som att svära i kyrkan, eller nåt. Så det hela slutade med att vi inte ställde in boxern och att jag såklart gick upp fem i sju.. Nej, det var en lögn. Vaknade för en kvart sen. Och missade hela spektaklet, såklart.
Oh well, jag kör mitt eget Lucia-tåg. Natten går tunga fjät, right?

Lalalalala

God morgon!
Solen skiner, frosten har tagit tag i naturen och mamma sjunger.
Vilken idyll, kan man tro. Om man inte vet vad hon sjunger.

"Fia är bakis, lalalalalala", några gånger om.

Vi hade pubrunda igår, med det där bästa teamet. Mat, vin och Lucia på Musses och sedan öl på Mangiamo, Åkanten och Stures. Vi gjorde Alingsås, helt enkelt. Och vi gjorde det bra! Så därför kan jag känna att ja, lilla mamma, sjung du. Sjung för full hals, för det var det värt!

Ikväll ska vi ju på släktkalas. Det bästa som finns!:)

Ledig akt 2

Fick en asjobbig vagn på maxi som inte ville svänga! Detta
märkte jag förstås när jag åkt hiss, hämtat scanner, köpt påsar och traskat igenom stålöppnargrejerna. Förstås. Så jag bytte inte, utan kämpar på ändå. En ovan och virrig handlare som jag själv är inte jätteordnad och tar saker son de kommer, utan springer fram och tillbaka förbi frukt och kryddor och bröd och mjölk fyra gånger om. Med en osvängbar vagn. Förstås.

Åker hem. Bor ju på landet nu, i Rödene. Låter extra lantligt. I alla fall, råkar kika till höger på ett fält (ytterligare lantisfaktor) och vad ligger där, om inte en halvt uppäten jävla hjort? Fy fan. (Förlåt. Jag svär när jag dör av avsmak). Korparna tyckte det var nice. Vilket jag ger blanka * i. Det var bara äckligt!

Lunch nu. Riktigt sugen.

Lediga dagar

Att vara ledig.
Jag jobbar inte idag. Nej, jag gick ut med min hund. Alice har inte riktigt alla hästar hemma idag. Hon flänger åt alla håll, vill gå åt alla andra håll än det vi ska, och hon gör ifrån sig ljud som jag inte trodde hundars stämband var kapabla till. Som de där pratande katterna typ, så låter hon.
Ledig aktivitet 2: TV. Bättre program på dagarna nu än förr. Nu är det How I Met Your Mother och Sibas Grej of the day-reklam. Vilket är sweet. Här får jag inte sitta länge dock. För snart ska jag..
..HANDLA! På maxi. Med scanner. Om jag är coolast i världen? Pssht, nejdå, det finns säkert någon som är tuffare.

Ikväll blir det julgalej! Turkiskt och vin med det bästa teamet! Snap!

Fred och livet som uteliggare

Barack Obama får Nobels fredspris. Lyssnade på hans tal för någon timma sen. Ett helt fantastiskt tal, såklart, bortsett från viss råamerikansk patriotisk självgodhet. Han kan tala, den mannen. Han citerade Martin Luther King, han diskuterade ämnet fred realistiskt och idealistiskt. Han förklarade att det finns en mängd människor som kämpat för rättvisa i tysthet, som förtjänar priset mer än vad han själv gör.
Och det är nog sant. Men ändå, han är ju en sjuhelvetes talare. Om jag hade haft minne för det, hade jag citerat avslutningen, för den är nästan gåshudsframkallande, om man är en person som känner hopp inför världen i framtiden. Är du enbart en cynisk jäkel (det är jag inte, inte enbart!) så kanske det snarare framkallar kräkreflexer. Om ni inte såg det, lägg tjugo minuter av ditt liv och se på det nu.

Snabbt ämnesbyte. Sökandet efter boende i Lund är allt annat än hälsosamt. Ulrika blir ett nervöst sammanbrott personifierat. Jag blir stissig och övertygad om att jag får spendera närmsta månaderna på en parkbänk med min nya tunna sovsäck och en garderob i form av en Ica-kasse. Det jag kommer att äta till middag är mackor från Pressbyrån som folk tagit fyra tuggor på och sen insett att den är så torr att den inte är värd att ätas och slänger den i min papperskorg (min; vi uteliggare har olika revir, själv börjar jag med en papperskorg vid torget och avancerar sedan till huvudgatan). Inte jättestissig, men lite.

Ah, peace, lämpligt nog.

En vän som kan det här med telepati..

En av mina vänner är lite stingslig idag. 21 år och ganska bitsk. Man kan tycka att det är lite otroligt, men min vän kan läsa tankar. Helt seriöst.

Min vän heter Ford Fiesta, även kallad Pärlan. Det konstiga med pärlan är att när jag stänger av honom, så får jag kärringstopp. Vilket låter helt ologiskt, och det är det! Jag vrider om nyckeln, och då dör bilen långsamt som jag släppt kopplingen vid helt fel tillfälle. Jätteskumt. Anyway, han dog utanför maxi idag. Och så tänkte jag "pärlan, jag är ledsen, men du är konstig!".
Men vad händer då?
Jo, tro fan att jag smäller fingret i dörren. Jag ropar olämpliga ord högt på stormarknadens parkering och upptäcker sen att två damer står en bilbredd bort. Men jag bryr mig inte, SÅ ont gör det! Det är karma. Bilen läser tankar.

Vi pratade även om Fiestan tidigare idag, jag och pappa. Jag ska förmodligen flytta till Lund i vår, så ska inte använda bilen på ett tag. Han tänkte därför högt (tyvärr, i detta fall) att vi skulle sälja bilen.
"SÄLJA PÄRLAN?!" utropade jag.
"Ja?" svarar pappa.
"Pappa! Fiestan är rena rama institutionen i vår familj! Hängt med längre än jag! Det är helt uteslutet!"
För så är det. Från pärlan hämtar vi trygghet, kärlek och värme. Fiestan ställer alltid upp! (utom vid akut dunderkyla) Fiestan, pärlan och den bitska 21-åringen stannar!

Åh, just det. Fjärde reserv på läkarprogrammet i Lund.. Hyfsat grymma odds. Och om grisar mot förmodan skulle börja flyga så är jag iaf femte reserv i Umeå. Så, ja. Livet leker!

Tillbaka till verkligheten

Nu är jag tillbaka från UK och London!

Vi hann göra massa kul, men allt orkar jag inte delge nu. Drog nämligen direkt från puben vid Victoria Station till Stansted ( nåväl, efter lite väntan vid busshållsplatsen) där jag lyckades somna i nästan två timmar. Sånt är lite skumt dock. Lägga sig över några stolar, langa upp en stickad tröja som kudde och sen slagga framför ögonen på andra snåla resenärer (Stansted är low price alright!). Oh well. Kom hem småbakis men framförallt ruskigt trött.
Hade adventskalajs i eftermiddag. And yes, was nice.
Nu Vem kan slå Filip och Fredrik. Eller ja, typ. Kollar väl på en tiondel, lyssnar aningen mer.

Åh, förresten. På bussen på väg till London från flygplatsen i torsdags satt ett italienskt par snett framför mig. Killens största hobby verkar vara att agera lapptäcke på sin flickvän. Ni vet, armar och ben omfamnar objektet tre varv. Anyways, han var mkt sugen på att hångla med sin halvblonderade brud. Pinsamheten kommer inom kort; flaxande av armar som ledde till lapptäckande är automatiskt uppmärksamhetstilldragande. Helt enkelt så råkade jag kolla dit precis när han stoppar tungan i halsen på henne och MÖTER hans blick. Tankar begränsades till "helvete" och "måste ta upp telefonen".. "nu".

S-s-s-see ya.

Chokladöl

Sitter på Säves flygplats med en köttbullemacka och Ramlösa Kaktus framför mig. Och så ser jag ölmenyn. Intressant, tänker jag, undra vad de har för kul.
Men det är ingen vanlig ölmeny, såklart. Det är en råpretantiös ölmeny.

Såhär beskriver de Staropramen Dark;
Markerad doft av kaffe, mörk choklad och nötter. Smakkavalkad av toner som kaffe, mörk choklad och rostat bröd. Fruktighet som avslutas med uppstramande bitterhet.

Det luktar och smakar öl! Inget annat!
Jag håller mig till kaktusvattnet för säkerhets skull. Tänk om ölen verkligen skulle smaka kaffe och choklad. Yuck!

Mot London!

Såå, jag åker till London imorgon, vid halv två-tiden ungefär. Eller ja, jag åker ju med Ryan Air, så det är väl lika bra att jag åker snart..
Ah, vi behöver ju inte överdriva, men jag har hört att de är ganska kassa med tider. Drar iväg en halvtimma tidigt, om de skulle känna för det.

Anyways! Ska bli kanonskoj att träffa Ellen! Och så ska jag försöka träffa en stor snubbe som heter ben, som alla verkar snacka om när det gäller London. Och just det ja, hörde att det fanns ett ställe där alla kändisar hänger och står aaaasstilla. Så, SÅ coolt.
Nej, nog med dåliga skämt! Jag har ju faktiskt aldrig varit i London (eller i någon annan del av Storbritannien för den delen) om man inte räknar mitt o Julles häng på Heathrow i några timmar. Så, ja, i'll freakin' enjoy it!
Tillbaka till verkligheten på söndag, men tills dess - so long suckers!

Presenter o sånt

Lyssnade precis på Alicia Keys låt Like you'll never see me again. Någon gång i slutet sjunger hon att nuet är en gåva. Vilket känns fint. Det får dock en mer logisk klang i låten som såklart sjungs på engelska; the present is a gift.
..
Undrar lite om de tänkte på att den kärleksfulla och fina texten kunde förväxlas med något som skrivits av Paris Hilton!

Att vara snäll

Jag är en cynisk jäkel.
Du är förmodligen också en cynisk jäkel.
Ironisk och sarkastisk och hånande och skadeglad.
Det låter ju helt fruktansvärt, men sån är jag. Och du, skulle jag tro.

Jag tänkte precis, när jag kollat på en jätteamerikansk dramaserie att man kanske borde göra en personlighets-make-over. Alltså, inte bli som Hannah Montana eller så, utan bara lite snällare och ha lite mer förtroende för folk.
Eller jag vet inte. Vi har ju varit såna sen alltid. Cyniska jäklar.

Tråkigt negativ man låter. Men de är så ulligt och gulligt STÖTTANDE och VÄNLIGA mot varandra i TV:n. Det är fruktansvärt störande, oftast. Men idag, bara för en sekund eller två, kände jag att från och med nu ska jag vara en vänligare människa. Utan överdoserna av sarkasm. Shit, vem försöker jag lura? Jag är kungen på ironi! Nej, nej, nu jäklar. Snäll. S-N-Ä-L-L.

Nu blommar det i asfalten, hörni!

betygsdebatten

åh, herregud..
jag blir så matt av betygsdebatten! sitter och lyssnar på P3 där lyssnare kan ringa in och säga vad de tycker om betygssystemet. så ringer det in en tjej som tycker att vi ska AVSKAFFA betygssystemet! INGA BETYG! nähänej, varför tycker hon detta, kan man fråga sig. jag citerar; "jag har själv upplevt att jag fått orättvisa betyg, och mina kompisar med. /../ bara för att man inte har rätt attityd" osv.

jag ska inte säga att hon bara är allmänt bitter över att hon inte fick det betyg hon ville, men sannolikheten är väl inte obefintlig direkt. sen kommer det bästa; hennes alternativa metod för att veta vem som ska komma in på en viss utbildning på högskolan - omdömen. omdömen, som skrivs av lärarna. istället för det fruktansvärda systemet med betyg. enda skillnaden på detta är att man använder adjektiv och okonkreta beskrivningar som är ännu mer subjektiva än betygen. hon tyckte att läraren personligen hade för mycket egen makt, t ex att den egna åsikten om elevens personlighet påverkade betyget. men hej, lilla gumman, om din dåliga attityd skulle påverka ditt betyg negativt, tror du då att det skulle hjälpa med ett skrifligt omdöme? var är logiken i det resonemanget?

och det fortsätter! programledaren frågar, tack och lov, hur det skulle gå till när man då tog ut folk till t ex juristprogrammet, då det skulle ta otroligt lång tid att läsa igenom alla omdömen och väga dessa för och emot varandra istället för enkla betyg som dessutom kan datoriseras. svaret; jag tycker att det är värt den tiden.

uppenbarligen har hon ingen koll på vad tid innebär.

personligen tror jag att man aldrig kan komma ifrån betygssystemet utan att det skulle bli kaos. end of story.

Oprah!

Jag har hicka. Vilk-hick-et hick-är abnormt störande. (hick-skriver ut precis när jag hickar så att ni ser hur synd det är om mig).

Kollade på Oprah idag. Hon visade gamla surprise-favoriter. Typ när hennes tittare får träffa sina idoler, Tom Cruise och Josh Groban, bland andra.. I alla fall, Savannah fick då träffa J Groban. Hon kom upp på scenen, helt sjukt nervös, och fick sitta bredvid pianot medan han dedikerade låten Awake till henne. Jag trodde ärlig talat att tjejen skulle svimma! Hon grät och skrattade om vartannat, rodnade och kollade på honom, tittade på kompisen i publiken och blickade tacksamt bort mot Oprah (som för övrigt såg ruggigt nöjd ut med att vara så hjälpsam. Hon grät till och med ikapp med Savannah).
Sen var det fler favoriter; två systrar från Rwanda fick träffa sin familj för första gången på tolv år (här fick till och med jag en tår i ögat), en medelålders kvinna hoppade fem meter upp i luften när Jon Bon Jovi levererade hennes pizzor från Dominic's och en tredje fick krama sin älskade Cruise. Tänk ändå vilken makt Oprah har. Hon kan ju fixa precis vad hon vill! Hur mycket folk som helst jobbar för henne, de har mer eller mindre obegränsat med pengar och allt hon säger lyssnar miljontals människor på varje dag. Hon skulle kunna leka med människors hopp, drömmar och liv överhuvudtaget, men som tur är används det till något gott. Vad vi vet, i alla fall. Lite avundsjuk är jag på Savannah dock. Inte för att hon fick träffa Josh, nejnej, det spelar inte så stor roll. Däremot att ha en person som man ser upp till så fruktansvärt mycket att man nästan tuppar av när man träffar dem däremot..! Jag ska skaffa mig en idol.

Kirrat gardin idag. Och två små lampor. Life is grand.
Och just det ja! New beginning snart! Ska fixa så jag gör något av mitt liv snart, något riktigt vettigt! Eller bara fruktansvärt kul, det duger för mig.. Ska kanske höra med Oprah vad som händer för ball!

raka besked

vännen, sa jag precis, tycker du att jag ska färga håret mörkbru..
nej, svarar han.
men. mörkbrunt. tycker du inte det?
nej, blir svaret. igen.
nähä, jaha, men.. ska jag ha det som det är? varför då?
för att det är snyggast så.

ja, det är ett tjejigt och fåfängt problem. men när
man får ett JAAAaaaaAAAAaaa! av alingsåsflickorna och ett
bestämt nej av vännen vet jag inte vad jag ska göra. två alternativ, vad menar du? ska jag bestämma själv då, vad jag ska ha för hårfärg?
nejnej, så kan det inte vara.

hörde för övrigt en lillkille på maxi (ICA MAXI!) på ca 8 år säga till sin pappa imorse, en söndagmorgon kl tio, "ska vi köpa smycken till mamma nu?"
illa! men ack så roande!

tv

men hallå eller. josefine maria corin stig - vad kollar du på?
1. mammas pojkar
helt äckligt. speciellt bobby, vad fan liksom. yuck!

2. glee
musikalserie. förutsägbar high school- och osäkra trettioåringars-tv.

3. generation fett
idag om chubs and chasers. säger väl allt..

normalt

labadabadibido!
o!
tystnad.
applåder.

kanske borde bli artist. som säger sånt där, labadabadabadibobaabaa. och piano, rökig pub och paris. fast om jag väljer paris får jag väl anpassa mig lite, typ loubidou-voules-vous-bidou.

just nu (igår och idag) lever jag det oerhört vanliga livet, vilket i och för sig känns skönt. rutiner är underskattade.
jag vaknar av harp-alarmet 06.20. tänker "nej, det är inte morgon. det kan det inte vara. hade det varit morgon, hade jag varit pigg och utvilad nu. känner jag mig pigg och utvilad? nej! är det morgon? n.. ja. det är det"
jag äter frukost. "müslin slut. det är inte sant."
jag småspringer till bilen. alltid.
hänger på jobbet i några timmar, övertalar äldre damer att "jo, du är hemma", "jag lovar", "helt, HELT säkert".
går med hunden. i regnet. med dunväst.
äter. "mamma, vad är det i såsen?" "VADÅ? det är chilisås och lätt crèmre fraîshe. VAR DET INTE GOTT?" "jag försöker bara lära mig laga mat" "jaha! jättelätt! chilisås och lättcrème fraîshe och salt och peppar!"
spenderar tid.
sover. ".."

helt trött. heeeelt trött. artistkarriären får vänta.
abolidoshha

fantastikt flippad filosofi

vem är du?


antagligen har du en känsla av att du är en speciell sorts person. vare sig det är en popare, idrottsman/-kvinna, direktörsämne eller ett fashion-statement i sig, så är det någon du väljer att vara.
det intressanta med detta är att du när som helst, bara med tanken, kan vara någon annan.

visst är det sjukt? jag har aldrig riktigt tänkt på det, men ibland sitter jag och tänker mest ingenting. kollar mig omkring och ser inget som intresserar mig. då kan jag plötsligt, genom fantasin, intala mig att jag är någon hot-shot fancy-pants fotoredigerare och börja trixa med färgmättnad och kontrast på mina foton (that is; på mina enkla bilder tagna med olympus mikro 850 SW i turkosblått). detta samtidigt som jag sippar på en liten cappuccino med överspänt lillfinger, då det förmodligen passar ihop med min bild av denna slags person. det är ju toppen i och för sig, för då får man ju något gjort. jag behöver redigera mina bilder, och tänker jag mig att jag är en sån tuff person så blir jag ju jättetaggad att faktiskt ta tag i det och börja.
gör det här annars också; när jag behöver plugga (cool student à la collage i USA med massa tunga böcker men åh, så sofistikerad), träna (allmänt råsportig tjej, tänk OS i kombination med nike-reklamen, typ), städa (ansvarsfull, but that's really it), .. jag skulle kunna fortsätta men jag tror att min flumfilosofi är nog förklarad.

det här är i och för sig tillfälliga motivationsidentifikationer (kan ju låta som ett svårt ord, men det är det inte. jag hittade precis på det. jag är inte en person som använder svåra ord). frågan är ju egentligen vem du känner dig som mest. ur omvärldens perspektiv är det enda som skiljer sig mellan att du då är denna nya person i jämförelse med den vanliga kan vara något så simpelt som t ex ett klädesplagg.

såå, personligheten är egentligen en illusion. eller?



ps. överspänt lillfinger kan vara en smärre överdrift, men ni förstår nog poängen. ds

vi glömde currywursten.

jag tänkte att det nog passar sig att skriva lite om vad jag hade för mig i berlin.!
eller ja.. jo.

vi promenerade en herrans massa, vilket jag anser är det bästa sättet att insupa (inandas, känna av, inte konsumera alkoholhaltiga drycker) städers atmosfär. vi gick i friedrichshein och kreuzberg och kollade i second hand-affärer och fikade, på brandenburger tor och till reichtag där vi blev fotade av en litenliten utländsk man med digitalkamera. vi såg tv-tornet fernsehturm (fahren-kopf, som jag tänkte mig att det hette en gång.. det var fel. fahren kopf betyder ungefär "åka huvud") vart vi än gick. vi var kultiverade och besökte berlinische galerie och såg bra fotokonst, kreativa formationer men även stressande surrealism.
konstigt det där. ullis gillar sånt. ni vet, sån konst som har alla färger och föreställer en människa med en bebis som hänger upp-och-ner istället för en arm och med en banan på ryggen och en lägenhetsbyggnad som fötter och magen är öppen och.. ni vet. jag, däremot, får lätt panik och letar desperat efter närmsta foto-objekt eller eventuellt efter någorlunda normal konst.

åh, sen utropade jag dummkopf(!!) vid ett övergångsställe. ullis hade precis lärt mig säga dumhuvud på tyska. så då ropar jag det högt, precis som man känner för när man lärt sig något användbart. uppmärksamhet från omgivningen, check! (försök inte detta hemma)
tio minuter efter dummkopf-incidenten drog vi till judiska museet. känner mig lärd. riktigt intressant. med ullis blir man automatiskt allmänbildad!

nighttime vankades det konserter på klubbar jag aldrig skulle möta på i sverige. här snackar vi underground! måste nog lägga upp videon jag kände ett starkt behov av att filma av trummisen i det svenska bandet sewergrooves. han ser ruskigt påtänd ut! vi gick även till klubben white trash och dansade loss till grym musik samt hängde på en förfest hos sarah vid schönhauser allee innan vi stod och köade till en klubb som hette villa (i think!) i en halvtimma innan vi tänkte att ja, vi vill nog gå till en bar istället! haha. men sånt är gött ändå.

saknar redan berlin lite. och ullis, tack! ruggigt bra värd.
och ja, vi glömde ju äta currywurst. men falafeln var god. trots en kvarts salladshosta!

jag och mina dumma ordvitsar.

så, jag har varit hemma i knappa två timmar.

kollar på hunden alice som gnyr, och säger matte - ma - tik, medan jag pekar på mig och sen på den oförstående labradorflickan.

för rastlös, för snabbt.

gästinlägg av queen ullis

I tider av amerikansk vardagspropaganda händer det inte allt för sällan att vi stöter på superlativet. Detta underbara sätt att uttrycka sig som får allt att te sig så som vadderat med bomull och sockrat med gnistrande ätbara silverkulor. I USA, möjligheternas land, där är allt underbart, där finns doughnuts eller som pappa Simpson säger dooooouuuughnuuuut.
Första gången jag hörde talas om denna uppenbarelse var från min dagliga dos sit com, där var den. Den var vacker och glaserad med ljuvlig fyllning, "heaven on earth" - med en doughnut i min hand kunde jag höra ohörbar musik spelas i mina öron (disneys kompositörer naturligtvis), jag vågade allt det som jag inte vågat innan, jag var ostoppbar, allt som förvirrade mig, fick mig att känna mig liten och oälskad, allt sådant skulle försvinna.
Jag hade en doughnut, som en orgasm i fast form.
Så självklart när jag äntligen fann mig bo granne med en dounkin doughnut-butik dröjde det inte länge innan jag var där. Det fanns så många, med choklad, med nötter, med blått, med orange, jag var lika ivrig som en 15-årig pojke på dansgolvet.
Jag bestämde mig, jag betalade och öppnade sakta påsen med denna gudagåva i. Där låg den, så vacker, så genial och så ätbar. Jag tog ett bett och FY FAN vad jag inte gillar doughnuts! Istället för svaret på Den Eviga Frågan fick jag friterad bulle. Den smakade friterat, den smakade tristess.
Så nästa gång jag söker livets mening ska jag följa det tyska konceptet och köpa mig en currywurst och en bretzel.

strasse och danke och sånt

phew, berlin alltså!
det har börjat bra. ruggigt bra, till och med. berlin är arty arty och det verkar finnas utrymme för olika sorters folk på ett helt annat sätt än för folk i kära gamla schweden.

anyways, igår, innan jag gick på planet stod jag i min ensamhet vid gate 17 (om man bortser från alla nissar som sprang förbi och tyskar som också väntade på planet) fick jag "kolla-sig-omkring-blicken". ni vet, den när någon kollat på en, pratar med sin kompis och kompisen ska bara kolla sig lite omkring och råka glance-a förbi en. det är ju så fult! stirra hellre! eller ja, jag kör samma knep ibland. men fult är det ändå.

väl på tegel/TXL i tyskland lirkade jag mig fram till schönhauser allee via beusselstrasse med buss och runt-gående u-bahn. johodå, jag klarade det allt, trots att engelskan ibland verkar vara smått bristfällig hos en viss del av den tyska befolkningen. funkade bra tillslut som sagt, trots att automaten spottade ut mitt mastercard. mitt mastercard där jag har 95% av mina pengar. åh, nu låter det som jag har mycket pengar. det har jag inte. jag är sorglig ekonomiskt sett från början! men det löser sig nog. annars får jag ringa päronen och snyfta lite.

igår kväll! herregud vad kul! först så träffade jag ullis roomie clara o så käkade vi ullis hemmagjorda chili con carne. clara ser ut lite som twiggy. eller ja. men typ! hon är från amsterdam och grymt trevlig. vi snackade om tha hood på tyska - da keiz (tysk stavning är inte min starka sida). senare drog vi till ngt ställe ganska nära ostkreuz och gick på kareokebar! det fanns olika bås o grejer, men det festligaste var den offentliga maskinen - som låg i en kundvagn med en massa ljusslingor à la ikea. hysteriskt. på baren var även evelyn, edvina, sven, svens kompis, sarah, felina osv. vi rockade och mumsade på zol med lime (sistnämnda var mest jag dock. de andra smuttade på mousserande vin ur 20-cl-flaska).

nu är ullis o gänget i skolan, sen blir det lunch och sen drar vi kanske till turk-kvarteren! spännande!

lost

jag kommer att vara lite vilse i berlin de närmsta dagarna.
framförallt idag!
ullis försökte lugna mina nerver med att säga; om du är vilse, så ska du bara ta dig till eberwalderstrasse - pretzlauer berg (eller nåt liknande). jaha, okej. eberwald.. nu känner jag mig ännu mer lost (lost in translation, om man så vill!).

men det är okej. jag är visserligen lite nojjig (jordens fulaste ord att skriva ut), men det kan jag leva med. egentligen är det askonstigt dock. jag har ju rest med julie till nz, aussie och kina. åkt till seattle med pappa men med full koll. åkt själv till bryssel. åh, jag är ju en mes.

ska bli underbart att träffa ullis dock! i can't wait!
later!

zoph goes badass

Zophia Carlsson became a fan of 100 Tusen medlemmar och jag tattuerar in en kuk på benet ^^,.

jaha!
vad hände där?
hade det varit typ viktor ragnmark eller mohammed saleem som gått med i gruppen hade jag inte märkt av det överhuvudtaget. men zophia? lilla oskyldiga wannabe-via-direkt-zophia? haha! "okej" :P

logiken försvann någonstans på vägen.
men det gör inget.
det är roligt att rynka på näsan åt osannolika företeelser på facebook!

glubglub

lektion 1 i hur man skriver blogg lite på lyran!

shuppidupp! slå på rätt tangenter. (säger man slå? tryck på? ja. låter bättre.)
slå på rätt tangenter. nejfan. fel igen. tryck på rätt tangenter!

sleep tight, vakna näre inte är night - allmänt bra ordspråk som jag precis kom på. har dock inget med bloggen att göra.

skriv om något kul! jag ramlade inte i diket med cykeln på vägen hem! (inte så roligt. hade varit festligare om jag faktiskt kunde langa storyn om hur jag välte, trasslade och kom upp. men det gjorde jag inte. cyklade snabbt och med go mjölksyra)

min hund snarkar.

jag kan flyga, jag är inte rädd

ny vecka, nya möjligheter. det är så man säger, eller hur? ny dag, nya möjligheter är väl ganska standard det med.

det låter ju som om man kan göra vad som helst. alla drömmar du haft kan du uppfylla den här veckan. eller kanske till och med idag. det låter också som stig-helmers terapisession; "jag kan flyga, jag är inte rädd". allas våran S-H pratar visserligen om att just sitta i ett flygplan, men mantrat funkar ju till vad som helst, om det känns lika omöjligt som att odla vingar och flaxa iväg.

jag får lite prestationsångest. jag menar, om man kan göra precis det man önskat måste man ju fixa det man vill allra helst. hobbyångesten ligger ju här i att komma på exakt det man vill. vilket genombrott, vilken världomspännande insats eller vilken egen dröm ska jag kirra den här veckan, liksom? tråkigt höga krav man får på sig.

ny vecka, nya möjligheter.
du kan göra vad du vill.
så, vad blir det?

fråga inte, jag vet verkligen inte..

"halsduken är den nya koftan."

jag citerar mig själv, om någon undrar. och jag är kanske lite självgod, det måste man ju vara om man hänvisar till något man själv sagt. om någon undrar.

men det är så. om jag inte har en halsduk vars storlek gör det möjligt att använda den som substitut för en nackkrage känner jag mig tom. i hjärtat, själen och på halsen.
i tjugominuterspausen på RENT idag skippade jag den dock. oh herregud, tänker ni. ja, jag med. men jag kompenserade med mössa och kofta. vilket är fel. men jag gjorde det.

halsduk, förslagsvis stickad, är hot. both snygg-wise och varmt-och-gött-wise. så därför ersätter vi koftan med halsduken i år.

jag har absolut ingen aning om varför stickade föremål kom på tapeten idag. men så är det ibland. RENT var för övrigt sweet. malins dans var grym (go yring!)

<3

jag är lyrisk!
jag är lycklig!
jag är helt jävla förälskad!

jag vet inte varför jag inte tänkt på det innan, .. har ju funnits där så länge, men utan att jag riktigt tagit till mig.

put your records on
corinne bailey rae

en låt, ja! vad trodde ni? pssht! ;)


jag var olaglig idag. kändes befriande och ruskigt ångestframkallande. men jag kom in i det. man lär sig vara lite hobbykriminell.!
herregud, det låter ju som om jag är medlem i original gangsters. så är det inte. jag är väldigt nära laglig. mitt dåd är i nivå med att ta mer fanta utan att betala, typ. bara lite hobbykriminell, som sagt.

hysteri

det är farligt att vara ledig.
och det är mycket dödssnack på den här bloggen.
vilket i sig är lite konstigt, då jag känner mig ganska obekant med ämnet.

anyways! farlig dag!
jag körde i min lilla bil, pärlan (fiesta, -88. what freakin' else? :P). var på väg till maxi, och så skulle zophia hjälpa mig att handla (hushållssysslor är sånt man sysslar (läses: tvingas syssla) med när man inte jobbar eller pluggar..) så körde jag framåt, uppåt, nedåt, svängde och höll på, som man brukar när man kör bil. kommer till rondellen vid maxi och svänger och håller preciiiiis på att köra på en bil. det var banne mig på millimetern som jag lyckades tvärbromsa innan jag pangade in min fiesta i den fula vita bilen framför mig! aah! zophia börjar skrika med en ton och volym som gjorde mig mer upprörd än nära-döden-för-fiestan-upplevelsen i sig. herregud. upprörande var det, alltihop. och litelite kul. hysteri har ju sin charm ändå!

mer hysteri;
mamma och jan ska till rondo ikväll för att kolla på jerry williams (dödligt avundsjuk. jag skulle kunna ge min högra arm för att se.. nej. det skulle jag ju inte.) och jag fick till uppgift att köra dem till tåget som gick 17.27.

kl 16.48, mamma: VAD ÄR KLOCKAN?! jag: sexton fyrtioåtta. tolv i fem. mamma: ja men då är det ju lugnt! jag vill ha en latte! kan du göra det åt mig? jag: ja.

kl 17.17, mamma: nu måste vi ju åka! var är jan? (ringer jan) .. (upptaget) han svarar inte! vad ska vi göra?

kl 17.20, mamma: fortfarande upptaget! men nu måste vi åka! jag: ja.

kl 17.22, i bilen. mamma: vad gör jan? varför svarar han inte? tänk om det har hänt nåt! fia, har du tagit hans skor? jag: nej. (mamma springer ut och hämtar skor).

kl 17.27, på stationen. tåget går precis när vi kommit fram. mamma har fått tag på jan. han hade inte uppfattat tågtiden. mamma tar jans skor och går mot perrongen, litelite stressad. jag: ha det så kul!

här hemma är det ingen hysteri. det är jag och mitt lugn som umgås. snart med zophia dock. men än så länge är det bara jag. och mitt lediga lugn.

usch went swush

jag hade bara tänkt skriva 'usch' nu, för det var så det kändes.
men så läste jag zophias blogg (zophiacarlsson.wordpress.com).
och log istället.

hejhej.

åh, älskade tekniska issues!

vad gött det är!
kvinnor kan!
OM jag kan, och SOM jag kan!

min iphone ville inte synkronisera med min dator häromdagen. rättare sagt så ville datorn inte ens kännas vid att dess usb-port var så fint sammankopplad till min nya leksak. men då brydde jag mig om det problemet lika mycket som jag bryr mig om att korplaget i innebandy för 50-plussare i hässleholm förlorade mot mer eller mindre samma lag fast från eskilstuna. ungefär så mycket brydde jag mig.
men idag så fick jag småflipp, av någon anledning. "reeaageeraa dååå", "komigenkomigenkomigenkomgigenkooomiiigeeeen" och "hallåå?!", var ledorden för den gnagande frustrationen för att allt inte funkar som jag vill. dessutom, stunden till ära, ville iphoto mucka med mig pga någon lagom intressant info om cashen och miniatyrer. och så för några sekunder tänkte jag; "kan inte någon alfahanne bara komma och LÖSA det här åt mig?"
sen tanken gick över. nu jävlar, tänkte jag, nu jävlar fixar jag det här.
och jag gjorde det! ja, ni läste rätt! jag löste la det jäkla synkroniseringsproblemet och byggde om cash-(inte pengar, olyckligtvis..) och miniatyrsmecket. HA-HA-HA!

jag behöver uppenbarligen ingen som löser mina problem, de fixar jag alldeles själv!


..fast om det kommer en frivillig aspirant som vill ta hand om framtida tekniska problem kommer jag förstås envist förneka att jag någonsin skrev det här inlägget. då kommer jag att gny ynkligt "jag fattar verkligen ingentiing, kan inte du lösa det?" och gå och fika med mina kära vänner istället.
jag menar, kvinnor kan, men vi är inte dumma nog att göra mer än vi behöver..

hur man hetsar och hur man dör

.
..
...
....
.....

en fin pyramid, kan man tycka. men i själva verket är detta den senaste och hetaste tortyrmetoden!
folk kan bli fullständigt galna!
punkter har en effekt på folk som kan liknas vid ett enormt rött tyg för en tjur. de blir bara argare och argare.
jag testade detta precis på zophia. först varnade hon mig bara litegrann. sen startade hon till och med krig och försökte out-punkt me. gick sådär. jag vann big-time.
effektiv tortyr, med andra ord..

..

nej, förlåt. inga mer irriterande punkter. förutom där de ska vara. typ här.

igår dog jag.
jag hade varit på mitt übersnälla humör och hjälpt det logikbefriade (detta är såklart inte helt sant, men idag kör vi på extremiteter, för nöjes skull) nordea-freaket med att måla hennes hall assnyggt mörklila (plommon, för de intresserade). så när vi sen drog till mcdonalds med ingrid och matilda så tänkte jag, ja, jag är värd att smaka 1 cl av hennes fanta som ett litetlitet tack för hjälpen.
men vad händer då?

jo, jag blir anklagad för att ha druckit upp hela wannabe-apelsin-socker-vattnet och blir tillsagd att hämta mer. UTAN. ATT. BETALA.
för ingrid är detta inga problem. hon går fram och hämtar som om det skulle vara hennes rätt som mänsklig varelse att få hur mycket läsk hon vill. jag, däremot, är löjligt laglydig och etik-och-moral-ig i dessa situationer. men jag blir tvingad! så jag smyger mig fram, efter mycket om och men, men vänder precis innan automaten (DET STOD JU EN TJEJ I KASSAN!), går bakom ketchup, sugrör och salt-lådan, sätter mig på huk och dör av förmjukelse. de elaka tre sitter och gapflabbar, såklart. jag går tillbaka till bordet. får inte komma tillbaka till bordet. jag får gå tillbaka.

så då stänger jag av hjärnan. tänker; det är nu eller aldrig. i huvudet slår jag mig på låren à la carolina klüft. och jag gör det. jag fyller på den jävla läsken. och går tillbaka. med den jävla läsken.

idag gör jag mitt bästa för att återuppstå. det går sådär. jag får utbrott med jämna mellanrum då jag får andnöd och tänker, "vad i helvete gjooorde jaaaag?" typ.

och jag kommer aldrig att hämta mer läsk utan betala. zophia, matilda, ingrid - det får ni banne mig göra själva..!

plan A!

i had the time of my life, sjungs det medryckande i dirty dancing.

den är ju ruskigt bra, den filmen. tycker jag. liksom alla andra tjejer här på jorden. fan. jag borde ju gå åt andra hållet, inte vara så average. typ bara gilla actionrullar och skräckfilmer.

nu blev jag deppig. ska nog inte alls ägna mitt liv åt dödsfilmerna.

åh, nu är jag i alla fall ledig mer eller mindre fram till jul. så det jag ska roa mig med;
--fixa mitt rum. flyttade in för några veckor sen. har en säng. ett skrivbord jag ska byta ut. en stol jag ska byta ut. en bokhylla jag ska.. gissa! BYTA UT! helt hopplös är jag. men nu ska jag ta tag i det.. upp med hyllor, tavlor, framkalla kort och göra en skön installation med foton på folk jag håller kära, få lite stämning i rummet!
--utveckla min vänstra hjärnhalva! låter asskumt om man inte är insatt i vad de olika hjärnhalvorna har hand om för saker mest. kanske egentligen bara är enklast att förklara vad jag menar än att babbla på.. hm. anyways! jag snackar om min konstnärliga sida (johodå, den finns, om än i mikroformat). och innan ni viker er av skratt, vilket jag i och för sig bjuder på, så finns det en tanke bakom detta! gymnasiet; fysik, matte, kemi (logik, logik och logik), kognitionsvetenskap (logik), förhoppningsvis framtida medicinstudier (ruggig logik). alltså bara höger hjärnhalva som arbetar. alltså helt asymmetriskt. alltså ska dessa månader tillägnas vänster. just for the SAKE OF BALANCE! höhö.
--.. man borde ha en tredje punkt. jag tror starkt på den gyllene regeln. AH! just det! hälsa på ullis i deutch (med reservation för stavningsfel) och ellen i den bästa delen av the UK.



jag kan ju alltid kolla på bra filmer också, säkert bra för vänster hjärnhalva.
typ dirty dancing, den är nog asbra ur den synvinkeln.
i'll have the time of my life.!

kärleksförklaring till idol

jag kom hem, lade mig i sängen, knappade fram idolavsnittet från igår på min gråa viasatboxer. jag kollade ett tag. och blev rörd! åh, kalle och tove (vad bra hon är och vad juryn hade fel! grymt var det) och erik och reza och.. nej, inte rabih, jag är ledsen. men han gjorde säkert sitt bästa.

men sen kom ju "you're the inspiration". och jag blev extra rörd.
jag vet inte om det var någon nostalgigrej från montessori, om det var utmattningen efter tentan eller om det var en väldigt bra låt, men jag var skakig efteråt. tänkte herregud, vad händer?

i alla fall, jag spotify:ade och sjöng med. och tog ett bubbelbad. sjöng lite till. och nu har jag en såndär urmysig känsla i hela kroppen.

ut ikväll! novembernatta och sånt gött. tar lång tid på mig att göra vad jag än ska göra nu innan. life, oh life.
jag diggar.

va? sa du nåt? eller sa jag nåt?

det här är nice.
jag är så trött att jag hela tiden fastnar med blicken. och så blir det sådär suddigt, hela tiden.

och nej, jag börjar varken bli närsynt eller långsynt eller snedsynt eller synt-are.
nej! fan vilken dålig ordvits. it stands though. bloggar är ju trots allt till för spontana tankar.. ibland lyckligtvis, ibland tyvärr.

igår, när jag hade pluggat i sisådär elva timmar med totalt 30 minuters paus så såg det ut som om någon hade stoppat mig i torktumlaren en sväng. alternativt att jag var väldigt, väldigt sjuk. och att någon gnuggat en ballong mot mitt hår.
för håret - det stod åt alla håll! ALLA! jag lovar. syd, nord, väst, ös.. nej. inte åt öst, men nästan alla håll. sjukt. torktumlarkvalitet, som sagt.

idag är jag bara seg. pluggat i totalt en timma. kanske en och en halv. jag vet inte, det kan mycket väl vara tio minuter, hjärnan orkar inte gå tillbaka och analysera instuderingstid idag.

aaah!
peace!

tankar om tid. och skor.

tid är ett relativt begrepp


förutom när det gäller tentor.

men annars, luddigt och relativt.

speciellt när man har asmycket tid på sig.
jag menar, åtta minuter till godo! herregud! jag och min kära mor brukar skatta oss lyckliga när vi snubblar in i en affär två minuter innan de stänger. jag lovar, jag kör segerdansen - vi hann ju!
så åtta minuter kräver ju nästan en show i storlek med mamma mia i london. det var jag och zophia, vi skulle kolla på färg till hennes nya lägenhet. jag var kanske liite långsammare än vad man önskat, men det var väl någon minut extra jag tog på mig. så allt jag krävde av zophia, när vi stod utanför målaraffären en smärre evighet före de stängde var ett enkelt förlåt (för att hon körde i 300 knyck på 90-sträckan för att hinna och på så vis försökte ta livet av mig), men nejnej, hon börjar jaga mig istället! jag, josefine "rädd om sitt värdefulla liv" corin stig, valde att springa in i målaraffären istället. vittnen, tänkte jag, VITTNEN!

vi hade gott om tid där inne. stod och småpratade med den trevliga personalen, kollade på åtta färgkartor och valde kulör med omsorg, för det hann vi ju! gott om tid, som sagt.

sen drack vi rött. sen köpte jag skor. och zophia köpte skor. och ingrid köpte skor, till christian.
vi var så gött tjejiga när vi trippade runt där på scorette i alla möjliga sorters stövlar, boots och pumps. vi smuttade på cider och mumsade på vindruvor. det var som himmelriket kryddat med fniss och "ååååh, vad snygga!".
typ.
tjejigt och gött.

nu är jag tillbaka i verkligheten. med cognitive psychology och gibsons teorier om ekologisk psykologi. men det gör inget. jag har ju mina skor..

what?

jag har ont i min högra nacke.
och min vänstra rumpa.
och hela huvudet.
och så har jag nog svininfluensan. eller a. jag är inte sjuk. men jag kommer säkert att få den.
..men nog om min hypokondri!

ikväll varnar jag för "goddag yxskaft";

säger du "hej" svarar jag "attentional blink"
frågar du "hur mår du?" svarar jag "mentala representationer kan väl innebära mentala bilder, begrepp, percept, .."
säger du "du är ju helt rubbad" svarar jag "ja"

later!

mitt liv som hund

om jag har ställt in tallriken i diskmaskin? nej!
om jag har städat mitt rum? nope.
om jag har pluggat tillräckligt inför tentan så att jag har tid att sitta o kolla statusuppdateringar på facebook? nähädu!

för jag kan göra som jag vill. jag gnyr lite då och då så att någon vänlig själ kan klappa mig på huvudet. inte klappa hårt som brutala treåringar alltså. klappare måste ha lite feeling.

framförallt så är kraven på mig okej. jag behöver inte fixa en massa saker, och hjälpa till med hushållet känns faktiskt helt uteslutet.
om någon vill att jag ska göra ngt så är det väl på sin höjd att jag ska vifta med en tass eller nåt. känns helt okej. om jag får godis. annars - glöm det! måste spara på energin.

min dag:
gå ut. helst tio minuter längre än vad matte vill, bara för att se det där desperata uttrycket i ögonen på na, "koom nu dåå".
äta. helst ngt ur kastrull. annars får jag la äta torrt. fattar inte varför jag aldrig får sås.
sova. helst länge. på mattes kudde. (hehe. får jag inte. men sen när hon kommer va, då langar jag hundögonen. works every time!)
skälla. låtsas att det är på något farligt typ. men egentligen skäller jag bara för att återigen få desperata ögonuttrycket igen, "sluuta nuu".
a.
det är det jag gör. helst.

sen kanske jag inte använder så mkt tallrikar, jag har inget rum och jag har lite svårt för både plugg och facebook. men om jag hade kunnat göra det, så hade jag inte behövt.
see ya. nu ska jag gny.

oooh, all that i wanted was you

idag är det måndag!

jag sitter vid köksbordet, smuttar på en för dagen extra stark cappu, sneglar på liljan som står bredvid mig och tänker att ja, det är jäkligt skönt att vara ledig.
förstår att ni inte är lediga dock. tio tysta sekunder för er..

..

så!
självklart är jag inte bara ledig utan anledning, det är ju trots allt TENTAVECKA. vilket kanske kan anses som något jobbigt. vilket det är. men ändå, herregud, jag får ju sitta här med mitt mjölkskummade kaffe och min rosa-vita blomma och njuta av den påhittade ledigheten. jag ska ju snart ge mig på mina perceptionskunskaper. lovar!

helgen var tuff. och sjukt trevlig.
fredag: idol och vin och mys med I, Z och M.
lördag: halloween. utklädd. (helt sant). (kanye). (cool). och vin, såklart!
söndag: "aj". whiteboardpenna i jeansfickan (kan säkert komma till användning). plugg. en del facebook. åh, jag ska hitta på en egen community. som är asacool. en annan dag dock. perception på ingång.

pöss

välanvänt enter

tvåhundra mums mums?
men dom är ju goda!

gustav svensson, mina damer och herrar..



jobbade idag!
konstpaus.
riktigt skillat.
riktigt kul, faktiskt!
och riktigt tråkigt på ett sätt.
men ruggigt skoj, med tanke på timvikariers oerhörda förmåga att fåna sig. och skratta.
det är ibland ovanligt i hemtjänsten.
att man skrattar och sådär.
men timvikarier, vi kan!

imorgon är det presentation av arbetet.
i care.
nej, såklart jag gör, men jag orkar inte.
borde plugga.
men pallar inte!
så ska fika på diva istället.
småkul namn egentligen, men det är inte poängen. fika är mysigt.

ja.
vi ses.

konst, eller nåt

konsten sägs komma ur det mänskliga lidandet.
vilket inte är så förvånande, då texter och bilder vars enda budskap är glädje och lycka inte verkar tala till folk. man har en bild av de positiva känslorna i konst som något basalt, enkelt och ytligt. den här bilden inkluderar även smärtan som det unika. glädjekonsten kanske inte inger någon respekt hos den konstnärliga eliten. eller hos mig.

jag tror att förklaringen är enkel. briljant konst skapas inte på en handvändning. det krävs en känsla av att något saknas, av att man är arg eller att man känner något som får en att motiveras något så vansinnigt.

briljant konst skapas av en stark känsla, då briljant konst är konst som ger åskådaren en stark känsla.

läs den meningen igen. och igen.. och en sista gång. med detta i åtanke, kan jag då återgå till den glada konsten. är man lycklig och tillfreds med sin situation så anser inte jag att det finns en tillräckligt stark drivkraft för att skapa bra konst. man är ju nöjd ändå, liksom. man kanske bara skriver lite glada ord för att man är glad, men man uttrycker ingen stark känsla av något i texten. den där verkliga och viktiga motivationen att skriva något som påverkar finns ju inte, man vill ju inte ändra något. man är ju glad.

men med tanke på mängden musik, bilder och texter samt filosofin om att konsten härstammar ur mänskligt lidande kanske det är glädje i konst som är unikt.

eller jag vet inte.. vad tror ni?

fest var det

igår var det fest! idag är det svårt att undgå vetskapen om att det var fest igår!

men roligt var det, det ska jag säga er. kvällen började hos T med massa folk, där vi smuttade på vin (jag), drack åttioåtta cider på fem min (zophia) och blandade kapten-och-cola-drinkar (geddor). jag tog kommandot över kameran och blev en, om jag får säga det själv, riktigt inspirerande och påhittig fotograf. jag gav anvisningar som "ni hatar varandra", "okej, ni är bästa vänner då", "HUND OCH KATT!", osv. visade sig ta fram folks fotogeniska sida! så nu sadlar jag om till foto.!
eller a.

sen på loppet av några timmar fick vi lägenhetsvisning, mammas nya kille-citat med katla i spetsen, hotellet, vi dansade loss med ahk, träffade A-K (casha!), julle, jobb-emelie o annat skönt folk, o sen skjuts hem av världens schysstaste (var det inte ett ord innan så är det det nu)!

så därför vet jag att det var fest igår. was like totally worth it though! (sista läses med high school-fjortisröst, förslagsvis:P)

xx

nej, inte C. K!

man kan kalla henne hysterisk. för hon hetsar upp sig för minsta petitesser och tror att världens undergång är nära på grund av facebookfoton. sen har hon en fruktansvärd dubbelmoral, den här tjejen. hon kan ge mig kloka råd om meckiga killar eller ångestframkallande uppdrag man har, men när jag ger mer eller mindre exakt samma råd till henne stänger hon av. nejnej, så är det inte! inte för mig! jag kommer att dö!

fast samtidigt.. hon flippar och kittlas och skrattar och pratar och är ganska skön ändå.

den där zophia alltså. karlsson. med k!


min dag är bra, för övrigt. kaffe och jacuzzibad, tända ljus och bloggar, popcorn-vovve och mysiga telefonsamtal.
ikväll hemmagjord tacopizza och idol.
imorgon högskoleprov.

later!

alice

sa jag att min hund luktar popcorn förresten? jättekonstigt iaf.

idag är bara en dag

jag är inte i form idag.
alls, faktiskt.

lite tankar då;

jag tänker konsumera cappuccino på löpande band idag. och när jag för 43 sekunder sen tog en sipp på dagens andra kaffedröm tänkte jag på varför någon någonsin gör cappuccino på grön eller blå mjölk. makes no sence. smakar bara vatten.

coldplay kommer att vara det mesta som låter i mitt hus idag. jag kommer inte att försöka överrösta dem alls. de får heala med sin mysiga musik.

schulmania (calle schulmans blogg) är nog bästa bloggen just nu. en it-bloggare, vågar jag påstå. alex schulmans pappa-till-charlie-blogg är också väldigt trevlig. värt att notera är att charlie är en tjej. vilket är konstigt. inte att en bebis är en tjej dock, utan att hon heter charlie. alex är mer bitter dock. vakar över sin skräplitteratursaffär som om det var en fågelbo som ingen få komma in i. om de inte kommer för att dricka kaffe istället för att köpa böcker. då går det bra.

cappu på riktig mjölk alltså. fan vad gott.

tittar mig omkring. ett kök. vardagsrum. fruktkorg. spegel. jaha. sweet. idag är det en vecka sen vi flyttade in, jag trivs.
fan! nu kommer ngn rörgubbe. jag vill ju bara ha coldplay idag.

sane

Josefine

makin a point hereee

spreadin ma wings

doin my thing

livin the dream

6:39pmKlara

see a doctor


----------------


Klara

men du.................................................................................................................................................................................................................................
6:40pmJosefine

.................................ja
6:40pmKlara

HAHA
6:40pmJosefine

elle nej.

vet inte!
6:41pmKlara

hahahahaha

naaaj!!
6:41pmJosefine

livet är abr

abstrakt
6:41pmKlara

ABR IT IS!!
6:41pmJosefine

*nej

abr!
6:41pmKlara

*jo
6:41pmJosefine

haha

livet är abr
6:41pmKlara

KÄFT

abrA KADABRA

hahahahhaahahaahha

oj
6:42pmJosefine

livet alltså

:P:P

sweeet


----------------------------

facebook-style

orden som gör mig påhittig som en femåring..

jag är ju allt annat är normal iaf.
övar på ord inför hp. igen.
såhär gör jag:

vegetativ - andligt overksam
vegetariska grönsakers ande är overksam när sean banan säger kött fy fän.

apoplektisk - anlag för slaganfall
apor med plektrum framkallar slaganfall hos publiken.

frank - frimodig
frank från frankrike är frimodig före fredag.

putrefaktion - förruttnelse
jag blir lite putt när mina tre faktiska champinjoner genomgår förruttnelse.

absid - utbyggnad på kyrka
AB Sid från Ice Age är ett företag som kör istema på bröllop och har ceremonin i en utbyggnad på en kyrka för att vara lite is-speciella.

ärelös - föraktlig
är den lös? för akta dig då! ärelösförakta'ig!

parafera - preliminärt underteckna
paraply ferrari skydda preliminärt mot regn. underteckna för att köpa en ferarri. para-preliminärt. fera-underteckna.

i rest my case.

kooks kluriga kommentarer

mr maker, you'll be fine.

jag satt på mitt skramlande tåg från falköping och lyssnade på the kooks idag. och så kände jag den pirrande känslan som man ibland kan få när man lyssnar på riktigt bra musik. den känslan som gör att man vill 1. börja dansa, vilket i de flesta fall är en dålig idé på ett tåg (dels pga den höga risken att ramla samt göra resten av resenärerna smått besvärade..) 2. sjunga med (samma tåganledning bortsett från pladaskmöjligheter) 3. skriva ner låten och dela med sig av detta sköna magpirr.
jag tänkte ett tag på det tredje behovet dock, för det är ju många som gör så. skriver ner bra låtar i bloggar, presentationer och dylikt. jag förstår ju helt grejen, då jag också känner för att klottra ner ett block med orden som bidrar till min musiklycka, men ifrågasätter direkt den impulsen. jag menar, hur ofta sitter jag själv och lyssnar på vad de sjunger och faktiskt reflekterar över det? och hur ofta är det de låtarna då fjärilspirret uppkommer som faktiskt sammanfaller med en text som jag kan relatera till?

man kan ju förstå folk som sjunger att de fått sina hjärtan krossade (vilket ungefär 90% av låtar i allmänhet verkar handla om) då det är något mer eller mindre alla upplevt, men sen då? mr maker och she moves in her own way och.. argh. jag lyssnar och lyssnar och mår som en prinsessa pga fjärilsinvasion, men jag kan ju inte skriva ner det. texten utan den sköna rytmen, de knäsvagsframkallande dialekterna och de dansframkallande noterna är inte något jag kan stå för personligen. inte något jag upplevt eller tankar jag haft.

samtidigt tänker jag gå emot den eventuellt logiska lösningen att lyssna på och i så fall skriva ner de låtar vars textmaterial jag faktiskt har en uppenbar eller halvhemlig koppling till. tanken på att få lyssna på någon enstaka låt av en bra artist och resten av artister som brittan spears.. (ingen större koll på vad hon egentligen sjunger i sina låtar, men hon basunerar med all säkerhet ut något om en konflikt som liknar något man upplevde i sjätte klass).. det gör mig lätt klaustrofobisk.

jag tänker helt enkelt fortsätta lyssna på musiken som får mitt hjärta att hoppa upp i halsen. och om jag nu måste kunna stå för vad de faktiskt sjunger, då ska jag banne mig analysera sönder låtarna så att jag får in hela mitt liv i dem!

a, b, c, d, e, f and g, oh that reminds me of when we were free.
det börjar bra.. jag relaterar.

pensionsgalenskap

jag känner för att citera ngn smart människa, men jag kommer verkligen inte på någon. smart, alltså. einstein hade väl ett och annat att säga visserligen, men att starta en bloggvänlig diskussion om E är lika med m gånger c i kvadrat är inte så lätt.

så därför struntar jag i smarta citat. jag kan satsa på att bli citerad istället.

jag är inte sjuk längre. (detta var inte meningen jag tänkte skulle bli citerad i framtida framstående magasin, om någon undrar).

jofan! nu kom jag på något som jag funderat på.
jag vill i princip aldrig pensioneras. och jag kan verkligen inte förstå folk som ser fram emot den delen av livet som man inte har något att göra.
jag kan förstå att det är skönt att vara ledig, men där slutar också förståelsen för denna längtan efter att sluta ha en vettig rutin varje dag. för det att ju när man jobbar som man har ett liv. man jobbar, man tjänar pengar, man skaffar kanske familj och kan pga pengarna ha ett bra liv (kärlek är la också en viktig faktor om man ska ha ett bra liv, men det är inte det vi snackar om nu..). sen, däremot, när man pensioneras, då har man all tid i världen för att ta hand om familjen på heltid (dvs ringa sina utflugna barn en gång i timman, gå sin respektive på nerverna och damma porslinshunden en extra gång), resa (för alla pengar man får som pensionär.. typ 12000 i månaden, eller ngt liknande. du får helt enkelt stanna hemma vid telefonen och dammtrasan), utföra hushållssysslor (behöver ingen närmre förklaring för att förtydliga att denna situation inte är optimal)..

så, om jag någonsin ska bli pensionär, då måste jag helt enkelt vara rik. få ut massa pengar i månaden så att man kan fortsätta leva utan vardagsrutinen i sitt jobb och utan sin (förhoppningsvis fantastiska) lön. jag ska resa överallt och skämma bort barnbarnen med alla onödiga teknikprylar. hippa rika mormor, typ.

shit alltså. folk som längtar till pensionen. vakna upp eller skaffa er ett jäkligt välbetalt jobb! :)

blogginlägget är öppet för arga påhopp eller för att citeras.
(självgodheten bjuder jag på)

hassle och hp

nej, min sony ericsson w660i:s främsta syfte är inte att filma, vilket kanske syns ganska tydligt.. däremot så fick jag med hjälp av denna lilla röda godbit möjlighet att lägga upp ett smakprov från en riktigt bra konsert med erik hassle himself.! då jag bara hade hört hurtful och don't bring flowers after i'm dead (vilka iofs är sköna tunes) så hade jag inte jättehöga förväntningar på spelningen på sticky en fredagkväll i början av oktober, men shit vad skön han var! han är lite nörd-cool-rockig med ett hår som i ett färgat strålkastarljus blir en fotografs våta dröm. riktigt nöjd med den kvällen, tack pasta-lul!

annars spenderar jag tid med ord till högskoleprovet, vilket är en konst i sig. jag menar, hejhej, jag tänker inte tillbakavisa att uttrycket le i mjugg är ngt annat än ett moment 22, och det vore trist om jag fick bära hundhuvudet för att jag försökt internalisera min personlighet med vad-det-nu-kan-vara (med reservation för eventuella syftningsfel pga min ovana vid dessa konstiga ord..) i say pssht.!

du är en klump!

"social" svarade mamma. "klump" sa jan.

svaren på frågan "hur skulle du beskriva mig med ett ord?" är inte helt oväntade. jans svar kom nästan innan jag hann ställa klart frågan, med ett förnöjt leende på läpparna. vännen och jag är skrämmande lika. tycker att skalle-per är ett roligt smeknamn och sådär.
mamma, däremot, satt och tänkte så länge att jag hann tröttna och börja kolla på 250-kilossnubben på tv istället. när hon väl svarade var hon fortfarande tveksam och hävdade att man inte kan beskriva mig med ett ord.

men hur beskriver man en person egentligen? är det bättre att säga alla adjektiv man kan komma på som passar in, eller blir det inte bara ännu mer luddigt om man får höra mer eller mindre alla egenskaper i världen? för det finns ju ingen person som bara är snäll och söt. eller flippad och busig. får man höra att man är snäll, gullig, glad, lättirriterad, lat, exalterad, lill-gammal (plus typ 20 saker till..) så står man kanske ännu mer förvirrad än innan.
fler invändningar mot att säga allt man tycker är att du lär få tio olika åsikter av tio olika personer, och att om du utelämnar något så säger du indirekt att hon eller han inte besitter denna egenskap.

så på ett sätt är det bättre att bara säga ett ord. för då vet man att det finns mer, men att detta på något vis beskriver dig bäst (enligt en viss person..)
mamma sa det bra, och vännen sa det bra på vårt skadeglada sätt.

zophia beskrev mig helt enkelt som "hysterisk.. med en positiv klang!".
jag tycker att det säger mer med ett ord.. :)

love y'all. måste fixa spotify nu. det krånglar!

sweet as.

men facebook-hypen är ju ruggigt påfrestande. det där konstanta behovet av att veta vad alla tänker, gör och planerar är visserligen logiskt om man tänker på media- och informationsflödet i allmänhet, men ändå påfrestande. man dras ju in i det. jag dras in i det. inte för att det gör någon direkt skillnad om jag vet att pelle, nisse och nissa är trötta, sett en rolig film eller kommit hem tidigt från skolan, men man håller ju sig uppdaterad. ett litet plus i kanten kanske..

för övrigt så älskar jag skype. brilliant påhitt. sitter faktiskt just nu och pratar med min kära bror. han är för skön, har visat upp alla nyttigheter han inhandlat på planeten. tänk, utan skype hade jag kanske aldrig fått reda på hur ett vaxböna såg ut.! shiiit. haha. nejmen skype är fab.

utanför datavärlden bjuds det på promenader, te, lights in alingsås, husbygge (som förmodligen är klart om tre veckor!), mys med vänner, vin, skratt&bus och filmmaraton - men pga tillfällig och (om jag får bestämma) jäkligt kortvarig sjukdom får jag hålla mig hemma och nynna på "lonely, i am so lonely, i have noboodyy for my oooown". lite självömkan är nyttigt.!

sweet.

den lille blonde hobbiten i skogen heter zelda ja, så var det!

mario kart och colin mcrae rally.. jojo, jag kommer allt ihåg.

kognitiva förmågor-kursen jag läser i skövde bjöd på en trevlig övning om dataspel/tv-spel, finurligt sammankopplat med taxonomiska vad-det-du-var. scheman, kanske. det är nämligen så att drygt hälften av nissarna i min klass är dataspelsutvecklare inom kort, och föreläsaren tyckte då att det var trevligt att göra övningen, som egentligen handlar om begrepp och hur man benämner olika objekt, om just dataspel. fiint. jag, som fick tillhöra gruppen kognitionsvetare, langade fram mina kunskaper om bilspel - mario kart och colin mcrae rally. klart jag kommer ihåg.

men det är också det enda jag kommer ihåg om ämnet i fråga, det var ju trots allt tio år sen jag spelade det där ascoola bilspelet med massor av olika banor och en ratt som vibrerade - colin mcrae. men jag verkar också vara en av de få som kommer ihåg så lite, förvånande nog så kan mer eller mindre alla killar jag känner kan allt om tv-spel och dataspel. alla spelar!

det har kommit en tsunami av spelintresse, or so it seems. det kanske kom långsamt, utan att någon märkte det. min teori om att youtube var världens nya it-thing föll hårt under min upptäckt av pojkarnas (reds anm: pojkarna i fråga vill gärna bli benämnda män, men detta blir alltså grammatiskt fel, då "män" och "tv-spel" inte kan förekomma i samma mening) oerhörda tv-spelsmani.

jag säger inte att det är fel att spela tv-spel. man kan säkert lära sig strategi, språk, problemlösning, ..osv, men frågan jag alltid ställer är; vad är det för skillnad nu, när du kommit till level 35 i jämförelse med när du var på level 2, bortsett från den sjukliga mängd timmar du lagt ner?

..



jag har absolut ingen talan dock. vad får jag ut av att hänga på facebook flera gånger om dagen?

det jag däremot får ut något av är min kurs i kognitiva förmågor. och med hjälp av våra älskade data- och tv-spel så förstod vi innebörden av basnivån i det taxonomiska helvetet.
tack mario, tack colin.

peace out.

you tube och annat tufft

you tube tar över världen, banne mig!
eller ja, typ min värld.
jag drar citat från klipp jämt, de passar ju överallt! 80-talet - vart tog du vägen? av kända artisten pontiak. skön snubbe, för övrigt.
1337 - eliiiiit, lars-olof sluta upp med det där nu, helvetttte, herr björn gustafsson aka wow-jocke.
tennis-lugnet själv, jonas björkman, och hans LUUUUUUDEEEEER/../fan det är inte första gången du är inne o födäääävaa (fördärvar, för er som har svårt för att läsa ut det där:P) är svår att tröttna på.
och, och, och - så vidare.
freakin brilliant dock.


resa gav perspektiv och upplevelser, att komma hem gav slapphet och rutiner, åka igen blir ball, ska se seattle grace hospital och tänka att jag typ varit med i grey's anatomy.


okej, serious stuff nu då..

jag är en kameleont, skulle jag kunna säga, men det gör jag inte.
det låter nämligen som jag citerar trazan och banane (eller heter han typ banarne?) i så fall.
nej, jag är helt enkelt ombytlig som ingen annan.
eller ingen annan som jag känner.
bevis ett: jag vill ha två hårfärger. dock inte samtidigt, planerar nämligen inte att omvandlas till tigerkvinnan.
bevis två: (nu måste jag tänka efter, men jag lovar att det finns sisådär tretusen bevis, vänta bara..) jag varierar mellan typ tre olika klädstilar, ibland samtidigt till och med. wild.
bevis tre: jag är lite schizo - kan inte bestämma mig om jag ska vara snäll liten präktfia (HAHAHA, förresten. kanske inte ändå, men ni vet vad jag menar. om ni känner mig), elak och skratta åt folk som ramlar samt åt skallepär-kandidater (ja, jag tänker ju inte BARA vara elak, bara lite hobbymobbing typ), bara allmänt rolig med mina helt simpla och förutsägbara och (om du frågar mig) komplett fantastiska små vardagsvitsar. jag har ju inte presenterat er för alla mina personligheter än såklart, men jag vill inte chocka ihjäl någon. jag kombinerar so far, vilket är varför jag är schizo.
bevis fyra: jag är smart och korkad på samma gång. typ tänker att jag är ju smart så jag orkar inte tänka och så fattar jag inte för att så jävla smart är jag inte - det försöker jag bara övertyga mig om ibland. men en gång i tiden fattade jag vad e upphöjt till i gånger pi plus ett är lika med noll var.
bevis fem: (det här börjar bli ansträngande, det är trots allt FREDAG och här sitter jag. unnade mig vin till maten och insåg sen att då kommer jag ju faktiskt INGENSTANS ikväll. jaja. shit happens) jag får småpanik av att bara vara i alingsås och detsamma av att bara hänga i göteborg (och därmed på tågen.!). fast det kan ju aldrig räknas som ett bevis för mina kameleont - förlåt ombytlighet/anpassningsmänniska - egenskaper.

jag ger upp för ikväll.

see ya, wouldn't wanna be ya (har som sagt för många personligheter redan!)

back on track

hejhejhej allihop. eller allihop som i en-person-om-jag-har-tur:)
nu är det såhär att mina vänner lämnar mig idag, imorgon, på tisdag, för några månadet sen, ..osv. it really sucks dude. haha. dramaqueen, men seriöst. ellenpellen drar iväg till etiopien aaaaslänge, kommer hem först den elfte juni. for a good cause, dock, hon ska ju trots allt bygga en skola till barnen. beundransvärt är även att hon åker dit utan att känna en själ där nere. GO ELLEN! och sen när ellen kommer hem blir det partyparty med tema, durumdurumtrumvirvelvardetförnisominteförstoddet, etipoiska barn! woho. idén ska dock finslipas, men det kommer att bli asbra.
sen då, imorgon, åker marcus iväg till mexiko, vilket för övrigt är sjukt farligt. sen ska han vidare ner genom farligheterna ända fram till rioooo. shake your booty..! haha. det kommer nog bli grymt ska ni se. ellen har sagt till mig om alla farligheter som händer i sydamerika, men vi får väl hoppas att dåligheterna tar en paus i vår:) haha. han är borta till den . . ngn gång innan högskoleprovet och åker sen iväg igen till asien, och är då hemma mitt i sommaren, låt mig tänka.. 6 dagar efter min födelsedag. lurigt det där:P tihi.
sist men inte minst åker zophia iväg till tyskland för att bli expert (ännu mer expert...?) på hästar. herr känd-dressyrryttare ska lära henne massor och hon kommer att bli världskänd med sin pålle ludde. jaopp, det är vad som kommer att hända.

sen kommer vi till mig, jag känner ju mig lite delaktig i den här bloggen så jag får väl berätta lite om mina egna plans.
22 februari 2009. en dag, inte lik någon annan dag. en söndag. en tjej, josefine, och hennes kusin, ett år äldre julia aka pasta åker iväg på en resa... haha, nej nu får det vara slut på film-trailer-stylen! vi ska till nya zeeeeeeeeland i fyra veckor, sen australien och byron bay (inte surfers har jag fått lära mig:P) i två och en halv vecka, och sen vidare till shanghai i sisådär fem effektiva dagar. storshopping och massiv uutgång, är planerna. :P haha. anyways, det blir nog ett par fler väskor hem än vi har med oss från början:) det är rätt, ser ni!

men som sagt. tjugoandra februari tjugohundranio. det dröjer ju!
so long, suckers. puss!