Godkväll.
Det var förfärligt länge sen jag skrev här, men det har nog någon förklaring. Typ som att jag inte hade lust.
Om jag har lust att skriva nu känns oklart! Det kanske jag vill. Du kanske vill det! Just det. Fråga inte så mycket.
I alla fall!
Termin 2 nu. NOR-kursen, eller Nervsystemet och Rörelseapparaten, är ämnad att ta över mitt liv just nu. Det gör den inte. Jag läser lite då och då. När jag råkar känna att det verkar relevant. Typiskt dåligt motiveringsmässigt. Eller? Nej. Det går bra! Intressant, för det mesta. Speciellt när vi fick veta att man kan sätta Musculus Latissimus dorsi på huvudet. Vilket betyder att du har ryggen på huvudet. Eller nej. Nu ljög jag nog - ryggen är ju ändå ryggen. Men ändå, coolt med ryggmuskler på andra ställen än där de ska vara.
Jag babblar, inser det. Osammanhängande och så.
Sleep tight.
fredag 8 oktober 2010
söndag 4 juli 2010
lördag 3 juli 2010
facebook och värme
God lördagkväll, hörrudu.
Vi ska prata Facebook igen! Men inte än.
Varmt som satan idag, men det vet du nog redan. Om du inte märkt det, uppsök läkare pronto. Fast then again, ovärt att sitta på akuten när det är så fint väder. Never mind!
Jag och min kära mor har spenderat halva dagen på stan. Sjukt värt. Inga människor (utom familjen Corin) är dumma nog att spendera en 30-gradig, solig lördag på stan, så vi hade affärerna mer eller mindre för oss själva. På lunchstället refererade personalen till oss som "min kund" (var nära på att skriva "min hund".. Hade fått en lite annan effekt!). Så, vi hade det bra. Strosade runt och köpte saker till mig, eftersom jag råkar bli ett år närmre tant imorgon. Pust och frust.
Men nu till det viktiga! Facebook! Känns viktigt, så ska vara riktigt. Ämnet är de förfärligt oklara "Pages" som finns på FB.
Häromdagen rekommenderades (1) Vi som älskar sommaren och (2) Helg!
Och så kan man trycka på "Like".
Och så gör en herrans massa folk just detta.
Och så tänker jag "vad i hela fridens namn HÄNDER?".
Hade det varit så att det var sk Pages som karaktäriserade en människa på något vis så hade det väl varit okej! Men, seriöst.. Hur många människor i Sverige gillar inte sommaren? Och vem får ångest på torsdagkväll för att "imorgon är det HELG!"?
Nej.. Just det.
De som startade "Vi som älskar sommaren" och "Helg!" är bara två tolvåringar som törstar efter folk som "Like"ar.
Dagens bekräftelsebehov är lite annorlunda.
Facebook tar över.
Like?
Vi ska prata Facebook igen! Men inte än.
Varmt som satan idag, men det vet du nog redan. Om du inte märkt det, uppsök läkare pronto. Fast then again, ovärt att sitta på akuten när det är så fint väder. Never mind!
Jag och min kära mor har spenderat halva dagen på stan. Sjukt värt. Inga människor (utom familjen Corin) är dumma nog att spendera en 30-gradig, solig lördag på stan, så vi hade affärerna mer eller mindre för oss själva. På lunchstället refererade personalen till oss som "min kund" (var nära på att skriva "min hund".. Hade fått en lite annan effekt!). Så, vi hade det bra. Strosade runt och köpte saker till mig, eftersom jag råkar bli ett år närmre tant imorgon. Pust och frust.
Men nu till det viktiga! Facebook! Känns viktigt, så ska vara riktigt. Ämnet är de förfärligt oklara "Pages" som finns på FB.
Häromdagen rekommenderades (1) Vi som älskar sommaren och (2) Helg!
Och så kan man trycka på "Like".
Och så gör en herrans massa folk just detta.
Och så tänker jag "vad i hela fridens namn HÄNDER?".
Hade det varit så att det var sk Pages som karaktäriserade en människa på något vis så hade det väl varit okej! Men, seriöst.. Hur många människor i Sverige gillar inte sommaren? Och vem får ångest på torsdagkväll för att "imorgon är det HELG!"?
Nej.. Just det.
De som startade "Vi som älskar sommaren" och "Helg!" är bara två tolvåringar som törstar efter folk som "Like"ar.
Dagens bekräftelsebehov är lite annorlunda.
Facebook tar över.
Like?
fredag 25 juni 2010
midsommarväntan
WHAT IS UP?
Jag är på väg till Halmstad nu. Det är ju midsommar och allt!
Men eftersom det är midsommar och allt så går tågen lika ofta som Nicklas Murath får till ett skämt. Dvs väldigt, väldigt sällan.
Därför sitter jag här och väntar! Att vänta är en dålig sak för min ekonomi, eftersom jag köper allt jag ser när jag är uttråkad. "åh, en kaffe! åh, en tidning! åh, en 52 tums LCD-TV!" Eller ja. En smärre överdrift kanske. Men ni vet. Man blir pank!
Igår fick jag äntligen min kamera! Love IT. I all eufori startade jag en ny blogg, som jag planerar ska bli fabulös. Lite oseriös kanske, men mest kommer den att bli grym. Hoppas jag. Ta er en titt om ni vill; photosbyjcs.blogspot.com.
Just det! Glad midsommar!
Jag är på väg till Halmstad nu. Det är ju midsommar och allt!
Men eftersom det är midsommar och allt så går tågen lika ofta som Nicklas Murath får till ett skämt. Dvs väldigt, väldigt sällan.
Därför sitter jag här och väntar! Att vänta är en dålig sak för min ekonomi, eftersom jag köper allt jag ser när jag är uttråkad. "åh, en kaffe! åh, en tidning! åh, en 52 tums LCD-TV!" Eller ja. En smärre överdrift kanske. Men ni vet. Man blir pank!
Igår fick jag äntligen min kamera! Love IT. I all eufori startade jag en ny blogg, som jag planerar ska bli fabulös. Lite oseriös kanske, men mest kommer den att bli grym. Hoppas jag. Ta er en titt om ni vill; photosbyjcs.blogspot.com.
Just det! Glad midsommar!
onsdag 23 juni 2010
oklara omständigheter
Godmorgon.
Jag gillar mina nuvarande morgonrutiner. Finner de förfärligt trevliga och tillfredsställande.
Jag vaknar. Lite senare än du tänker dig.
Jag äter frukost, och ser halvdrogad ut tills koffeinet börjar verka.
Jag går ut med min hund i solen, då jag bygger på den diskutabelt existerande brännan.
Det är enkelt. 1, 2, 3.
Det är så jag jobbar.
Men så vaknar jag en onsdagmorgon (av tio hämnd-godmorgon-sms, för övrigt), och märker att idag, idag går morgonrutinerna åt helvete. Det är molnigt.
Vad gör jag nu?
Jag gillar mina nuvarande morgonrutiner. Finner de förfärligt trevliga och tillfredsställande.
Jag vaknar. Lite senare än du tänker dig.
Jag äter frukost, och ser halvdrogad ut tills koffeinet börjar verka.
Jag går ut med min hund i solen, då jag bygger på den diskutabelt existerande brännan.
Det är enkelt. 1, 2, 3.
Det är så jag jobbar.
Men så vaknar jag en onsdagmorgon (av tio hämnd-godmorgon-sms, för övrigt), och märker att idag, idag går morgonrutinerna åt helvete. Det är molnigt.
Vad gör jag nu?
söndag 20 juni 2010
mot vänligheten!
"Citat Wiki: "En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar."
medveten om sina begränsningar - om man har några.
balanserad självuppfattning - om allt ligger på ena sidan på en gungbräda så är det jävligt stabilt tycker jag."
Nicklas är en av de mest ironiskt självgoda människor jag umgås med (eller är det ironiskt? Han kanske faktiskt fastnar framför speglar när han går förbi för att han tycker att han är så sjukligt smoking hot). Självgodheten kanske märks ovan.
När det kommer till mig är jag lite smått elak mot folk. Folk som kan hantera det, that is (hoppas på att de kan det..) (jag är egentligen inte elak, mest briljant i mina kommentarer som ofta kan följas upp av ett "SNAP!").
Vi insåg därför häromdagen att vi kanske borde åka på vänlighets-bootcamp, så att vi kan bemöta varandra med ett vänligt leende istället för med en spydig (rolig) kommentar, hjälpa varandra i svåra stunder istället för att utnyttja det fantastiska moment som bjuds på och erbjuda varandra det vi egentligen själva vill ha vara för att det ger en sån härlig känsla av att ge! (Detta även när det gäller framsätet i bilen. Efter bootcampet, då ska jag ge bort framsätet med glädje! Eh.. efter bootcampet)
I alla fall, som man kanske kan misstänka efter att ha läst föregående citat, så går vår väg mot den vänliga, ödmjuka och icke-självgoda personligheten sådär. Eller åt helskotta. You pick. Jag skyller på att vi inte varit på bootcamp än.
Men! Då tänkte jag igen - det är klart vi fixar att bli snälla! Herregud, det är väl inte så svårt! Jag gav mig på ett försök direkt.
Nicklas: Jag måste låna din mobilladdare sen.
Jag: Gärna!
Nicklas: Vadå gärna?
Jag: Jag vill inget hellre än att låna ut min laddare till dig! *stort leende*
Det blev en konstig stämning. Nicklas kollade snett på mig och gick lite längre ifrån.
Konstaterande: Omvända människor är som frälsta människor - obehagliga.
Slutsats 1: Jag tror jag skiter i den här vänlighetsgrejen.
Fundering: Om ingen annan vet hur man "gör om - gör rätt, var snäll - somna gott varje kväll!"?
Slutsats 2: Fast then again. Jag sover bra ändå.
Och när det gäller Nicklas så tror jag att han trivs bra med sig själv ändå;
"ibland är den bästa lösningen också den enklaste
you can quote me on that"
medveten om sina begränsningar - om man har några.
balanserad självuppfattning - om allt ligger på ena sidan på en gungbräda så är det jävligt stabilt tycker jag."
Nicklas är en av de mest ironiskt självgoda människor jag umgås med (eller är det ironiskt? Han kanske faktiskt fastnar framför speglar när han går förbi för att han tycker att han är så sjukligt smoking hot). Självgodheten kanske märks ovan.
När det kommer till mig är jag lite smått elak mot folk. Folk som kan hantera det, that is (hoppas på att de kan det..) (jag är egentligen inte elak, mest briljant i mina kommentarer som ofta kan följas upp av ett "SNAP!").
Vi insåg därför häromdagen att vi kanske borde åka på vänlighets-bootcamp, så att vi kan bemöta varandra med ett vänligt leende istället för med en spydig (rolig) kommentar, hjälpa varandra i svåra stunder istället för att utnyttja det fantastiska moment som bjuds på och erbjuda varandra det vi egentligen själva vill ha vara för att det ger en sån härlig känsla av att ge! (Detta även när det gäller framsätet i bilen. Efter bootcampet, då ska jag ge bort framsätet med glädje! Eh.. efter bootcampet)
I alla fall, som man kanske kan misstänka efter att ha läst föregående citat, så går vår väg mot den vänliga, ödmjuka och icke-självgoda personligheten sådär. Eller åt helskotta. You pick. Jag skyller på att vi inte varit på bootcamp än.
Men! Då tänkte jag igen - det är klart vi fixar att bli snälla! Herregud, det är väl inte så svårt! Jag gav mig på ett försök direkt.
Nicklas: Jag måste låna din mobilladdare sen.
Jag: Gärna!
Nicklas: Vadå gärna?
Jag: Jag vill inget hellre än att låna ut min laddare till dig! *stort leende*
Det blev en konstig stämning. Nicklas kollade snett på mig och gick lite längre ifrån.
Konstaterande: Omvända människor är som frälsta människor - obehagliga.
Slutsats 1: Jag tror jag skiter i den här vänlighetsgrejen.
Fundering: Om ingen annan vet hur man "gör om - gör rätt, var snäll - somna gott varje kväll!"?
Slutsats 2: Fast then again. Jag sover bra ändå.
Och när det gäller Nicklas så tror jag att han trivs bra med sig själv ändå;
"ibland är den bästa lösningen också den enklaste
you can quote me on that"
söndag 13 juni 2010
vem saru att det var saru?
Jag har egentligen planerat att skriva inlägg om personer som jag faktiskt känner. Jag känner folk med de underligaste, roligaste, mest cyniska och ironiska karaktärerna någonsin (smärre överdrift, säkert, men vem håller koll?) som vore förfärligt roligt att skriva om. Men inte nu. Nu handlar det om någon jag inte alls känner.
Jag läste nämligen Jesper Lindströms blogg (bloggjesper.blogspot.com), som jag gör med jämna mellanrum. Han påstås tydligen vara lik en Justin Bieber. "Justin Bieber. Har hört det förr", tänkte jag. Tänkte två sekunder till.
"Ahh, det var någon Kim Kardashian (fick googla hennes fantastiskt dyslexiframkallande namn) som twittrade om honom, vilket gjorde Justins fans arga och mordhotade Kim." Right. Undrar smått vem han är. Skådis, säkert.
Googlar.
Vad i hela helv..?
Måste gjort fel, googlar igen. Glömmer inte ""-tecken.
Fortfarande samma.
Justin Bieber ger inte mindre än 50 300 000 träffar på Google.
50 MILJONER!
För att ge er lite perspektiv på situationen: Zac Efron (ser likadan ut): 11 miljoner. Höjer med Brad Pitt: 15 miljoner. Paris Hilton då?: 35 miljoner. Michael Jackson (säkert kort): 95 miljoner. Och så Justin Bieber: 50 miljoner.
Då kan man ju tänka sig att han måste agerat i någon kanonfilm med Morgan Freeman, sjungit in en sång med Michael Jackson precis innan han dog samt dejtat Megan Fox. Men då misstar man sig.
Justin Bieber, född -94, är en kille från Kanada som sjunger nutidens Britney Spears/Westlife-låtar. Han sägs sjunga pop/hip-hop. Har gjort en låt med Sean Kingston (näe? Dra mig baklänges!). Är ganska lik Efron (men är såklart inte lika snygg. Kan iofs bero på att han är 16 år. Det vore rentutav fel av mig att tycka att lillkillen var snyggare. Lucky me). Men det verkar vara allt, i stora drag!
Varför är han så känd? Varför finns det 50 miljoner platser att läsa om honom? Har alla kineser startat varsin blogg om honom? Har alla världens 14-åriga tjejer skapat fansidor med närbilder på J? Jag fattar inte!
Den här upptäckten gör mig förvirrad. Jag kanske borde hålla mig till att skriva om de jag känner, som inte ger mer än 400 träffar på Google. Det känns mer betryggande.
Så får det bli.
Over and out.
When 50 million hits on Google..
Jag läste nämligen Jesper Lindströms blogg (bloggjesper.blogspot.com), som jag gör med jämna mellanrum. Han påstås tydligen vara lik en Justin Bieber. "Justin Bieber. Har hört det förr", tänkte jag. Tänkte två sekunder till.
"Ahh, det var någon Kim Kardashian (fick googla hennes fantastiskt dyslexiframkallande namn) som twittrade om honom, vilket gjorde Justins fans arga och mordhotade Kim." Right. Undrar smått vem han är. Skådis, säkert.
Googlar.
Vad i hela helv..?
Måste gjort fel, googlar igen. Glömmer inte ""-tecken.
Fortfarande samma.
Justin Bieber ger inte mindre än 50 300 000 träffar på Google.
50 MILJONER!
För att ge er lite perspektiv på situationen: Zac Efron (ser likadan ut): 11 miljoner. Höjer med Brad Pitt: 15 miljoner. Paris Hilton då?: 35 miljoner. Michael Jackson (säkert kort): 95 miljoner. Och så Justin Bieber: 50 miljoner.
Då kan man ju tänka sig att han måste agerat i någon kanonfilm med Morgan Freeman, sjungit in en sång med Michael Jackson precis innan han dog samt dejtat Megan Fox. Men då misstar man sig.
Justin Bieber, född -94, är en kille från Kanada som sjunger nutidens Britney Spears/Westlife-låtar. Han sägs sjunga pop/hip-hop. Har gjort en låt med Sean Kingston (näe? Dra mig baklänges!). Är ganska lik Efron (men är såklart inte lika snygg. Kan iofs bero på att han är 16 år. Det vore rentutav fel av mig att tycka att lillkillen var snyggare. Lucky me). Men det verkar vara allt, i stora drag!
Varför är han så känd? Varför finns det 50 miljoner platser att läsa om honom? Har alla kineser startat varsin blogg om honom? Har alla världens 14-åriga tjejer skapat fansidor med närbilder på J? Jag fattar inte!
Den här upptäckten gör mig förvirrad. Jag kanske borde hålla mig till att skriva om de jag känner, som inte ger mer än 400 träffar på Google. Det känns mer betryggande.
Så får det bli.
Over and out.
When 50 million hits on Google..
torsdag 10 juni 2010
bilder
Kollade runt bland gamla bilder. Insåg att jag vill ha en ny kamera. En riktigt jäkla trevlig kamera. Så det så.
tisdag 8 juni 2010
la musica
När man var tolv år fick man ofta förhörsfrågor. "Vilken är din favoritfilm?", "Vem är din bästa vän?", "Vad tycker du om för musik?".
Allt hängde på vad du svarade på dessa frågor. Rätt svar gav en gillande nick, fel svar gav sneda blickar.
Musiken, den var alltid klurigast. Skulle man svara en specifik artist eller genre fick man antingen ta ett säkert kort (för killar var detta 'rock' och för tjejer 'pop') eller säga något tillräckligt luddigt för att det inte skulle kunna vara något att hackas på. Detta luddiga svar är givetvis 'allt möjligt'.
När man växer upp ändras svaret. Man hittar artister som ger en respons som är way better än den gillande nicken. Man upptäcker band som får ditt och alla andras hjärtan att hoppa upp i halsgropen. Man får nys om singer/songwriters som ingen någonsin hört talas om men som är så dolt briljanta att du får sociala pluspoäng från både höger och vänster.
Men då tänker jag, borde man bestämma sig då? Borde man ha två eller tre artister som man gillar åt taget? Blir det förvirrande för responsgivare om jag gillar fler än så? Sen kommer vi till multipla genrer. Det borde sätta snurr i musikdomarnas hjärnor. Och gud bevars, tänk om någon ställer frågan "Vad tycker du om för musik?" och får svaret 'allt möjligt'. Jag tror på att det ger kortslutning. Sociala poäng flyger överallt, gillande nickar ger wiplashskador, hjärtat är i halsgropar och halsmandlar och i Mikael Tornvings ansiktsgropar.
Sanningen är att mitt svar är just 'allt möjligt'. Ja, jag gillar Mando Diao och Arctic Monkeys och Angus & Julia Stone och Stad i Ljus och End of the Road (av Boyz II Men!) och Happy Ending av Mika och Medinas danska dänga och Sunshine Undergound och Erik Hassle och The Kooks och Regina Spektor och Carla Bruni och Johnny Cash och Damien Rice och Johnossi och Queen (!) och Lady Gaga och David Guetta och John Mayer och Ted Gärdestad och Disneylåtar och det är helt enkelt sån jag är. Responsen är irrelevant. För jag gillade allt möjligt när jag var tolv, och jag gillar allt möjligt nu.
Allt hängde på vad du svarade på dessa frågor. Rätt svar gav en gillande nick, fel svar gav sneda blickar.
Musiken, den var alltid klurigast. Skulle man svara en specifik artist eller genre fick man antingen ta ett säkert kort (för killar var detta 'rock' och för tjejer 'pop') eller säga något tillräckligt luddigt för att det inte skulle kunna vara något att hackas på. Detta luddiga svar är givetvis 'allt möjligt'.
När man växer upp ändras svaret. Man hittar artister som ger en respons som är way better än den gillande nicken. Man upptäcker band som får ditt och alla andras hjärtan att hoppa upp i halsgropen. Man får nys om singer/songwriters som ingen någonsin hört talas om men som är så dolt briljanta att du får sociala pluspoäng från både höger och vänster.
Men då tänker jag, borde man bestämma sig då? Borde man ha två eller tre artister som man gillar åt taget? Blir det förvirrande för responsgivare om jag gillar fler än så? Sen kommer vi till multipla genrer. Det borde sätta snurr i musikdomarnas hjärnor. Och gud bevars, tänk om någon ställer frågan "Vad tycker du om för musik?" och får svaret 'allt möjligt'. Jag tror på att det ger kortslutning. Sociala poäng flyger överallt, gillande nickar ger wiplashskador, hjärtat är i halsgropar och halsmandlar och i Mikael Tornvings ansiktsgropar.
Sanningen är att mitt svar är just 'allt möjligt'. Ja, jag gillar Mando Diao och Arctic Monkeys och Angus & Julia Stone och Stad i Ljus och End of the Road (av Boyz II Men!) och Happy Ending av Mika och Medinas danska dänga och Sunshine Undergound och Erik Hassle och The Kooks och Regina Spektor och Carla Bruni och Johnny Cash och Damien Rice och Johnossi och Queen (!) och Lady Gaga och David Guetta och John Mayer och Ted Gärdestad och Disneylåtar och det är helt enkelt sån jag är. Responsen är irrelevant. För jag gillade allt möjligt när jag var tolv, och jag gillar allt möjligt nu.
torsdag 3 juni 2010
va?
Kollade på min telefon precis. 00.15. Torsdag, den tredje juni. Den tredje juni! Dvs fyra månader, två veckor och två dagar sen vi började på läkarprogrammet här i Lund. Om sisådär 40 timmar är terminen slut, om allt går som det ska.
Jag fattar absolut ingenting.
När började tiden flyga? Vad har jag gjort under tiden? Vad har jag inte gjort?
Behöver nog en lista.
-Jag har bränt mig (idag. Korttidsminnet för göra sitt först).
-Jag har pluggat (gah - som jag har pluggat!)
-Jag har nollats (för femhundra år sen, känns det som såklart)
-Jag har spenderat min första Valborg i Lund
-Jag har tenderat att härma dialekter (förfärligt omedvetet, tills någon påminner mig)
-Jag har hängt på nationer (undrar om jag missat någon. Känns så..)
-Jag har tröttnat på att skriva listor.
See you around. På okänt datum kommer jag tillbaka till Alingsås!
Jag fattar absolut ingenting.
När började tiden flyga? Vad har jag gjort under tiden? Vad har jag inte gjort?
Behöver nog en lista.
-Jag har bränt mig (idag. Korttidsminnet för göra sitt först).
-Jag har pluggat (gah - som jag har pluggat!)
-Jag har nollats (för femhundra år sen, känns det som såklart)
-Jag har spenderat min första Valborg i Lund
-Jag har tenderat att härma dialekter (förfärligt omedvetet, tills någon påminner mig)
-Jag har hängt på nationer (undrar om jag missat någon. Känns så..)
-Jag har tröttnat på att skriva listor.
See you around. På okänt datum kommer jag tillbaka till Alingsås!
söndag 23 maj 2010
sanningen om apelsinen
Här sitter jag och äter en apelsin. Den var svår att skala. Den kladdar. Den kräver en ruggig apelsinätarteknik för att man inte ska se ut som Saga, 1,5 år när hon äter currysås. Ändå äter jag den. Och ändå känner jag ingen 1,5-åring som heter Saga. Jag känner definitivt inga barn som äter currysås heller, för den delen.
Men har ni tänkt på en sak? Ingen klagar på apelsin! Det måste vara en helig jävla frukt. Alla måste älska den!
Jag har en hatkärlek till cellulitskalsfrukten.
Hatar:
Apelsin i fruktsallad! Vad gör den där? Den passar inte till någon annan frukt!
Kladd
Saga-1,5-Curry-looken (på gamla människor som jag, alltså)
Att det gör ont att skala den
Det vita under skalet! It is pain in ass.
Kärnor (det känns inte överdrivet classy att spotta kärnor med jämna mellanrum)
Älskar:
Apelsin i fruktsallad. Ibland funkar det. Vissa dagar. Det är förfärligt underligt.
Ensam är den god!
Och mättande!
Förmodligen kommer någon att stämma mig för att jag delvis hatar apelsin. Förmodligen kommer jag att skymta en demonstration mot alla apelsinhatare utanför fönstret inom kort. Förmodligen kommer jag erbjudas fruktterapi. Men det gör mig inget. Nu är det ute i luften - vilken lättnad!
Min apelsin är slut. Ha en bra dag.
Men har ni tänkt på en sak? Ingen klagar på apelsin! Det måste vara en helig jävla frukt. Alla måste älska den!
Jag har en hatkärlek till cellulitskalsfrukten.
Hatar:
Apelsin i fruktsallad! Vad gör den där? Den passar inte till någon annan frukt!
Kladd
Saga-1,5-Curry-looken (på gamla människor som jag, alltså)
Att det gör ont att skala den
Det vita under skalet! It is pain in ass.
Kärnor (det känns inte överdrivet classy att spotta kärnor med jämna mellanrum)
Älskar:
Apelsin i fruktsallad. Ibland funkar det. Vissa dagar. Det är förfärligt underligt.
Ensam är den god!
Och mättande!
Förmodligen kommer någon att stämma mig för att jag delvis hatar apelsin. Förmodligen kommer jag att skymta en demonstration mot alla apelsinhatare utanför fönstret inom kort. Förmodligen kommer jag erbjudas fruktterapi. Men det gör mig inget. Nu är det ute i luften - vilken lättnad!
Min apelsin är slut. Ha en bra dag.
torsdag 20 maj 2010
Biggest Loser gone wild.
Herregud, jag blir så matt!
Vad händer med världen?
Jag kollade precis på Biggest Loser på Kanal 5. Mycket festligt program - kanonstora människor som "work their ass off" och har fler intriger än Kitty-säsongen av Big Brother. I alla fall, normalt upplägg är typ ny vecka, hur de tränar, en utmaning och sen avslutas hela kalaset med invägning och att den stackars tjockis med lägst procentuella viktminskning åker ut (ja, förlåt, lite politiskt inkorrekt där. Live with it).
Men nu! Nu ska vi rekrytera tittare, tänker produktionsbolaget! Så de rör om i grytan så mycket de bara kan.
Nisse 1 på produktionsbolag: I know it!
Nisse 2 på produktionsbolaget: You know it! Amazing!
Nisse 1: I know, right?
Nisse 2: Wait, what?
Nisse 1: Something fun! Let's just change it!
Nisse 2: Leeet's change it! Brilliant! Fantastic! You are SOOO smart. What are we going to change?
Nisse 1: There will be no beginning! There will be no end!
Nisse 2: OH MY GOD! YOU ARE AMAZING! FANTASTIC! AWESOME! I have to call my mum. And quote you. You are the new Obama.
Nisse 1: Oh, I know. That's what I said. I know it. Let's go eat.
Nisse 2: AMAZING! Food!
Så ja, det de har gjort är att de börjar mitt i en invägning och slutar mitt i en utmaning. Helt otippat. Man hänger inte med för fem öre vem som vann, förlorade, bantade, tränade, dog (förhoppningsvis ingen, men det vet jag ju inte längre, right?) eller åkte in och ut. Man vet ingenting! Jag vill veta någonting. Som Nisse 1 på produktionsbolaget påstår sig göra. Fast then again, han verkar ju ha begränsad tankeförmåga. Om man tar med det nya programupplägget i beräkningarna.
Och ja, när jag nu varit sjuk i 6 dagar är det tillåtet att gå i prostest mot TV-programmens utformning. Det är det enda roliga jag har mitt i all sjuk-misär. Okej? OKEJ? Amazing.
Vad händer med världen?
Jag kollade precis på Biggest Loser på Kanal 5. Mycket festligt program - kanonstora människor som "work their ass off" och har fler intriger än Kitty-säsongen av Big Brother. I alla fall, normalt upplägg är typ ny vecka, hur de tränar, en utmaning och sen avslutas hela kalaset med invägning och att den stackars tjockis med lägst procentuella viktminskning åker ut (ja, förlåt, lite politiskt inkorrekt där. Live with it).
Men nu! Nu ska vi rekrytera tittare, tänker produktionsbolaget! Så de rör om i grytan så mycket de bara kan.
Nisse 1 på produktionsbolag: I know it!
Nisse 2 på produktionsbolaget: You know it! Amazing!
Nisse 1: I know, right?
Nisse 2: Wait, what?
Nisse 1: Something fun! Let's just change it!
Nisse 2: Leeet's change it! Brilliant! Fantastic! You are SOOO smart. What are we going to change?
Nisse 1: There will be no beginning! There will be no end!
Nisse 2: OH MY GOD! YOU ARE AMAZING! FANTASTIC! AWESOME! I have to call my mum. And quote you. You are the new Obama.
Nisse 1: Oh, I know. That's what I said. I know it. Let's go eat.
Nisse 2: AMAZING! Food!
Så ja, det de har gjort är att de börjar mitt i en invägning och slutar mitt i en utmaning. Helt otippat. Man hänger inte med för fem öre vem som vann, förlorade, bantade, tränade, dog (förhoppningsvis ingen, men det vet jag ju inte längre, right?) eller åkte in och ut. Man vet ingenting! Jag vill veta någonting. Som Nisse 1 på produktionsbolaget påstår sig göra. Fast then again, han verkar ju ha begränsad tankeförmåga. Om man tar med det nya programupplägget i beräkningarna.
Och ja, när jag nu varit sjuk i 6 dagar är det tillåtet att gå i prostest mot TV-programmens utformning. Det är det enda roliga jag har mitt i all sjuk-misär. Okej? OKEJ? Amazing.
lördag 15 maj 2010
foto och fika.
Hej.
Jag borde verkligen, verkligen sitta och plugga nu. Jag ligger back sisådär 12 timmars plugg.
Men ni förstår, jag är fortfarande sjuk! Så jag får känna efter och tänka att "ja, jag måste nog vila huvudet lite till. Det känns lite grötigt trots allt. Jag vill ju bli frisk nu, bäst att jag väntar lite med immunologin.."
Det är en dålig inställning visade det sig! Nu ligger jag ju 12 timmar back. Kära hjärtanes.
Rastlöshet och trötthet tar sig till uttryck bland annat genom bilder som ovan. Och nedan.
Annars då? Annaaaaars.. Hm. Jullie och Maja har varit här idag och fikat. Jag langade fram bästa cappuccinon jag kunde och en hemmabakad bulle (nejnej, jag har verkligen inte bakat! Mummy dearest har) till mina fina. De såg glada ut. Antingen åt top-notch-fikan eller åt min smått mentalt rubbade vovve. Hon nafsade Jullan i rumpan! Och körde ångvälten på Maja! Lill-sprall är inte blyg hon! I alla fall. God fika och sköna kusiner. Jag kan leva med det. :D
söndag 9 maj 2010
hej-hopp-plask
Hej.
Det kan hända att jag ropade "hej" innan jag hoppade över ån. Det kan hända att jag var lite snabb i svängarna och påstod att jag var frisk i torsdags. Det kan kaaanske hända att jag är sjuk igen. Eller fortfarande. Ni vet.
Fast ändå. Jag är sådär mes-sjuk. Ont i huvudet, trött, hostig. Sådär så att det knappt räknas.
I skrivande stund försöker jag knåpa ihop en laborationsrapport om veckans cell-plasmid-DNA-protein-PCR-och-så-vidare-lek. Jag skulle gärna påstå att jag gör det effektivt och med ett stort leende på läpparna. Väldigt gärna. Men av någon underlig anledning dyker leendet snarare upp så fort jag väljer att pausa. Konstigt, det där! Istället har jag sovit två och en halv timma i en av mina pauser. Käkat sallad i en annan. Kollat facebook i en tredje.
Om någon råkar ha ett motivationstips så är ni hjärtligt välkomna att berätta det! LALA.
PUSS
Det kan hända att jag ropade "hej" innan jag hoppade över ån. Det kan hända att jag var lite snabb i svängarna och påstod att jag var frisk i torsdags. Det kan kaaanske hända att jag är sjuk igen. Eller fortfarande. Ni vet.
Fast ändå. Jag är sådär mes-sjuk. Ont i huvudet, trött, hostig. Sådär så att det knappt räknas.
I skrivande stund försöker jag knåpa ihop en laborationsrapport om veckans cell-plasmid-DNA-protein-PCR-och-så-vidare-lek. Jag skulle gärna påstå att jag gör det effektivt och med ett stort leende på läpparna. Väldigt gärna. Men av någon underlig anledning dyker leendet snarare upp så fort jag väljer att pausa. Konstigt, det där! Istället har jag sovit två och en halv timma i en av mina pauser. Käkat sallad i en annan. Kollat facebook i en tredje.
Om någon råkar ha ett motivationstips så är ni hjärtligt välkomna att berätta det! LALA.
PUSS
torsdag 6 maj 2010
osammanhängande punkter..
What up you guys! Punktform, typ:
Igår var jag dödssjuk.
Och på labbet.
Och pipetterade sjukligt (höhö) små mängder substanser. 1 mikroliter av det ämnet där ja.. Sisådär en hundradels droppe. Det går bra!
I alla fall, poängen var att jag kände mig dödssjuk, men att jag gick till kurslaborationen ändå.
(Jag söker ära och berömmelse för min uthållighet här, om någon undrar..)
Idag känner jag mig inte dödssjuk.
Mina nio timmar i natt (somnade klockan tjugoett nollnoll - det ni!) gjorde susen.
Har labbat och pluggat.
Våra PCR-resultat visade none amplifiering av specifik DNA-sekvens what so ever.
Dålig pipettering, sa handledaren.
Dålig pipett, tänkte jag.
Känner mig trots misslyckandet varken misslyckad eller dödssjuk.
Jag känner mig som en övermänniska idag.
Varför då, undrar ni.
Det undrar jag med.
Kanske för att jag var dödssjuk och blev frisk på typ 36,78 timmar.
Ha en fabulös kväll.
Over and out.
PS. Slänger med en bild från NZ. Vad fint vi hade det där, jag och bullis. DS.
Igår var jag dödssjuk.
Och på labbet.
Och pipetterade sjukligt (höhö) små mängder substanser. 1 mikroliter av det ämnet där ja.. Sisådär en hundradels droppe. Det går bra!
I alla fall, poängen var att jag kände mig dödssjuk, men att jag gick till kurslaborationen ändå.
(Jag söker ära och berömmelse för min uthållighet här, om någon undrar..)
Idag känner jag mig inte dödssjuk.
Mina nio timmar i natt (somnade klockan tjugoett nollnoll - det ni!) gjorde susen.
Har labbat och pluggat.
Våra PCR-resultat visade none amplifiering av specifik DNA-sekvens what so ever.
Dålig pipettering, sa handledaren.
Dålig pipett, tänkte jag.
Känner mig trots misslyckandet varken misslyckad eller dödssjuk.
Jag känner mig som en övermänniska idag.
Varför då, undrar ni.
Det undrar jag med.
Kanske för att jag var dödssjuk och blev frisk på typ 36,78 timmar.
Ha en fabulös kväll.
Over and out.
PS. Slänger med en bild från NZ. Vad fint vi hade det där, jag och bullis. DS.
måndag 3 maj 2010
du där..
Godkväll, hörrudu.
Jag ska säga dig en sak. Jag är inte stolt över det, men ibland får man bara acceptera saker som de är. Vissa saker kan man dölja, modifiera så att de låter bättre än vad de är eller bara låta bli att berätta. Men nu är det dags att lägga korten på bordet..
Intermediärfilament rockar inte min värld. Intermediärfilament får mig inte att hoppa på rosa moln. Nej, intermediärfilament kväver min livsglädje.
There. I said it.
Annars då? Annars hade vi befälmöte inför nollningen idag. Annars fick jag den bästa gruppen av befäl. Annars kommer vi att maxa nollningen! Burumbumpssh (slagvirvel, men det förstod du va?)
Jag ska säga dig en sak. Jag är inte stolt över det, men ibland får man bara acceptera saker som de är. Vissa saker kan man dölja, modifiera så att de låter bättre än vad de är eller bara låta bli att berätta. Men nu är det dags att lägga korten på bordet..
Intermediärfilament rockar inte min värld. Intermediärfilament får mig inte att hoppa på rosa moln. Nej, intermediärfilament kväver min livsglädje.
There. I said it.
Annars då? Annars hade vi befälmöte inför nollningen idag. Annars fick jag den bästa gruppen av befäl. Annars kommer vi att maxa nollningen! Burumbumpssh (slagvirvel, men det förstod du va?)
söndag 2 maj 2010
kvalborg, valborg, finalborg
'Baby, darliiiing, gumman, heeeej'
Jag var på Myntha i torsdags. Det var kvalborg, som folk så fyndigt kallar det. Dagen innan Valborg.
I alla fall - där hängde det människor som använde denna fras (på ett eller annat sätt) konstant. Tjejer som hade 18,4 cm höga klackar och urringningar i ryggen ned till myntinkastet och pärlor och paljetter och röda läppar och som minglade med rosé i ena handen och en cigg i andra. 'DARLING, KOM NU DÅÅ'.
Brr.
Killarna som har samma stil, fast har ju snarare male model-looken, märker inte ut sig lika mycket. De lunkar omkring lite halvcoolt och nedlåter sig då och då att prata med någon av dessa klipperiklapp-'daaarling'-flickorna. Dvs - tills deras rosé värmer i magen och de inser att det vore nice med en brud för kvällen. Det är fina människor, det där. 'Fina'.
Värt att tilläggas är att jag bikeade dit med mina slitna jeansshorts, de en-gång-i-tiden vita conversen, t-shirt och sjal. Och ja, jag tyckte att det var rent ut sagt dundersweet att inte vara en del av klipperiklappstjejerna. Jag hängde med de sköna personerna på stället och gav upp när man var tvungen att knö sig förbi hela världens fina människor för att komma någonstans.
Valborg, härnäst. Vi startade med en sill- och champagnefrukost hos bästa Cört och Holmlövic (parodi på namnskylten på paret i frågas dörr..). Sen bor vi ju i Lund, så en tripp till Stadsparken för att hänga med kursfolk kändes helt rätt.
Tills det började regna alldeles förfärligt.
Tillbaka till Carro.
Stadsparken igen, efter lunch och fest och Antons fina partydänga "Say Hey". Lyssna på den på myspace, för den delen (http://www.myspace.com/fralsningsarmen). Den kommer att bli årets sommarplåga, och vi älskar det.
Fortsättningen är rörig, oklar men mycket trevlig. Vi hängde överallt och ingenstans. Min "DET ER FOR VILDT"-t-shirt gick förstås hem. Och redan klockan elva gick den bokstavlig talat hem. Då var det dags för en åtta timmars powernap.
Vi hade ju picknick och brännboll idag. Utan några som helst 'fina' människor. Det var endast FINA människor.
Love, J
Jag var på Myntha i torsdags. Det var kvalborg, som folk så fyndigt kallar det. Dagen innan Valborg.
I alla fall - där hängde det människor som använde denna fras (på ett eller annat sätt) konstant. Tjejer som hade 18,4 cm höga klackar och urringningar i ryggen ned till myntinkastet och pärlor och paljetter och röda läppar och som minglade med rosé i ena handen och en cigg i andra. 'DARLING, KOM NU DÅÅ'.
Brr.
Killarna som har samma stil, fast har ju snarare male model-looken, märker inte ut sig lika mycket. De lunkar omkring lite halvcoolt och nedlåter sig då och då att prata med någon av dessa klipperiklapp-'daaarling'-flickorna. Dvs - tills deras rosé värmer i magen och de inser att det vore nice med en brud för kvällen. Det är fina människor, det där. 'Fina'.
Värt att tilläggas är att jag bikeade dit med mina slitna jeansshorts, de en-gång-i-tiden vita conversen, t-shirt och sjal. Och ja, jag tyckte att det var rent ut sagt dundersweet att inte vara en del av klipperiklappstjejerna. Jag hängde med de sköna personerna på stället och gav upp när man var tvungen att knö sig förbi hela världens fina människor för att komma någonstans.
Valborg, härnäst. Vi startade med en sill- och champagnefrukost hos bästa Cört och Holmlövic (parodi på namnskylten på paret i frågas dörr..). Sen bor vi ju i Lund, så en tripp till Stadsparken för att hänga med kursfolk kändes helt rätt.
Tills det började regna alldeles förfärligt.
Tillbaka till Carro.
Stadsparken igen, efter lunch och fest och Antons fina partydänga "Say Hey". Lyssna på den på myspace, för den delen (http://www.myspace.com/fralsningsarmen). Den kommer att bli årets sommarplåga, och vi älskar det.
Fortsättningen är rörig, oklar men mycket trevlig. Vi hängde överallt och ingenstans. Min "DET ER FOR VILDT"-t-shirt gick förstås hem. Och redan klockan elva gick den bokstavlig talat hem. Då var det dags för en åtta timmars powernap.
Vi hade ju picknick och brännboll idag. Utan några som helst 'fina' människor. Det var endast FINA människor.
Love, J
söndag 25 april 2010
crappy fun crap
Men tjaaaaaaa!
Länge s.. nej. Det var det ju inte! Ha!
Jag tänkte redogöra för min dag. Eller något liknande. Man vet ju aldrig med mig. Eller vet man det? Jag är visserligen ganska förutsägbar. Tycker jag. Men det kanske beror på att jag ofta vet vad jag ska göra, så då är det ju inte så förvånande när jag gör just det? Hm. Vart var jag? Min dag! Just det ja! Nu kör vi.
Steg 1: Då allt började.
Vaknar. "Var är jag? Vilken dag är det? Vem är jag?"
Steg 2: Verklighet.
"Jag är hemma. Söndag. Still me! Wo!"
Steg 3: Planering.
"Fin dag! Promenad? Jaaa. Nu? Neeeej. Frulle!"
Steg 4: Viss långsamhet.
"TV på morgonen är nice. Klockan är inte mer än typ tolv. Eller något liknande. Vrider jag på huvudet så ser jag klockan. Men det känns inte värt. Den är nog tolv."
Steg 15: (Steg 5 till 14 känns överflödiga..)
"Jag gillar solen. Solen gillar mig."
Steg 23: (Steg 16 till 22 inbegriper att jag sitter i solen och delar en pizza med Maria. Ett av stegen är att jag ser currysåsen och tänker "gott". Now you know)
"Ullis! Jag tänker träffa Ullis!" (smsar) (ullis upptagen med tentaplugg) (ofta jag ger mig!) (smsar igen) (ullis låter mig träffa henne klockan fem) (score!)
Steg 58: Kväll, sista beslutet.
"How I met your mother och 2 and 1/2 men. Känns det mer värt än att PBL-reflektera? Hm! Jag tror det, ja."
Steg 1102: (efter oändligt många kommentarer då jag och korridorare kollat på serier. hade i teorin kunnat skriva ner allt, men i praktiken vill jag leva)
"Ha det skitfett. Nu ska jag sova!"
Länge s.. nej. Det var det ju inte! Ha!
Jag tänkte redogöra för min dag. Eller något liknande. Man vet ju aldrig med mig. Eller vet man det? Jag är visserligen ganska förutsägbar. Tycker jag. Men det kanske beror på att jag ofta vet vad jag ska göra, så då är det ju inte så förvånande när jag gör just det? Hm. Vart var jag? Min dag! Just det ja! Nu kör vi.
Steg 1: Då allt började.
Vaknar. "Var är jag? Vilken dag är det? Vem är jag?"
Steg 2: Verklighet.
"Jag är hemma. Söndag. Still me! Wo!"
Steg 3: Planering.
"Fin dag! Promenad? Jaaa. Nu? Neeeej. Frulle!"
Steg 4: Viss långsamhet.
"TV på morgonen är nice. Klockan är inte mer än typ tolv. Eller något liknande. Vrider jag på huvudet så ser jag klockan. Men det känns inte värt. Den är nog tolv."
Steg 15: (Steg 5 till 14 känns överflödiga..)
"Jag gillar solen. Solen gillar mig."
Steg 23: (Steg 16 till 22 inbegriper att jag sitter i solen och delar en pizza med Maria. Ett av stegen är att jag ser currysåsen och tänker "gott". Now you know)
"Ullis! Jag tänker träffa Ullis!" (smsar) (ullis upptagen med tentaplugg) (ofta jag ger mig!) (smsar igen) (ullis låter mig träffa henne klockan fem) (score!)
Steg 58: Kväll, sista beslutet.
"How I met your mother och 2 and 1/2 men. Känns det mer värt än att PBL-reflektera? Hm! Jag tror det, ja."
Steg 1102: (efter oändligt många kommentarer då jag och korridorare kollat på serier. hade i teorin kunnat skriva ner allt, men i praktiken vill jag leva)
"Ha det skitfett. Nu ska jag sova!"
våååååår
Hej loved ones.
Det var ju förfärligt vad mitt guldfiskminne går ut över mitt skrivande. Jag glömmer av det, helt enkelt. Sorry 'bout that.
Så, en uppdatering;
- Våren har kommit till Lund för att stanna. Och jag älskar det. Visserligen hade vi ett litet snöslaskoväder häromdagen, men det är borta nu. Våren är ju här på riktigt den här gången! Vi sitter i stadsparken på filtar och myser, vi (jag) går med shorts så ofta vi (jag) bara kan (jag har helst på mig shorts även när jag verkligen inte borde - typ på kvällen när det är mer eller mindre minusgrader. Men det är ju så obegripligt fantastiskt och otroligt dundersweet med shorts - right?! :D), vi köper glass (och hoppas att solen fortfarande är framme när man kommer ut ur affären) och vi tackar vår lyckliga stjärna att vi kom till Lund istället för till Umeå (weatherwise, that is. Inget ont om Umeå annars. Tror jag).
- Vi pluggar. Det gjorde vi även innan. Men kära hjärtanes vad vi pluggar. Det är cellbiologi, för de som missat den infon. Vi läser om transkriptionsfaktorer, elektontransportkedjan, cellsignalering med femhundratusen förkortningar överallt (seriöst, det är IP3, PIP2, RTK, MAP-kinas, CaM-kinas, Sos, SH2, PIP3, DAG, GPCR, cAMP, cGMP, AK, .. Ni förstår nog. Man får krupp!) och en herrans massa andra trevliga saker. Smått hjärnförlamande, men mest trevliga.
- Vi går på sittningar, sittningar, sittningar och.. korridorsfester, karnevalspartyn eller njuter av en kall öl i solen på Delphis bästa balkong.
- Vi myser på bio, i stallet (jojo, har följt med Carro och Linnea till ett stall där de tar hand om två hästar. Jag bara njuter av stämningen!), i parken, på USiL (:P), hos mina bästa kursare eller hos sköna Alingsåsare.. GILLA!
I helgen har fina Klara hälsat på. Vi var på sittning med Alingsåsare i torsdag på Kålles, och i fredags körde vi after school på Helsingkrona och sedan myskväll med Ludde, Oskar, Sara och Marcus. Det vankades hemmagjord pizza, cheesecake, romantisk komedi (it's complicated) och allmänt gött häng. Fiiint! :)
Nu ska jag ut i det fina vädret och promenera. One's gotta love it!
Det var ju förfärligt vad mitt guldfiskminne går ut över mitt skrivande. Jag glömmer av det, helt enkelt. Sorry 'bout that.
Så, en uppdatering;
- Våren har kommit till Lund för att stanna. Och jag älskar det. Visserligen hade vi ett litet snöslaskoväder häromdagen, men det är borta nu. Våren är ju här på riktigt den här gången! Vi sitter i stadsparken på filtar och myser, vi (jag) går med shorts så ofta vi (jag) bara kan (jag har helst på mig shorts även när jag verkligen inte borde - typ på kvällen när det är mer eller mindre minusgrader. Men det är ju så obegripligt fantastiskt och otroligt dundersweet med shorts - right?! :D), vi köper glass (och hoppas att solen fortfarande är framme när man kommer ut ur affären) och vi tackar vår lyckliga stjärna att vi kom till Lund istället för till Umeå (weatherwise, that is. Inget ont om Umeå annars. Tror jag).
- Vi pluggar. Det gjorde vi även innan. Men kära hjärtanes vad vi pluggar. Det är cellbiologi, för de som missat den infon. Vi läser om transkriptionsfaktorer, elektontransportkedjan, cellsignalering med femhundratusen förkortningar överallt (seriöst, det är IP3, PIP2, RTK, MAP-kinas, CaM-kinas, Sos, SH2, PIP3, DAG, GPCR, cAMP, cGMP, AK, .. Ni förstår nog. Man får krupp!) och en herrans massa andra trevliga saker. Smått hjärnförlamande, men mest trevliga.
- Vi går på sittningar, sittningar, sittningar och.. korridorsfester, karnevalspartyn eller njuter av en kall öl i solen på Delphis bästa balkong.
- Vi myser på bio, i stallet (jojo, har följt med Carro och Linnea till ett stall där de tar hand om två hästar. Jag bara njuter av stämningen!), i parken, på USiL (:P), hos mina bästa kursare eller hos sköna Alingsåsare.. GILLA!
I helgen har fina Klara hälsat på. Vi var på sittning med Alingsåsare i torsdag på Kålles, och i fredags körde vi after school på Helsingkrona och sedan myskväll med Ludde, Oskar, Sara och Marcus. Det vankades hemmagjord pizza, cheesecake, romantisk komedi (it's complicated) och allmänt gött häng. Fiiint! :)
Nu ska jag ut i det fina vädret och promenera. One's gotta love it!
onsdag 7 april 2010
shabbalabba
Men hej!
Jag känner mig alldeles för aktiv på Facebook ikväll. Man kan ana ett visst lättare beroende av att uppdatera "Home" för att inte missa the "most recent" news. Som om det gjorde någon skillnad för mitt liv! Hoho.
Istället sitter jag nu och diggar låten Fireflies av Owl City, vilken lämpligt nog övergick i den fina These Streets av (GAH - vad var det han hette?!) Paolo Nutini.
Har även kollat på Anna Ankas assistent och Grey's Anatomy.
Undrar ni om jag försöker komma undan från andra sysslor så gissar ni ruskigt rätt.
Jag har ingen som helst motivation att plugga, även om ikväll är den enda tiden jag egentligen har för denna aktivitet i veckan. Värdelöst av mig. Vet ni något mer som är värdelöst? Anna freakin' Ankas assistent! Sämsta programmet någonsin, helt klart. Filmar man undersidan av pappersförstöraren när man strimlar ett Social Kompetens-diplom med fru Ankas leende nuna och en FAILED-stämpel på, så känner jag att "nej, detta är kanske inte mycket att hänga i gran".
Grey's, däremot, det är en pärla. Förhoppningsvis tycker mina kära korridorare det också, då jag mer eller mindre tvingar dem att glo på samma fantastiska program (de kan ju inte med att byta kanal när jag var där först! Ha!). Jag upplyste även en av tjommarna som bor här att jag berättat hans lilla skryt-replik som ett partytrick (han råkade vid ett tillfälle kläcka ur sig något om att "den här t-shirten har nog krympt.. eller så har mina muskler blivit större!"). Stackarn tyckte jag var en elak individ som uppmärksammat och delgett denna fantastiskt underhållande replik.
OH! TVÅ NYA NOTIFICATIONS!
False alarm. Inget kul hade hänt. Facebook-rehab kanske vore en idé?
Annars är det dags att jobba på Ärtan imorgon! Jag ska laga ärtsoppa och steka pannkakor och ha det bra. Johodå. Helsingkrona is the place to be, en torsdag i april, har jag hört.
Vet ni vad, nu ska jag nog öppna cellbiologiboken. Eller sova. Either way så får ni ha det alldeles underbart!
XOXO
Jag känner mig alldeles för aktiv på Facebook ikväll. Man kan ana ett visst lättare beroende av att uppdatera "Home" för att inte missa the "most recent" news. Som om det gjorde någon skillnad för mitt liv! Hoho.
Istället sitter jag nu och diggar låten Fireflies av Owl City, vilken lämpligt nog övergick i den fina These Streets av (GAH - vad var det han hette?!) Paolo Nutini.
Har även kollat på Anna Ankas assistent och Grey's Anatomy.
Undrar ni om jag försöker komma undan från andra sysslor så gissar ni ruskigt rätt.
Jag har ingen som helst motivation att plugga, även om ikväll är den enda tiden jag egentligen har för denna aktivitet i veckan. Värdelöst av mig. Vet ni något mer som är värdelöst? Anna freakin' Ankas assistent! Sämsta programmet någonsin, helt klart. Filmar man undersidan av pappersförstöraren när man strimlar ett Social Kompetens-diplom med fru Ankas leende nuna och en FAILED-stämpel på, så känner jag att "nej, detta är kanske inte mycket att hänga i gran".
Grey's, däremot, det är en pärla. Förhoppningsvis tycker mina kära korridorare det också, då jag mer eller mindre tvingar dem att glo på samma fantastiska program (de kan ju inte med att byta kanal när jag var där först! Ha!). Jag upplyste även en av tjommarna som bor här att jag berättat hans lilla skryt-replik som ett partytrick (han råkade vid ett tillfälle kläcka ur sig något om att "den här t-shirten har nog krympt.. eller så har mina muskler blivit större!"). Stackarn tyckte jag var en elak individ som uppmärksammat och delgett denna fantastiskt underhållande replik.
OH! TVÅ NYA NOTIFICATIONS!
False alarm. Inget kul hade hänt. Facebook-rehab kanske vore en idé?
Annars är det dags att jobba på Ärtan imorgon! Jag ska laga ärtsoppa och steka pannkakor och ha det bra. Johodå. Helsingkrona is the place to be, en torsdag i april, har jag hört.
Vet ni vad, nu ska jag nog öppna cellbiologiboken. Eller sova. Either way så får ni ha det alldeles underbart!
XOXO
söndag 4 april 2010
påskpåhitt!
Godkväll people of whatever.
Jag är uppenbarligen en oregelbunden människa utan känsla för rutiner och sånt bra. Jag bloggar som en tok i några dagar, och sen går jag i ide i femton veckor. Typ. Oh well.
Jag sitter på tåget till Lund i skrivande stund. Sneglar lite på mina två alldeles för tunga rullväskor och min cellbiologilitteratursfyllda axelremsväska och tänker att det finns bättre saker att göra i livet än att få hem dessa.
Jag har spenderat halva mitt påsklov i Hemsedal, och andra halvan i Alingsås. Båda halvorna har varit ruskigt fina!
Hemsedal var stimmigt, dimmigt, snöigt, tejpigt (DET ER FOR VILDT!), neonigt och fest, och det var "bästa svängen- hökarängen" & "bästa hänget- läkargänget! (+magnus..:D).
Alingsås var en myskavalkad av familjeluncher och -middagar, fikareunions, förfest och efterfest (men ingen utgång på hotellet!) och en avslutande oerhört trevlig frukost med mina två fina kusiner.
Ser fram emot att komma till mitt lilla korridorsrum nu. Där ska det njutas av att ha fått hem alla väskor! Love IT!
Jag är uppenbarligen en oregelbunden människa utan känsla för rutiner och sånt bra. Jag bloggar som en tok i några dagar, och sen går jag i ide i femton veckor. Typ. Oh well.
Jag sitter på tåget till Lund i skrivande stund. Sneglar lite på mina två alldeles för tunga rullväskor och min cellbiologilitteratursfyllda axelremsväska och tänker att det finns bättre saker att göra i livet än att få hem dessa.
Jag har spenderat halva mitt påsklov i Hemsedal, och andra halvan i Alingsås. Båda halvorna har varit ruskigt fina!
Hemsedal var stimmigt, dimmigt, snöigt, tejpigt (DET ER FOR VILDT!), neonigt och fest, och det var "bästa svängen- hökarängen" & "bästa hänget- läkargänget! (+magnus..:D).
Alingsås var en myskavalkad av familjeluncher och -middagar, fikareunions, förfest och efterfest (men ingen utgång på hotellet!) och en avslutande oerhört trevlig frukost med mina två fina kusiner.
Ser fram emot att komma till mitt lilla korridorsrum nu. Där ska det njutas av att ha fått hem alla väskor! Love IT!
tisdag 23 mars 2010
politik, praktik och komik
Ja, men det är klart att man är intresserad av politik. Man måste ju engagera sig för att få sin röst hörd (eller någon annans, för den delen), annars får man stå utanför samhället!
Man kan ju tro att jag snackar om regeringsval nu. Det gör jag inte. Jag snackar generalsval! Är ruskigt taggad inför nollningen i höst. Den ska bli, om möjligt, ännu bättre än den vi fick av våra faddrar. Vi ska maxa! Så, det är klart man är engagerad. Sandra Wibom lägger jag min ena röst på. Av pojkarna ligger min röst säker på Magnus Alkestrand. Vill vi maxa nollningen så ska vi, helt enkelt!
End of politik-snack nu. Idag hade vi basal omvårdnad och metodik. Vi lärde oss hur man vände på folk och satte dem upp och bäddade när de låg i sängen och.. allt det jag jobbat med innan. Men det var ändå intressant, då man själv fick vara i patientens situation och känna vad som kändes läskigt och vad som inte alls vad så farligt som jag trodde (det är ju faktiskt bekvämt när någon sätter en upp på sängkanten utan att behöva hjälpa till alls!).
Nu ska vi på Snowroller-kväll hos Karl och tagga inför Hemsedal! What uuuup!
Man kan ju tro att jag snackar om regeringsval nu. Det gör jag inte. Jag snackar generalsval! Är ruskigt taggad inför nollningen i höst. Den ska bli, om möjligt, ännu bättre än den vi fick av våra faddrar. Vi ska maxa! Så, det är klart man är engagerad. Sandra Wibom lägger jag min ena röst på. Av pojkarna ligger min röst säker på Magnus Alkestrand. Vill vi maxa nollningen så ska vi, helt enkelt!
End of politik-snack nu. Idag hade vi basal omvårdnad och metodik. Vi lärde oss hur man vände på folk och satte dem upp och bäddade när de låg i sängen och.. allt det jag jobbat med innan. Men det var ändå intressant, då man själv fick vara i patientens situation och känna vad som kändes läskigt och vad som inte alls vad så farligt som jag trodde (det är ju faktiskt bekvämt när någon sätter en upp på sängkanten utan att behöva hjälpa till alls!).
Nu ska vi på Snowroller-kväll hos Karl och tagga inför Hemsedal! What uuuup!
söndag 21 mars 2010
en bra helg
God morgon kära vänner!
Idag har jag en bra känsla. Lite sådär lagom pigg, glad men inte i extas (vilket är bra, en söndagsmorgon. Inte mycket att göra med extrem glädje-hype när hela världen ligger och sover) och allmänt nöjd.
Helgen har varit fin. I fredags körde vi dubbel (trippel?) förfest i Daniels korridor med en herrans massa trevligt folk. Där hängde även Maria, som är kompis med Daniels granne! :D Vi pratade strunt (som vanligt), blev utsatta för oförberedda foton (som vanligt) och smuttade på vin (som vanligt). Sen pyste vi till nyöppningen av popklubben Heartland på Sydskånska. Det vankades dans, såpbubblor och oerhört glädjefyllda möten med folk jag inte visste (eller eventuellt visste, för den delen) skulle dit! Kanonkväll, som avslutades med att vi smet in på baksidan av AF-borgen, upp till där de spelar in AF-radion, och där Carro övertalade en snubbe (tjomme!) att hon skulle få en timmas radiotid. Värt att tilläggas är att vi tappade bort Björn utanför AF-borgen. Han återfanns senare, i vad jag förstått varit relativt gott skick.
Lördagen var inte alls aktiv. Promenad och häng på K-huset, där jag fick se otaliga halvcharmerande bilder på mig själv. Och nej, det är inte okej att beskära bilder in absurdum! GAH! :P Kvällen bjöd på film (Djävulen bär Prada. Ja, ni hörde rätt!) och Bezzerwizzer (för er som inte vet vad detta är, tänk TP, typ). Om vi vann? SOM vi vann!
Idag fyller Lisa och Matilda år. STORT GRATTIS!
Bra känsla idag, som sagt. Den ska jag nu utnyttja och gå ut och springa. Lurigt va? Nästan manipulation av mig själv.. :D See ya!
Idag har jag en bra känsla. Lite sådär lagom pigg, glad men inte i extas (vilket är bra, en söndagsmorgon. Inte mycket att göra med extrem glädje-hype när hela världen ligger och sover) och allmänt nöjd.
Helgen har varit fin. I fredags körde vi dubbel (trippel?) förfest i Daniels korridor med en herrans massa trevligt folk. Där hängde även Maria, som är kompis med Daniels granne! :D Vi pratade strunt (som vanligt), blev utsatta för oförberedda foton (som vanligt) och smuttade på vin (som vanligt). Sen pyste vi till nyöppningen av popklubben Heartland på Sydskånska. Det vankades dans, såpbubblor och oerhört glädjefyllda möten med folk jag inte visste (eller eventuellt visste, för den delen) skulle dit! Kanonkväll, som avslutades med att vi smet in på baksidan av AF-borgen, upp till där de spelar in AF-radion, och där Carro övertalade en snubbe (tjomme!) att hon skulle få en timmas radiotid. Värt att tilläggas är att vi tappade bort Björn utanför AF-borgen. Han återfanns senare, i vad jag förstått varit relativt gott skick.
Lördagen var inte alls aktiv. Promenad och häng på K-huset, där jag fick se otaliga halvcharmerande bilder på mig själv. Och nej, det är inte okej att beskära bilder in absurdum! GAH! :P Kvällen bjöd på film (Djävulen bär Prada. Ja, ni hörde rätt!) och Bezzerwizzer (för er som inte vet vad detta är, tänk TP, typ). Om vi vann? SOM vi vann!
Idag fyller Lisa och Matilda år. STORT GRATTIS!
Bra känsla idag, som sagt. Den ska jag nu utnyttja och gå ut och springa. Lurigt va? Nästan manipulation av mig själv.. :D See ya!
onsdag 17 mars 2010
fiiix
Jag är fixarnas fixare.
Ni får tycka precis vad ni vill - att jag är en bortskämd skitunge, lat, ofokuserad och beroende av Grey's Anatomy (sistnämnda håller jag visserligen med om..) - men från och med nu är jag banne mig fixar'n.
JA! Jag har fixat försäkring, pumpat däcken på min cykel, bytt kod på mitt cykellås, fått mitt golv bytt till laminat istället för plastmatta, torkat av och putsat till alla mina fyra fina väggar, knäskurat golvet, dammsugit åttahundra gånger, fixat med papper och pärmar, dammat, duschat växterna, bäddat med nya lakan, städat lite till, .. lite igår men nästan bara idag - GAAH. Jag fixar!
Ikväll blir det bio i Malmö med några sköna peeps från klassen. Vi bokade hela rad 16. Känns soft.
Ha det skitfett!
Ni får tycka precis vad ni vill - att jag är en bortskämd skitunge, lat, ofokuserad och beroende av Grey's Anatomy (sistnämnda håller jag visserligen med om..) - men från och med nu är jag banne mig fixar'n.
JA! Jag har fixat försäkring, pumpat däcken på min cykel, bytt kod på mitt cykellås, fått mitt golv bytt till laminat istället för plastmatta, torkat av och putsat till alla mina fyra fina väggar, knäskurat golvet, dammsugit åttahundra gånger, fixat med papper och pärmar, dammat, duschat växterna, bäddat med nya lakan, städat lite till, .. lite igår men nästan bara idag - GAAH. Jag fixar!
Ikväll blir det bio i Malmö med några sköna peeps från klassen. Vi bokade hela rad 16. Känns soft.
Ha det skitfett!
söndag 14 mars 2010
sorry mates.
Jag vet. Jag har varit fullständigt och oerhört asdålig på att blogga. Skyller allt på tentaplugget!
LiL (Livet i Lund. Känns som en berättigad förkortning, då universitetsjukhuset i Lund förkortas USiL. Typ samma) är fortfarande alldeles alldeles underbart. Vi hänger på inflyttningsfester, BMC och Delphi, vi engagerar oss i karnevalen, vi pluggar på biblioteket och vi beatboxar mer än någonsin. Vi gillar LiL.
På påsklovet bär det av till Hemsedal i några dagar! Det är åtta fantastiskt sköna människor och jag som ska pallra oss upp till Norge och åka allt vi kan i tre dagar, för att på kvällen njuta av kanonlägenheten som K-Daniel lyckades hitta! Weho:D
Sen kommer jag hem till Alingsås. För att det finns så mycket störda och underbara människor där som jag vill träffa - lalala.
Personligen känner jag mig idag, söndag kväll kl 23.12, trött. Svårt-att-hålla-ögonen-öppna-trött, that is. Så nu, nu ska jag sova.
Puss!
LiL (Livet i Lund. Känns som en berättigad förkortning, då universitetsjukhuset i Lund förkortas USiL. Typ samma) är fortfarande alldeles alldeles underbart. Vi hänger på inflyttningsfester, BMC och Delphi, vi engagerar oss i karnevalen, vi pluggar på biblioteket och vi beatboxar mer än någonsin. Vi gillar LiL.
På påsklovet bär det av till Hemsedal i några dagar! Det är åtta fantastiskt sköna människor och jag som ska pallra oss upp till Norge och åka allt vi kan i tre dagar, för att på kvällen njuta av kanonlägenheten som K-Daniel lyckades hitta! Weho:D
Sen kommer jag hem till Alingsås. För att det finns så mycket störda och underbara människor där som jag vill träffa - lalala.
Personligen känner jag mig idag, söndag kväll kl 23.12, trött. Svårt-att-hålla-ögonen-öppna-trött, that is. Så nu, nu ska jag sova.
Puss!
tisdag 23 februari 2010
372 ord om dagen
Jag kollade på klockan precis, och insåg att min lediga dag gick (ursäkta för uttrycket, verkligen) förjävla fort. Det komiska är att jag tycker att jag gjort mitt idag, bara för att jag knåpat ihop ett referat om en vetenskaplig artikel. Referatet är på 372 ord. 372 ord på en dag. Ni hör ju! Värdelöst. Jag måste återupprätta energin i min förslappade tjugoåriga hjärna. Men inte idag. Nej, idag har jag gjort mitt.
Dagen har också gått fort för att jag ätit riktig mat. Istället för en morot och te till frukost som det blev igår (begränsad tillgång på mat då.. Det enda jag hade var bröd och smör. Och så var brödet mögligt. Så jag hade.. smör), så kalasade jag till det med fil, müsli, kaffe och - hör och häpna - macka med OST! Ja, jag gjorde det! Jag köpte det oerhört dyra och icke-studentvänliga pålägget. Och jag njöt. Darn good.
Lagade även riktig middag, istället för de nudlar jag trodde mig skulle gilla igår. Ah, vilken besvikelse det var igår eftermiddag. För det första så lagar jag ju nudlar på latast möjliga sätt - värmer vatten i vattenkokaren, häller det över nudlarna i tallriken och väntar. Ni vet. Som lata människor gör. Men igår, då värmer jag vatten och häller sen upp vatten från fel jäkla vattenkokare. Så i min tallrik har jag krydda, nudlar och kallt vatten. Häller ut kallt vatten. Går miste om krydda (eller konserveringsmedel, men what ev). Känner besvikelsen. Känner osmakligheten. Bokstavlig talat. Men idag! Idag är det fest! Spagetti Carbonara. Fyra (!) matlådor. Livet leker, även om min lediga dag gick alldeles, alldeles för snabbt.
Ikväll hänger jag med Oullie! :D
Zup.
Dagen har också gått fort för att jag ätit riktig mat. Istället för en morot och te till frukost som det blev igår (begränsad tillgång på mat då.. Det enda jag hade var bröd och smör. Och så var brödet mögligt. Så jag hade.. smör), så kalasade jag till det med fil, müsli, kaffe och - hör och häpna - macka med OST! Ja, jag gjorde det! Jag köpte det oerhört dyra och icke-studentvänliga pålägget. Och jag njöt. Darn good.
Lagade även riktig middag, istället för de nudlar jag trodde mig skulle gilla igår. Ah, vilken besvikelse det var igår eftermiddag. För det första så lagar jag ju nudlar på latast möjliga sätt - värmer vatten i vattenkokaren, häller det över nudlarna i tallriken och väntar. Ni vet. Som lata människor gör. Men igår, då värmer jag vatten och häller sen upp vatten från fel jäkla vattenkokare. Så i min tallrik har jag krydda, nudlar och kallt vatten. Häller ut kallt vatten. Går miste om krydda (eller konserveringsmedel, men what ev). Känner besvikelsen. Känner osmakligheten. Bokstavlig talat. Men idag! Idag är det fest! Spagetti Carbonara. Fyra (!) matlådor. Livet leker, även om min lediga dag gick alldeles, alldeles för snabbt.
Ikväll hänger jag med Oullie! :D
Zup.
söndag 21 februari 2010
alingsås för en helg
Jag tittar ut genom fönstret, men förstår ingenting. Sa ni att det var den tjugoförsta februari? Slaskmånaden? Jahaja. Här är det i alla fall snöstorm så att det står härliga till. Skottar man så är det igensnöat på en timma så att man får pulsa genom meterhög snö. Oh well.
Jag är ju i Alingsås och hälsar på, som ni vet. För det har jag tjatat om. Vi hade middag och födelsedagsfirande för Jan i fredags, där jag och Daniel höll varsitt tal för honom. Jag berättade varför han var min allra bästa vän, helt enkelt.
Igår gjorde jag det jag är bäst på - fikade med flickorna på stan! Alltså, jag skojar inte, jag är grym på att ta en fika på stan. Sådan erfarenhet måste tas hänsyn till. Anja är bra på skidor, jag är bra på stan-fika.
Snart ska jag träffa pappa, Daniel och Klara. Och sen Julia. Och det kommer att bli bäst. Ikväll hoppas jag att jag kommer hem til Lund! För trots att jag älskar alla (nja, liten överdrift. menar "de flesta") fantastiska Alingsåsmänniskor, så saknar jag redan min nya hemstad.
It's gonna be legen.. wait for it..dary!
PS. Zophia. Du är grym! DS
Jag är ju i Alingsås och hälsar på, som ni vet. För det har jag tjatat om. Vi hade middag och födelsedagsfirande för Jan i fredags, där jag och Daniel höll varsitt tal för honom. Jag berättade varför han var min allra bästa vän, helt enkelt.
Igår gjorde jag det jag är bäst på - fikade med flickorna på stan! Alltså, jag skojar inte, jag är grym på att ta en fika på stan. Sådan erfarenhet måste tas hänsyn till. Anja är bra på skidor, jag är bra på stan-fika.
Snart ska jag träffa pappa, Daniel och Klara. Och sen Julia. Och det kommer att bli bäst. Ikväll hoppas jag att jag kommer hem til Lund! För trots att jag älskar alla (nja, liten överdrift. menar "de flesta") fantastiska Alingsåsmänniskor, så saknar jag redan min nya hemstad.
It's gonna be legen.. wait for it..dary!
PS. Zophia. Du är grym! DS
torsdag 18 februari 2010
en av mina helt vanliga dagar.
Idag har jag stått på alla fyra, lutad över MiniAnne och tryckt på hennes bröstkorg tills det klickade. Vilket kräver att man lägger all kraft man någonsin haft (eller ja, sen typ 1994 i alla fall) på ett enda tryck. När MiniAnne plötsligt blev ett barn var det enklare, men det känns ju lite tattigt. Att bara kunna få ett rejält KLICK på kiddos. Så jag tog i för kung och fosterland tills det klickade. 30 gånger. Sen andades jag ut två gånger. Och så rytmiska och totalutmattande tryck igen. Pust.
Hade man stått bredvid och kollat på när alla 60 hårt arbetande läkarstudenter satt och lärde sig Hjärt- och Lungräddning på en fjärdedels plastdocka vid namn MiniAnne, så hade man fått sig ett gott skratt. Helt klart.
På tal om sjukvård, eller nåt, så är jag fortfarande lite ynklig. Vilket en av mina personligheter inte tycker om, men det får jag leva med. Min lillasysterspersonlighet känner att det passar som handen i handsken, såklart. Rent hälsotillståndsmässigt är jag alltså typ sjuk. Har hosta med en intensitet som jag är säker på hade kunnat dra isär Skåne från Sverige om den använts på rätt sätt, men lyckligtvis äter jag hostmedicin. Denna gör mig i och för sig aptrött, men ger mig därmed även en anledning att mysa under täcket även på dagtid. Ha!
Imorgon åker jag till Alingsås. Utan MiniAnne, och förhoppningsvis utan hosta.
Peace, love and Cocillana-Etyfin
Hade man stått bredvid och kollat på när alla 60 hårt arbetande läkarstudenter satt och lärde sig Hjärt- och Lungräddning på en fjärdedels plastdocka vid namn MiniAnne, så hade man fått sig ett gott skratt. Helt klart.
På tal om sjukvård, eller nåt, så är jag fortfarande lite ynklig. Vilket en av mina personligheter inte tycker om, men det får jag leva med. Min lillasysterspersonlighet känner att det passar som handen i handsken, såklart. Rent hälsotillståndsmässigt är jag alltså typ sjuk. Har hosta med en intensitet som jag är säker på hade kunnat dra isär Skåne från Sverige om den använts på rätt sätt, men lyckligtvis äter jag hostmedicin. Denna gör mig i och för sig aptrött, men ger mig därmed även en anledning att mysa under täcket även på dagtid. Ha!
Imorgon åker jag till Alingsås. Utan MiniAnne, och förhoppningsvis utan hosta.
Peace, love and Cocillana-Etyfin
söndag 14 februari 2010
fjortonde februari
Jag tror att det som gäller är att vara generös med kärlek.
För om folk känner sig speciella, är det värt mer än den eventuella ansträngning du lägger på att visa att du tycker om dem.
Så, glad alla hjärtans dag.
För om folk känner sig speciella, är det värt mer än den eventuella ansträngning du lägger på att visa att du tycker om dem.
Så, glad alla hjärtans dag.
lördag 13 februari 2010
fest!! eller.. nej.
Man kan tro att när man är tjugo år, nybliven student i Lund och mer eller mindre konstant sugen på att träffa folk, så skulle man vara ute och svira en lördag kväll som denna.
Då tror man tyvärr fel.
Jag har drabbats av något som gjort min hals semi-fungerande, mitt huvud till något man kan likna vid en högtalare som spelar dunka-dunka-musik och min energi till ingenting alls.
Vi var ute och lekte på nationer och förfester igår, vilket var väldigt trevligt. Jag hade min nya volangklänning, dansade och samlade in information till min Gossip Girl-identitet. Åh, just det ja, det kanske jag inte nämnt. Tydligen så är det så att jag har ganska bra koll på vilka alla är, vad de heter och vad de hittar på för busigt som jag kan skvallra om sen. Så här kallas jag just Gossip Girl. Känns helt okej, det är ju trots allt ruskigt befogat.
I alla fall, när jag vaknade imorse vid niotiden kände jag "näe. Det här funkar inte för mig". Somnade om. Vaknade halv elva. "Eh.. Not. Gonna. Happen." Nästa gång jag öppnade ögonen började klockan närma sig tolv, och för att undvika jag-har-sovit-bort-halva-dagen-ångesten så gick jag upp. Åt den halva mackan som fanns kvar. Gick till Willys och handlade, då jag inte hade något lockande alls hemma att äta. Åt. Somnade. Fixade en fläck som Marcus lyckats få på sin skjorta (Vanish är det nya svarta.. eller vita.. eller, ja. Ni förstår). Och nej, jag har inte gjort mycket mer än så. Kul!
Roligare saker:
-Gjorde konditionstest i torsdags. Helt dåligt förberedd (inte tränat på några månader, förkyld, ute dagen innan, ..). Trots detta å lyckades jag få till en fyra av fem! Över medel, woho! För övrigt så tyckte jag att det var så tråkigt att cykla när jag gjorde testet att jag satt o kollade på en bild av människans muskler som var så fint placerad bredvid mig. Mycket mer intressant än att cykla i takt till TICKTACKTICKTACKTICKTACK. Att de som utför testerna inte blir helt psycho av det tickandet är ett under.
-En punkt får räcka. Guldfiskminnet kom tillbaka. Nu ska jag vara ynklig, sjuk och göra tacos.
LOVE Y'ALL.
Puss.
Då tror man tyvärr fel.
Jag har drabbats av något som gjort min hals semi-fungerande, mitt huvud till något man kan likna vid en högtalare som spelar dunka-dunka-musik och min energi till ingenting alls.
Vi var ute och lekte på nationer och förfester igår, vilket var väldigt trevligt. Jag hade min nya volangklänning, dansade och samlade in information till min Gossip Girl-identitet. Åh, just det ja, det kanske jag inte nämnt. Tydligen så är det så att jag har ganska bra koll på vilka alla är, vad de heter och vad de hittar på för busigt som jag kan skvallra om sen. Så här kallas jag just Gossip Girl. Känns helt okej, det är ju trots allt ruskigt befogat.
I alla fall, när jag vaknade imorse vid niotiden kände jag "näe. Det här funkar inte för mig". Somnade om. Vaknade halv elva. "Eh.. Not. Gonna. Happen." Nästa gång jag öppnade ögonen började klockan närma sig tolv, och för att undvika jag-har-sovit-bort-halva-dagen-ångesten så gick jag upp. Åt den halva mackan som fanns kvar. Gick till Willys och handlade, då jag inte hade något lockande alls hemma att äta. Åt. Somnade. Fixade en fläck som Marcus lyckats få på sin skjorta (Vanish är det nya svarta.. eller vita.. eller, ja. Ni förstår). Och nej, jag har inte gjort mycket mer än så. Kul!
Roligare saker:
-Gjorde konditionstest i torsdags. Helt dåligt förberedd (inte tränat på några månader, förkyld, ute dagen innan, ..). Trots detta å lyckades jag få till en fyra av fem! Över medel, woho! För övrigt så tyckte jag att det var så tråkigt att cykla när jag gjorde testet att jag satt o kollade på en bild av människans muskler som var så fint placerad bredvid mig. Mycket mer intressant än att cykla i takt till TICKTACKTICKTACKTICKTACK. Att de som utför testerna inte blir helt psycho av det tickandet är ett under.
-En punkt får räcka. Guldfiskminnet kom tillbaka. Nu ska jag vara ynklig, sjuk och göra tacos.
LOVE Y'ALL.
Puss.
söndag 7 februari 2010
söndagsfestligt
Idag kör vi info i punktform, för jag har inte någon som helst energi att lägga på snygga övergångar.
Som om jag någonsin gjort det, i och för sig. Men ändå.
Igår tog vi det ruskigt lugnt. Pizzalunch med Maria och sen halvengagerat plugg, film och (WAIT FOR IT!) pizza på kvällskvisten med L-Pontus och K-Daniel. Om ni undrar varför jag placerar en bokstav framför namnen kan ni fortsätta att undra. Det är Delphispråk! Hehe.
De försökte övertala mig att köa till uppropet till Lundakarnevalen idag. Men ofta jag går upp halv sex på en söndag!
Jag är löjligt lättövertalad, uppenbarligen. Idag gick jag upp just precis halv sex.
Så där stod vi, ca fem timmar i minusgrader, för att engagera oss i Lunds stolthet Rätt och fel-karnevel. Och jag säger bara det, tack och lov att jag är lättövertalad. Det var en riktigt trevlig köupplevelse med kortspel, fotmassage och kaffesmuttande. Dessutom ska jag ju få vara med om allt roligt karnevalrelaterat i vår. Win-win!
Framtiden idag består av matinhandling och att Lisa kommer hem från Göteborg! Fett lätt och sjukt värt.
I'll be seeing you (som de säger femhundra gånger i The Holiday:P)
Som om jag någonsin gjort det, i och för sig. Men ändå.
Igår tog vi det ruskigt lugnt. Pizzalunch med Maria och sen halvengagerat plugg, film och (WAIT FOR IT!) pizza på kvällskvisten med L-Pontus och K-Daniel. Om ni undrar varför jag placerar en bokstav framför namnen kan ni fortsätta att undra. Det är Delphispråk! Hehe.
De försökte övertala mig att köa till uppropet till Lundakarnevalen idag. Men ofta jag går upp halv sex på en söndag!
Jag är löjligt lättövertalad, uppenbarligen. Idag gick jag upp just precis halv sex.
Så där stod vi, ca fem timmar i minusgrader, för att engagera oss i Lunds stolthet Rätt och fel-karnevel. Och jag säger bara det, tack och lov att jag är lättövertalad. Det var en riktigt trevlig köupplevelse med kortspel, fotmassage och kaffesmuttande. Dessutom ska jag ju få vara med om allt roligt karnevalrelaterat i vår. Win-win!
Framtiden idag består av matinhandling och att Lisa kommer hem från Göteborg! Fett lätt och sjukt värt.
I'll be seeing you (som de säger femhundra gånger i The Holiday:P)
fredag 5 februari 2010
uppskärpning
Igår kom jag på att jag brukar bo i Alingsås. Vanligtvis. Jag har ju faktiskt bott där i sisådär 20 år och fem månader. Och jag har ju faktiskt bara bott i Lund i sisådär tre veckor. Igår insåg jag det.
Men det är skumt, det där. Man kan ju inte gå runt och tänka att "min HEMSTAD är Alingsås! I Alingsås är mitt hjärta!". Nej, det går inte för sig, jag bor i Lund, punkt slut. Lev i nuet, liksom. Men samtidigt, kom jag på igår, så finns det en herrans massa folk i staden jag växte upp i som jag (förlåt för den småsentimentala tonen) älskar mest av allt.
Tur är väl det, dock. Att de finns.
Mycket insikter här i Skåne.
Åh, herregud, som jag låter! Nu peppar jag upp mig!
Men först - katastrofhändelse igår. Jag menar, jag kände en frustration och en hopplöshet som jag inte kan jämföra med något annat. När jag kom hem från skolan kollade jag i mitt brevfack, som man gör i nyfikenheten om att någon kanske vill en något festligt. Jag såg ett brev. Lyckan spred sig fjärilslikt i magen. Jag har fått ett brev! Jag älskar brev! Och så läser jag på framsidan, som man förslagsvis gör när man fått brev. Och där var det. Felet. "Josefine Stig". VAA? Det räcker inte med att folk skriver Josefin Corin Stig, Josefine Corinstig eller Josefine Korin Stig, nu ska de kalla mig Josefine Stig också! Ta bort halva min personlighet! Herregud. Adressändring, nu får ni ge er.
Anyway, ikväll ska vi postnollnings-dricka-öl! Sweet as.
Puss
Men det är skumt, det där. Man kan ju inte gå runt och tänka att "min HEMSTAD är Alingsås! I Alingsås är mitt hjärta!". Nej, det går inte för sig, jag bor i Lund, punkt slut. Lev i nuet, liksom. Men samtidigt, kom jag på igår, så finns det en herrans massa folk i staden jag växte upp i som jag (förlåt för den småsentimentala tonen) älskar mest av allt.
Tur är väl det, dock. Att de finns.
Mycket insikter här i Skåne.
Åh, herregud, som jag låter! Nu peppar jag upp mig!
Men först - katastrofhändelse igår. Jag menar, jag kände en frustration och en hopplöshet som jag inte kan jämföra med något annat. När jag kom hem från skolan kollade jag i mitt brevfack, som man gör i nyfikenheten om att någon kanske vill en något festligt. Jag såg ett brev. Lyckan spred sig fjärilslikt i magen. Jag har fått ett brev! Jag älskar brev! Och så läser jag på framsidan, som man förslagsvis gör när man fått brev. Och där var det. Felet. "Josefine Stig". VAA? Det räcker inte med att folk skriver Josefin Corin Stig, Josefine Corinstig eller Josefine Korin Stig, nu ska de kalla mig Josefine Stig också! Ta bort halva min personlighet! Herregud. Adressändring, nu får ni ge er.
Anyway, ikväll ska vi postnollnings-dricka-öl! Sweet as.
Puss
måndag 1 februari 2010
insikt
Jag kommer att förneka det många gånger om. Alltså, riktigt många gånger om det behövs. Men nu säger jag det, så jag har något att ta tillbaka sen.
Det kan hända att jag eventuellt var lite, men bara en aning, bortskämd innan. Kanske. Jag menar, jag lagade inte fruktansvärt mycket mat, tvättade så ofta, handlade mer än någon gång ibland eller städade för ofta.
Så ja, jag märker kanske det nu. Idag, speciellt. Jag visste mycket väl att jag skulle fixa allt själv, nu när jag bor sisådär fyra timmar hemifrån. Det som jag inte riktigt tänkte på var att jag skulle behöva lösa allt även om jag varken hade tid eller ork! Som idag..
16.59, på BMC. "Skolan är slut. Jag är slut. Vart ska jag? Hem ja. Så var det."
17.18. "Jag har ju tvättid om tolv min! Oh well. Jag löser det."
17.36. "Men vad fan. Hur funkar tvättmaskinen? Instruktioneen.. finns inte. Okej."
17.47. "Fett lätt! Det gick! Och nu har Vanish blekt mitt långfinger. Helv.. (ringer mamma) .. (behöver inte amputera fingret). Nu måste jag ju handla! Ah!"
18.30. Tillbaka i tvättstugan. Hänger in saker i torkskåpet och känner hur medvetslösheten ligger nära. Inser inte riktigt att jag kan komma in i tvättstugan även en timma efter att tvättiden gått ut. Så väntar istället. Kollar facebook. Sätter på musik. Hejar för tredje gången på samma människa som har sina grejer i torktumlaren. Kollar facebook. Byter låt. Fyller i en blankett. Dör litegrann. Hejar för fjärde gången på samma tjej. Grejerna torra! Nej. Det var de inte.. (20 min senare går jag därifrån med halvtorra grejer).
19.32. Mat. Nudlar. Nejfan. Ska laga. Mat. Lagar riktig mat. Gör matlådor. Oh yes.
Ni hör ju! Jag var en bortskämd skitunge. Och nu, idag, kom verkligheten och knackade på. Men det är okej. Jag förnekar, och jag löser.
För övrigt så är nollningen över, men vi kommer att fortsätta på halvfart. Jag menar, man måste ju anpassa sig långsamt. Partajandet är en mänsklig rätthet, ett basalt behov och riktigt, riktigt askalas!
Kärlek!
Det kan hända att jag eventuellt var lite, men bara en aning, bortskämd innan. Kanske. Jag menar, jag lagade inte fruktansvärt mycket mat, tvättade så ofta, handlade mer än någon gång ibland eller städade för ofta.
Så ja, jag märker kanske det nu. Idag, speciellt. Jag visste mycket väl att jag skulle fixa allt själv, nu när jag bor sisådär fyra timmar hemifrån. Det som jag inte riktigt tänkte på var att jag skulle behöva lösa allt även om jag varken hade tid eller ork! Som idag..
16.59, på BMC. "Skolan är slut. Jag är slut. Vart ska jag? Hem ja. Så var det."
17.18. "Jag har ju tvättid om tolv min! Oh well. Jag löser det."
17.36. "Men vad fan. Hur funkar tvättmaskinen? Instruktioneen.. finns inte. Okej."
17.47. "Fett lätt! Det gick! Och nu har Vanish blekt mitt långfinger. Helv.. (ringer mamma) .. (behöver inte amputera fingret). Nu måste jag ju handla! Ah!"
18.30. Tillbaka i tvättstugan. Hänger in saker i torkskåpet och känner hur medvetslösheten ligger nära. Inser inte riktigt att jag kan komma in i tvättstugan även en timma efter att tvättiden gått ut. Så väntar istället. Kollar facebook. Sätter på musik. Hejar för tredje gången på samma människa som har sina grejer i torktumlaren. Kollar facebook. Byter låt. Fyller i en blankett. Dör litegrann. Hejar för fjärde gången på samma tjej. Grejerna torra! Nej. Det var de inte.. (20 min senare går jag därifrån med halvtorra grejer).
19.32. Mat. Nudlar. Nejfan. Ska laga. Mat. Lagar riktig mat. Gör matlådor. Oh yes.
Ni hör ju! Jag var en bortskämd skitunge. Och nu, idag, kom verkligheten och knackade på. Men det är okej. Jag förnekar, och jag löser.
För övrigt så är nollningen över, men vi kommer att fortsätta på halvfart. Jag menar, man måste ju anpassa sig långsamt. Partajandet är en mänsklig rätthet, ett basalt behov och riktigt, riktigt askalas!
Kärlek!
torsdag 28 januari 2010
nolltio nollning
Yo peeps.
Lund är ruggigt bra. Jag menar det verkligen. Så, SÅ bra. Vilket är anledningen till att jag inte hinner skriva något festligt här. Vi kör nollning i två veckor nu - igår var det pubrunda och utgång. När jag kom hem fick jag för mig att nudlar var det bästa alternativet, och traskade bort till köket. Tog sedan tillbaka "maten" till rummet, men orkade bara gå till hallen så satte mig där och åt nudlar. Helt normalt. Ikväll är det sketchafton och utgång. Ni hör ju.
Full rulle!
Lund är ruggigt bra. Jag menar det verkligen. Så, SÅ bra. Vilket är anledningen till att jag inte hinner skriva något festligt här. Vi kör nollning i två veckor nu - igår var det pubrunda och utgång. När jag kom hem fick jag för mig att nudlar var det bästa alternativet, och traskade bort till köket. Tog sedan tillbaka "maten" till rummet, men orkade bara gå till hallen så satte mig där och åt nudlar. Helt normalt. Ikväll är det sketchafton och utgång. Ni hör ju.
Full rulle!
fredag 22 januari 2010
wierdness
Ibland känns egentligen underliga saker ganska normala, bara man vänjer sig. Vi har t ex en 33 cl burk färdig Mojito på kanten på badkaret i lägenheten. Något jag inte tänkte var litelite konstigt förrän efter några dagar. Men det är ju ganska chill ändå, att ta sig en burk-mojito när man duschar.
Det låg även lite jord på tallrikarna vi ätit på häromdagen, vilket jag först såg utan att uppmärksamma det. Sen tänkte jag att ja, även det är aningen skumt.
Något som däremot känns konstigt direkt är grannen som klagar på ljudnivån när man kollar på film. Och nej, det var varken en actionrulle eller en thriller. Det var Up, en film om en 70-åring som flyger sitt hus till Paradise Falls.
Konstiga saker sker i Lund.
Och för det mesta, så gillar jag det!
Det låg även lite jord på tallrikarna vi ätit på häromdagen, vilket jag först såg utan att uppmärksamma det. Sen tänkte jag att ja, även det är aningen skumt.
Något som däremot känns konstigt direkt är grannen som klagar på ljudnivån när man kollar på film. Och nej, det var varken en actionrulle eller en thriller. Det var Up, en film om en 70-åring som flyger sitt hus till Paradise Falls.
Konstiga saker sker i Lund.
Och för det mesta, så gillar jag det!
tisdag 19 januari 2010
intro, info, inskri(vning)
God morgon folks!
Tisdagen är kommen, vilket betyder att jag hunnit med både inledning-på-nollningsfikan och första dagen i skolan. Vilket känns sweet. Fikan var inte alls stel och full av pinsamma tystnader som jag var övertygad om, utan riktigt trevlig! Vi minglade, vilket tydligen kallas "fruktsallad". Eller ja. Kanske snarare en nypa mer hysteriskt. "FRUKTSALLAAAAAD!!" (ropade nollegeneralerna till 60 oförstående nollor). Efter fikan letade jag upp Ullis (med assistans av Lisa, då jag är fullständigt värdelös på området kring biblioteket i stan..) och fikade igen. På änna rejäla bageri. Übernice, yes.
Igår var det upprop och inskrivning och introduktion och föreläsning och information och.. fika! Efter hela baletten rusade faddrarna (de som ska nolla oss) in i salen och delade upp oss i olika festivalteman. Jag är medeltidsveckan, dvs en utmaning att klä ut sig. Men det löser vi! Mingel-schmingel med medeltidsgruppen efteråt, där vi också fick schemat för de närmsta två veckornas nollning. Och.. ja. Sjukt mycket. SJUKT kul.
Åh, förresten. Vännen fyller jämnt i februari. Så den nittonde hälsar jag på Alingsås. :)
Later.
Tisdagen är kommen, vilket betyder att jag hunnit med både inledning-på-nollningsfikan och första dagen i skolan. Vilket känns sweet. Fikan var inte alls stel och full av pinsamma tystnader som jag var övertygad om, utan riktigt trevlig! Vi minglade, vilket tydligen kallas "fruktsallad". Eller ja. Kanske snarare en nypa mer hysteriskt. "FRUKTSALLAAAAAD!!" (ropade nollegeneralerna till 60 oförstående nollor). Efter fikan letade jag upp Ullis (med assistans av Lisa, då jag är fullständigt värdelös på området kring biblioteket i stan..) och fikade igen. På änna rejäla bageri. Übernice, yes.
Igår var det upprop och inskrivning och introduktion och föreläsning och information och.. fika! Efter hela baletten rusade faddrarna (de som ska nolla oss) in i salen och delade upp oss i olika festivalteman. Jag är medeltidsveckan, dvs en utmaning att klä ut sig. Men det löser vi! Mingel-schmingel med medeltidsgruppen efteråt, där vi också fick schemat för de närmsta två veckornas nollning. Och.. ja. Sjukt mycket. SJUKT kul.
Åh, förresten. Vännen fyller jämnt i februari. Så den nittonde hälsar jag på Alingsås. :)
Later.
söndag 17 januari 2010
motivation till att duscha
11.43am Klara
haha, hur jobbigt är det att duscha liksom??
11:44am Josefine
men fan! ställa bort datorn.
ställa mig upp
se förvirrad ut
var är mina kläder?
ah, där
shampoo?
är i duschen
ta handduken
gå till badrummet
det är låst
vänta
.
.
inne
ducha
duscha
stava rätt
LÅNG PROCESS
haha, hur jobbigt är det att duscha liksom??
11:44am Josefine
men fan! ställa bort datorn.
ställa mig upp
se förvirrad ut
var är mina kläder?
ah, där
shampoo?
är i duschen
ta handduken
gå till badrummet
det är låst
vänta
.
.
inne
ducha
duscha
stava rätt
LÅNG PROCESS
lördag 16 januari 2010
lund
Så, nu är jag i Lund. Har varit här i sisådär tio timmar nu, så man kan väl säga att jag kan den här staden! Eller ja.
Jag har i alla fall hunnit vara på både Västgöta och Hallands nation, förfestat och efterfestat, ätit på Delphis pizzeria och handlat på Willys. På tio timmar. Oh yes.
Även om jag inte börjat än, känner jag att studentlivet kommer att passa mig som handen i handsken. Nollningen mjukstartar på söndag. Sen är det fullt upp i två veckor - tagga!
Whoppa, see ya.
Jag har i alla fall hunnit vara på både Västgöta och Hallands nation, förfestat och efterfestat, ätit på Delphis pizzeria och handlat på Willys. På tio timmar. Oh yes.
Även om jag inte börjat än, känner jag att studentlivet kommer att passa mig som handen i handsken. Nollningen mjukstartar på söndag. Sen är det fullt upp i två veckor - tagga!
Whoppa, see ya.
torsdag 14 januari 2010
could'a, would'a, should'a
Såhär är det;
Jag behöver tvätta.
Jag behöver packa.
Jag behöver gå ut med hunden.
Istället sitter jag inne på facebook, och skriver om saker som inte har något sammanhang.
Istället gnäller jag lite för mig själv hur trött jag är.
Istället funderar jag på hur sorgligt det är att säga hejdå till alla. Även om det är för typ en vecka. (Okej, en vecka var väl att ta i. Men kanske en månad, eller två.)
Igår var vi ute och tog en öl (eller fyra kannor.. men det var inte jag!). Kruxet med att dricka öl med människor som alla har det gemensamma intresset dataspel (på olika seriös och tidskrävande nivå, i och för sig) är att man får acceptera att man inte alls fattar någonting i en kvart i taget. När de börjar snacka level 70 och guilden (stavning avsäger jag mig från när det gäller detta) och allt vad det är så dör en liten del av mig inombords. Jag kan dock Onyxia. Gammal instans (återigen, tack Björn).
Idag har vi langat pannkaksfrukost hos Persson, sushilunch med Jullebulle och fika med Matilda, Ingrid, Henrik och Robin.
Och nu sitter jag här, och tänker på det gamla uttrycket "lugnet före stormen".
Nu ska jag ta tag i mitt liv.
Jag behöver tvätta.
Jag behöver packa.
Jag behöver gå ut med hunden.
Istället sitter jag inne på facebook, och skriver om saker som inte har något sammanhang.
Istället gnäller jag lite för mig själv hur trött jag är.
Istället funderar jag på hur sorgligt det är att säga hejdå till alla. Även om det är för typ en vecka. (Okej, en vecka var väl att ta i. Men kanske en månad, eller två.)
Igår var vi ute och tog en öl (eller fyra kannor.. men det var inte jag!). Kruxet med att dricka öl med människor som alla har det gemensamma intresset dataspel (på olika seriös och tidskrävande nivå, i och för sig) är att man får acceptera att man inte alls fattar någonting i en kvart i taget. När de börjar snacka level 70 och guilden (stavning avsäger jag mig från när det gäller detta) och allt vad det är så dör en liten del av mig inombords. Jag kan dock Onyxia. Gammal instans (återigen, tack Björn).
Idag har vi langat pannkaksfrukost hos Persson, sushilunch med Jullebulle och fika med Matilda, Ingrid, Henrik och Robin.
Och nu sitter jag här, och tänker på det gamla uttrycket "lugnet före stormen".
Nu ska jag ta tag i mitt liv.
onsdag 13 januari 2010
hejdå och peace
Dagens inlägg är ett avsked till någon som en gång var min vän. Vi har delat många skratt, bråk och diskussioner, men nu är det slut på det. Min tidigare vän har gjort något som kan liknas vid ett knivhugg i hjärtat. Han har sårat mig på ett så djupt plan att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. En sådan elak handling kräver drastiska åtgärder. Vad han har gjort? Han har hideat mig från sin News Feed på Facebook! Och vet ni varför? För att jag länkar till min blogg, då och då! Härmed säger jag upp vänskapen med M Saleem. Hejdå!
Annars är livet chill. Jag vaknar, dricker cappuccino (får passa på nu), tvingar ut mig i kylan med lill-sprall, umgås med mina bästa och sover (med oerhört mycket djupsömn har det visat sig efter att jag köpte applikationen Sleep Cycle alarm clock, yay!). Ska packa ihop en herrans massa utklädningskläder inför nollningen, tydligen. Jag kommer att se galen ut. Förmodligen eller med all säkerhet. Livin' the dream, weeeehoooo.
PS. En hyllning till Björn Gustafsson eller Johan Glans kommer jag alltid att kunna få in om jag vill! DS.
Annars är livet chill. Jag vaknar, dricker cappuccino (får passa på nu), tvingar ut mig i kylan med lill-sprall, umgås med mina bästa och sover (med oerhört mycket djupsömn har det visat sig efter att jag köpte applikationen Sleep Cycle alarm clock, yay!). Ska packa ihop en herrans massa utklädningskläder inför nollningen, tydligen. Jag kommer att se galen ut. Förmodligen eller med all säkerhet. Livin' the dream, weeeehoooo.
PS. En hyllning till Björn Gustafsson eller Johan Glans kommer jag alltid att kunna få in om jag vill! DS.
tisdag 12 januari 2010
tjolahopp
Skaffat Spotify premium. Känns ruskigt värt.
Jesper Lindström, vars blogg jag länkat till här bredvid, gjorde att jag upptäckt Mumford & Sons genom låten The Cave. Känns även det ruskigt värt.
Har idag socialiserat med jobb-T-pain, Zophia och snart kusin-syster Julie. Det känns - just det - ruskigt värt.
Är inte nervös längre, inför flytten. Känner att allt löser sig, och att det kommer att bli väldigt, väldigt roligt. Vilken grej liksom! Nu gäller det bara att packa! Imorgon, that is.
PUSS
Jesper Lindström, vars blogg jag länkat till här bredvid, gjorde att jag upptäckt Mumford & Sons genom låten The Cave. Känns även det ruskigt värt.
Har idag socialiserat med jobb-T-pain, Zophia och snart kusin-syster Julie. Det känns - just det - ruskigt värt.
Är inte nervös längre, inför flytten. Känner att allt löser sig, och att det kommer att bli väldigt, väldigt roligt. Vilken grej liksom! Nu gäller det bara att packa! Imorgon, that is.
PUSS
Haha!
I ain't sayin she's a gold digger, but she ain't messin with no broke niggers.
Det är ändå en fruktansvärt rolig låttext. Så jäkla sant. Jag säger inte att det är så att du är värdelös, men du löser ingenting, typ. My mean side stays, I guess. Gäller bara att göra de snyggt! :P
Det är ändå en fruktansvärt rolig låttext. Så jäkla sant. Jag säger inte att det är så att du är värdelös, men du löser ingenting, typ. My mean side stays, I guess. Gäller bara att göra de snyggt! :P
måndag 11 januari 2010
punkten josefine
Väldigt många dagar på året är jag ganska hysterisk. Och med det menar jag såklart inte att jag är ett hysteriskt nervvrak, utan har förmågan att flippa vilken tid på dygnet som helst. Jag blir ett enda stort utropstecken. Vilket är just hysteriskt kul.
Men idag känner jag mig som en punkt. Jag gör inga hastiga rörelser, jag väntar några sekunder extra innan jag svarar på en fråga och är allmänt långsam i reaktioner. Förlåt för den monotona tonen, men punkter är inte så varierande och festliga. Och inte jag heller, för tillfället. Anledningen till min punkt-känsla är förmodligen att jag är i chock över min plötsliga insikt, att jag inte ska bo här längre. Jag kommer nog inte att dö över detta faktum, det har vi fastställt. Jag tror inte egentligen heller att jag kommer att vara den enda som bor utanför Alingsås. Jag kommer nog inte heller annat än stormtrivas i Skåne. Men trots detta är jag en punkt ikväll.
Imorgon är en ny dag. Då kommer jag med all säkerhet att vara i extas över allt roligt som händer i vår. Då kommer jag vara mitt gamla vanliga hysteriska utropstecken, at any time. Tack och lov.
jag
Jag har världshistoriens kortaste spellista på Spotify som jag dedikerar mitt liv till för tillfället.
Jag myser med Empire state of mind part II, Fix you, Family values, Oh Lauras Release me och These streets.
Och jag nöjer mig med det.
Jag har två sjuka vänner som jag umgås med för att det är jag som smittat dem. Hehe. Man måste vara smart för att umgås med folk trots förkylning.
Jag är lite lite självupptagen, uppenbarligen. Men idag får vara en dag då jag börjar alla meningar med "jag".
Jag är lite lite självgod. Därför kan jag med att börja alla meningar med "jag".
Jag är..
Jag myser med Empire state of mind part II, Fix you, Family values, Oh Lauras Release me och These streets.
Och jag nöjer mig med det.
Jag har två sjuka vänner som jag umgås med för att det är jag som smittat dem. Hehe. Man måste vara smart för att umgås med folk trots förkylning.
Jag är lite lite självupptagen, uppenbarligen. Men idag får vara en dag då jag börjar alla meningar med "jag".
Jag är lite lite självgod. Därför kan jag med att börja alla meningar med "jag".
Jag är..
söndag 10 januari 2010
abstinens och monolog
Jag har haft abstinensbesvär de senaste veckorna, vilket har varit sjukt jobbigt. Jag menar kallsvettig, hög puls, dålig förmåga att koncentrera mig - det är inte värt det. Så jag gjorde det. Jag åkte skridskor.
Och vet ni vad? Skrillor is the shit! Jag gled runt, gjorde åttor, saxade framlänges, baklänges, åt höger och åt vänster (lite begränsat baklänges åt vänster dock.. Dåligt, jag vet). Och vad roligt det är! Om jag inte var som ett barn innan blev jag det definitivt på Mjörn, en lördagseftermiddag i Januari. Med mig hade jag familjen. Trevliga prickar, det där. Det måste ligga i generna.. :P
Det här ska egentligen vara en sms-konversation med min mamma. Jag skulle snarare påstå att det är en monolog av mig. It's a one man show! (Visst har det inte samma effekt att skriva "It's a one woman show!"? Det funkar helt enkelt inte.)
Bye bye baby
Och vet ni vad? Skrillor is the shit! Jag gled runt, gjorde åttor, saxade framlänges, baklänges, åt höger och åt vänster (lite begränsat baklänges åt vänster dock.. Dåligt, jag vet). Och vad roligt det är! Om jag inte var som ett barn innan blev jag det definitivt på Mjörn, en lördagseftermiddag i Januari. Med mig hade jag familjen. Trevliga prickar, det där. Det måste ligga i generna.. :P
Det här ska egentligen vara en sms-konversation med min mamma. Jag skulle snarare påstå att det är en monolog av mig. It's a one man show! (Visst har det inte samma effekt att skriva "It's a one woman show!"? Det funkar helt enkelt inte.)
Bye bye baby
lördag 9 januari 2010
en självanalys
Generellt sett är jag ganska neutral, skulle jag säga. Har inga überextrema åsikter åt höger och absolut inte åt vänster. (ojdå. redan där gick det inte så neutralt till. Oh well, jag fortsätter). Jag trashar inga bilar eller kastar kullersten i skyltfönster, men jag trycker inte heller upp lagboken i någons nuna och hytter med pekpinnen. Ganska neutral, som sagt.
Och så lär man känna mig litegrann. Och då går det åt ett av två håll, vad jag är medveten om. Antingen så tänker man att jo, ja, hon verkar ju vara en trevlig och ganska rolig prick. Eller så tycker man att jag är lite, lite åt helvete. Tror jag.
Sen kommer steg tre. Då grenar bekantskapen med mig ut lite till. Eller ganska mkt. Då händer en av två saker; man tycker att jag är mycket riktigt åt helvete, men på ett bra sätt. Då freakar man, pratar om allt man borde och inte borde prata om och tycker är jag är en trevlig jäkel. Eller så drar man sig sakta men säkert undan. Den här till synes neutrala brud verkar ju inte vara så.. så.. neutral. Så, i'm off. Typ. Fast jag vet ju inte. Om det är såhär, så är jag nöjd. Om inte, invänd gärna, och berätta hur det går till när jag går från neutral till motsatsen.
Värt att tilläggas är att jag känner ju ganska många som är i nivå tre, del ett. Mina älskade puckon, typ. Och det är just de jag vill känna.
Och så lär man känna mig litegrann. Och då går det åt ett av två håll, vad jag är medveten om. Antingen så tänker man att jo, ja, hon verkar ju vara en trevlig och ganska rolig prick. Eller så tycker man att jag är lite, lite åt helvete. Tror jag.
Sen kommer steg tre. Då grenar bekantskapen med mig ut lite till. Eller ganska mkt. Då händer en av två saker; man tycker att jag är mycket riktigt åt helvete, men på ett bra sätt. Då freakar man, pratar om allt man borde och inte borde prata om och tycker är jag är en trevlig jäkel. Eller så drar man sig sakta men säkert undan. Den här till synes neutrala brud verkar ju inte vara så.. så.. neutral. Så, i'm off. Typ. Fast jag vet ju inte. Om det är såhär, så är jag nöjd. Om inte, invänd gärna, och berätta hur det går till när jag går från neutral till motsatsen.
Värt att tilläggas är att jag känner ju ganska många som är i nivå tre, del ett. Mina älskade puckon, typ. Och det är just de jag vill känna.
fredag 8 januari 2010
now we're talking!
Jag är typ frisk nu! Nästan iaf. Men det räcker! För att fira detta ska jag åka in till stan och träffa två människor som jag smittade med min superförkylning, Zoph och Pling. De hade för övrigt blivit galna på mig om de visste att jag satt vid datorn nu, för jag skulle väl försökt vara på stan redan för 22 minuter sen. Oh well. Jag brukar kanske vara sen, så det är nog lugnt. Anyways, jag ville bara framföra min friskhet!
So long suckers.
So long suckers.
torsdag 7 januari 2010
daamn.
Gaaah!
Jag är oerhört uttråkad.
Jag sitter och kollar Facebook varannan minut. Jag kollar på Sweet home Alabama, lite halvhjärtat. Jag lade tio minuter av min dag på att ta ner julgransbelysningen.
Som sagt, oerhört, OERHÖRT, uttråkad.
Fick en invite till Voddler idag. Vet ni vad det är? Visste inte jag men visade sig vara film-Spotify typ. Anyways, självklart så lyckas jag inte tämja det odjuret. Nätverksfel, problem med inloggning och the event of nothing happening. En dag ska det gå, och då ska jag kolla på film. Helt gratis! Och då, vänner och ovänner, kommer jag inte att vara uttråkad. Hallelujah!
Jag är oerhört uttråkad.
Jag sitter och kollar Facebook varannan minut. Jag kollar på Sweet home Alabama, lite halvhjärtat. Jag lade tio minuter av min dag på att ta ner julgransbelysningen.
Som sagt, oerhört, OERHÖRT, uttråkad.
Fick en invite till Voddler idag. Vet ni vad det är? Visste inte jag men visade sig vara film-Spotify typ. Anyways, självklart så lyckas jag inte tämja det odjuret. Nätverksfel, problem med inloggning och the event of nothing happening. En dag ska det gå, och då ska jag kolla på film. Helt gratis! Och då, vänner och ovänner, kommer jag inte att vara uttråkad. Hallelujah!
hon gör sig inte i skuggan..
Jag tänker fortsätta påstå att min hund inte är tjock. Men skuggor är inte fruktansvärt smickrande för henne.
onsdag 6 januari 2010
hopplös planerare
Jag vill bara visa på att jag är fullständigt värdelös på att följa mina sysslolösa planer.
Problemet började när jag tog en Ipren. Man känner sig frisk av Ipren. Jag känner mig oerhört oslagbar av Ipren. Så jag gjorde mig i ordning lagom mycket (måste ju se lite ut som ett vrak om jag ska få empati från medmänniskor när jag hostar och ser sjuk ut), hämtade upp Ingrid, åkte till Zophias Ola, sen till Zophia, pappa, Maxi, Ola igen, Ellen, Zophia och tillslut hem. Där jag och Ellen fikade och fixade med hennes artikel till skolan. Som sagt, jag skulle inte göra någonting idag.
Men sen, plötsligt, försvann Iprenens verkan. När Ellen fortfarande var här. Jag låg raklång på köksgolvet och sa "jag tror.. att jag börjar bli lite.. trött". Vi lyckades spela lite TP online (det går! Visste ni det? :D Lite nördigt kanske. Men jag kan leva med det) innan hennes mamma hittade hit och kunde hämta upp henne i den fina Mini Coopern.
De senaste tjugo minuterna alternativt två timmarna har jag stirrat på min datorskärm, känt doften av nybakade bullar och varit mer eller mindre okontaktbar för omgivningen. Ännu mer nu, när jag är bortom Iprenpåverkan.
Men det jag ville säga var att jag inte kan hålla mina planer. Men kul hade jag. Vilket är bra.
Avancerade reflektioner idag.
Problemet började när jag tog en Ipren. Man känner sig frisk av Ipren. Jag känner mig oerhört oslagbar av Ipren. Så jag gjorde mig i ordning lagom mycket (måste ju se lite ut som ett vrak om jag ska få empati från medmänniskor när jag hostar och ser sjuk ut), hämtade upp Ingrid, åkte till Zophias Ola, sen till Zophia, pappa, Maxi, Ola igen, Ellen, Zophia och tillslut hem. Där jag och Ellen fikade och fixade med hennes artikel till skolan. Som sagt, jag skulle inte göra någonting idag.
Men sen, plötsligt, försvann Iprenens verkan. När Ellen fortfarande var här. Jag låg raklång på köksgolvet och sa "jag tror.. att jag börjar bli lite.. trött". Vi lyckades spela lite TP online (det går! Visste ni det? :D Lite nördigt kanske. Men jag kan leva med det) innan hennes mamma hittade hit och kunde hämta upp henne i den fina Mini Coopern.
De senaste tjugo minuterna alternativt två timmarna har jag stirrat på min datorskärm, känt doften av nybakade bullar och varit mer eller mindre okontaktbar för omgivningen. Ännu mer nu, när jag är bortom Iprenpåverkan.
Men det jag ville säga var att jag inte kan hålla mina planer. Men kul hade jag. Vilket är bra.
Avancerade reflektioner idag.
idag är en sån dag
Alice visar hur man ska göra idag. Det här är varför;
Ett: Det snöar åt fel håll idag. Antingen så blåser det ganska rejält, eller så är det Modigs som har en gigantisk snökanon som de riktat åt vårt håll. Jag röstar för det senare.
Två: Jag är typ sjuk idag. Jag sa ju det! Igår var det ingen som trodde mig när jag hostade ynkligt. Men idag, idag är jag ganska definitivt sjuk. Förkyld iaf. Förkyld är jag definitivt.
Tre: Onsdag och trettondag spenderas i sittande eller liggande ställning. Det blir nog Dirty Dancing, Alfapet, bus med plutten, Stolthet och Fördom och fix och trix med flyttrelaterade godbitar.
Skickar ut lite kärlek! Kan behövas i snöstormen. Eller nåt. Men jag gör det ändå. Jag är givmild. Och blygsam, men det vet ni redan..
PS. Slänger upp en bild på mitt lantliga hem också, och drömmer mig tillbaka till dagar då det går att vara utomhus.!
tisdag 5 januari 2010
att åka pendeltåg
Pendeltåget, 00.17. Tuffar iväg från Göteborg. Allt är som det ska.
00.30. Börjar spela Rat on Run i all min rastlöshet.
00.41, i Floda. Tåget stannar. För evigt, känns det som. Äldre Herr Allvetare, en man som sitter på tåget, säger SABOTAGE, med eftertryck, när tågvärden påstår att en kontaktledning brunnit av.
00.55, fortfarande i Floda. De släcker ner hela jäkla tåget. Gubben hade rätt - sabotage utanför. Måste spara på batterierna. Men javisst! Det är lugnt! Jag sitter gärna i ett mörkt tåg mitt i natten och gör ingenting!
00.57. En översocial, uppenbart pluggmanisk, sextonårig tjej går fram till det sextioåriga paret som sitter typ 123 cm från mig. "OJ, vad är det som har hänt, elfel? Jaha, i skolan! Där läste vi el och jag hade såna problem med parallellkoppling och seriekoppling i problemet när man skruvade ur en lampa och.. Nej så var det inte /../ En lampa gick sönder och sen skruvade man ur! /../ Jag kommer inte ihåg exakt men! Svårt var det!" Allt detta medan Äldre Herr Allvetare (mannen i paret) sa "SERIEKOPPLING" /../ "NEJ MEN DÅ ÄR DET PARALLELLKOPPLING" /../ "SERIE.." Ni fattar. Jag dog inombords. Lilla Fröken Plugg fortsate prata. Typ om problemen med fritidskorten som börjar gälla klockan fyra och inte ens TVÅ MINUTER I får man använda dem! "Jag måste sätta mig på bussen och sen ställa mig upp och stämpla!"
01.45. Tåget är fortfarande mörkt. Lilla Fröken Plugg pratar. Äldre Herr Allvetare och hans fru tar mina sista två tuggummin.
02.23. I Alingsås. Låset till bildörren har frusit. Allt är som det ska.
00.30. Börjar spela Rat on Run i all min rastlöshet.
00.41, i Floda. Tåget stannar. För evigt, känns det som. Äldre Herr Allvetare, en man som sitter på tåget, säger SABOTAGE, med eftertryck, när tågvärden påstår att en kontaktledning brunnit av.
00.55, fortfarande i Floda. De släcker ner hela jäkla tåget. Gubben hade rätt - sabotage utanför. Måste spara på batterierna. Men javisst! Det är lugnt! Jag sitter gärna i ett mörkt tåg mitt i natten och gör ingenting!
00.57. En översocial, uppenbart pluggmanisk, sextonårig tjej går fram till det sextioåriga paret som sitter typ 123 cm från mig. "OJ, vad är det som har hänt, elfel? Jaha, i skolan! Där läste vi el och jag hade såna problem med parallellkoppling och seriekoppling i problemet när man skruvade ur en lampa och.. Nej så var det inte /../ En lampa gick sönder och sen skruvade man ur! /../ Jag kommer inte ihåg exakt men! Svårt var det!" Allt detta medan Äldre Herr Allvetare (mannen i paret) sa "SERIEKOPPLING" /../ "NEJ MEN DÅ ÄR DET PARALLELLKOPPLING" /../ "SERIE.." Ni fattar. Jag dog inombords. Lilla Fröken Plugg fortsate prata. Typ om problemen med fritidskorten som börjar gälla klockan fyra och inte ens TVÅ MINUTER I får man använda dem! "Jag måste sätta mig på bussen och sen ställa mig upp och stämpla!"
01.45. Tåget är fortfarande mörkt. Lilla Fröken Plugg pratar. Äldre Herr Allvetare och hans fru tar mina sista två tuggummin.
02.23. I Alingsås. Låset till bildörren har frusit. Allt är som det ska.
måndag 4 januari 2010
jag har en plan
What uuuup.!
Hittade en bild på mig och Julie. Det är i Shanghai, sista morgonen. och vi var, och är, så otroligt nöjda med resan. Och så glada att vi var där tillsammans. Kusiner alltså. It's the shit.
Jag tror banne mig att jag börjar bli lite sentimental över att åka härifrån. Jag är en sån bebis. Gillar att vara runt min familj och mina vänner i staden jag känner bättre än någon annan. Van vid att bara kunna ringa någon och ses på stört. Missuppfatta mig inte nu, jag tycker att Lund ska bli fantastiskt kul! Jag vill bara att alla sköna peeps ska följa med mig.
Men! Nu rycker jag upp mig! Har stora planer idag!
1. Återbesiktiga bilen. Jag har lite körförbud på den nu. Glömde att fixa det i december..
2. Ringa random skön person och övertyga denne om att en fika på stan är det bästa vi kan åstadkomma i eftermiddag.
3. Förhoppningsvis hitta en givmild och omtänksam medmänniska som vill låna ut sitt månadskort till mig idag.
4. Åka till Göteborg och träffa mina babes! Det är vin- och tacoskväll. Men jag ska vara nykterist. Någon gång får man faktiskt ta tag i sitt liv och köra bil!
5. Sova. Jag gillar att sova. När jag vaknade i morse kände jag att ja, nu vill jag gå och lägga mig och sova i åtta till tio timmar. Men det går ju inte. Det hade jag redan gjort. Damn, tänkte jag och snubblade ur sängen.
Aiight. I'll be seeing you.
Hittade en bild på mig och Julie. Det är i Shanghai, sista morgonen. och vi var, och är, så otroligt nöjda med resan. Och så glada att vi var där tillsammans. Kusiner alltså. It's the shit.
Jag tror banne mig att jag börjar bli lite sentimental över att åka härifrån. Jag är en sån bebis. Gillar att vara runt min familj och mina vänner i staden jag känner bättre än någon annan. Van vid att bara kunna ringa någon och ses på stört. Missuppfatta mig inte nu, jag tycker att Lund ska bli fantastiskt kul! Jag vill bara att alla sköna peeps ska följa med mig.
Men! Nu rycker jag upp mig! Har stora planer idag!
1. Återbesiktiga bilen. Jag har lite körförbud på den nu. Glömde att fixa det i december..
2. Ringa random skön person och övertyga denne om att en fika på stan är det bästa vi kan åstadkomma i eftermiddag.
3. Förhoppningsvis hitta en givmild och omtänksam medmänniska som vill låna ut sitt månadskort till mig idag.
4. Åka till Göteborg och träffa mina babes! Det är vin- och tacoskväll. Men jag ska vara nykterist. Någon gång får man faktiskt ta tag i sitt liv och köra bil!
5. Sova. Jag gillar att sova. När jag vaknade i morse kände jag att ja, nu vill jag gå och lägga mig och sova i åtta till tio timmar. Men det går ju inte. Det hade jag redan gjort. Damn, tänkte jag och snubblade ur sängen.
Aiight. I'll be seeing you.
söndag 3 januari 2010
sunday
Det känns som en lugna revolutioners dag. En sån dag, när man känner att man måste lösa saker, ta tag i sitt liv eller bara äta en riktig middag. Typ.
Min kusin från Varberg och hans flickvän kom och hälsade på för sisådär 120 minuter sedan, o de hade med sig sin hund. Det var en extraordinär hund! Jag kommer inte ihåg vad den extraordinära hunden hette dock. Det var typ Leila, men det döper man ju inte en hund till, så det var det inte. I alla fall. Hunden, som inte var mer än tre och en halv månad, var helt galen. Han hoppade så högt att han nästan slog i taket, han köttade rivstarter på parkettgolvet vilket resulterade i ett hysteriskt stillastående trots att benen rörde sig som Usain Bolts och han var ruskigt kaxig. Sa jag han? Det är en hon. Och hon sprang rakt in i, hoppade över och muckade med min fullvuxna labradortik. Som sagt, extraordinär.
Igår var det fest! Bara för att det var lördag. Annars hade jag lätt stannat inomhus och på min höjd lyft armen för att byta kanal på TVn, för det var ju den andra januari. Men det var lördag. Så det var fest. Och nu låter jag som fjorton år. Herregud. Anyways, det var förfest inkluderat en fluffig katt som hette Elsa, det var bowling på Stures där man hade kunnat tro att jag vann, men det gjorde jag inte. Jag och Klara gjorde ett bowlingsmässigt magplask. Det var efterfest i Brogården, och sen gick jag vilse. Fick fråga om vägen i min egen stad. Men nu glömmer vi det!
Min kusin från Varberg och hans flickvän kom och hälsade på för sisådär 120 minuter sedan, o de hade med sig sin hund. Det var en extraordinär hund! Jag kommer inte ihåg vad den extraordinära hunden hette dock. Det var typ Leila, men det döper man ju inte en hund till, så det var det inte. I alla fall. Hunden, som inte var mer än tre och en halv månad, var helt galen. Han hoppade så högt att han nästan slog i taket, han köttade rivstarter på parkettgolvet vilket resulterade i ett hysteriskt stillastående trots att benen rörde sig som Usain Bolts och han var ruskigt kaxig. Sa jag han? Det är en hon. Och hon sprang rakt in i, hoppade över och muckade med min fullvuxna labradortik. Som sagt, extraordinär.
Igår var det fest! Bara för att det var lördag. Annars hade jag lätt stannat inomhus och på min höjd lyft armen för att byta kanal på TVn, för det var ju den andra januari. Men det var lördag. Så det var fest. Och nu låter jag som fjorton år. Herregud. Anyways, det var förfest inkluderat en fluffig katt som hette Elsa, det var bowling på Stures där man hade kunnat tro att jag vann, men det gjorde jag inte. Jag och Klara gjorde ett bowlingsmässigt magplask. Det var efterfest i Brogården, och sen gick jag vilse. Fick fråga om vägen i min egen stad. Men nu glömmer vi det!
lördag 2 januari 2010
nollnio/tio
GOOD MORGON!
Det har blivit lite av en morgonrutin att skriva på morgonen. Det här året. Tänk att varje dag har jag gjort det! Ahh, lägg neer Josefine. There. Done.
Jag satt precis och kollade igenom kameraalbumet på iPhonen, bläddrade igenom lite halvsmickrande nyårsfoton och kom sedan till ettårskalaset jag var på den trettionde december tjugohundranio. Där fanns det en film på hur jag leker med två av mina kusinbarn på ett och tre år. Väldigt avancerat, om jag får säga det själv. Min replik i filmen är densamma, "hopp" ... "hopp" .... "HOPP!". Men det är säkert pedagogiskt eller nåt.
Meen så har vi ju nyår! Som var så lyckat! För det vill jag tacka alla tretton som var med på nyårsafton och alla tio som var med på nyårsdagen. Och nej, ni behöver inte oroa er för siffrorna. Det är Tobias som har räknat på det! :P
Jag åkte först till Persson en kvart efter att vi skulle ses där. Helt tomt. Fan, de är borta. Ringer Jälthammar, han vet säkert något! Ja, jo, vi är lite sena, säger han, Lundell ska bara på kalas först.. Right. Men Marcus är säkert inne! Ah, fint. Hittar Marcus. Kalaset slutar tillslut. Jag byter bil, för min lilla Fiesta rymde bara min egen packning, vilket kändes halvlämpligt. Sen möts vi allihop, och drar iväg! Iväg bort mot Göteborg, sen Säve och sen halvvägs till Marstrand. Jag var nära på att missa avfarterna ett antal gånger. Men vi kom fram till ett ruskigt fint hus, drog ut till havet och grillade korv till en underbar utsikt, åkte tillbaka och fixade trerätters, gjorde oss lite vackrare än tidigare och hade sedan en kväll med drinkar, god mat och dans så det stod härliga till!
Vi tio resterande på nyårsdagen pösade, kollade på film, städade och åt. Så tack, alla som var med.
Rensa saker hos pappa om en timma. Känner att nej, det vill jag nog inte. Vet att nej, jag har inget val. Så ja, det är bara att dra dit. Och rensa!
Det har blivit lite av en morgonrutin att skriva på morgonen. Det här året. Tänk att varje dag har jag gjort det! Ahh, lägg neer Josefine. There. Done.
Jag satt precis och kollade igenom kameraalbumet på iPhonen, bläddrade igenom lite halvsmickrande nyårsfoton och kom sedan till ettårskalaset jag var på den trettionde december tjugohundranio. Där fanns det en film på hur jag leker med två av mina kusinbarn på ett och tre år. Väldigt avancerat, om jag får säga det själv. Min replik i filmen är densamma, "hopp" ... "hopp" .... "HOPP!". Men det är säkert pedagogiskt eller nåt.
Meen så har vi ju nyår! Som var så lyckat! För det vill jag tacka alla tretton som var med på nyårsafton och alla tio som var med på nyårsdagen. Och nej, ni behöver inte oroa er för siffrorna. Det är Tobias som har räknat på det! :P
Jag åkte först till Persson en kvart efter att vi skulle ses där. Helt tomt. Fan, de är borta. Ringer Jälthammar, han vet säkert något! Ja, jo, vi är lite sena, säger han, Lundell ska bara på kalas först.. Right. Men Marcus är säkert inne! Ah, fint. Hittar Marcus. Kalaset slutar tillslut. Jag byter bil, för min lilla Fiesta rymde bara min egen packning, vilket kändes halvlämpligt. Sen möts vi allihop, och drar iväg! Iväg bort mot Göteborg, sen Säve och sen halvvägs till Marstrand. Jag var nära på att missa avfarterna ett antal gånger. Men vi kom fram till ett ruskigt fint hus, drog ut till havet och grillade korv till en underbar utsikt, åkte tillbaka och fixade trerätters, gjorde oss lite vackrare än tidigare och hade sedan en kväll med drinkar, god mat och dans så det stod härliga till!
Vi tio resterande på nyårsdagen pösade, kollade på film, städade och åt. Så tack, alla som var med.
Rensa saker hos pappa om en timma. Känner att nej, det vill jag nog inte. Vet att nej, jag har inget val. Så ja, det är bara att dra dit. Och rensa!
fredag 1 januari 2010
Happy new year
Gott nytt år, ropade vi glatt i kör igår, någon gång runt tolvslaget. Vi gick efter klockan på datorn, så vi kanske räknade ner helt fel, men det gjorde inget. Ingenting gjorde någonting, vi var glada, vi var upprymda och vi var odödliga. Precis som det ska vara.
Mitt nuvarande tillstånd är vågrätt. Vi är ute på landet, så alla sover över. Och alla sover fortfarande, utom jag. "Men hallå, hejhej, klockan är mkt allihop! Ska vi gå upp?! Nanana, fint väder id... Inte det? Kej" hade jag enkelt kunna gå runt och hojta nu. Men det vågar jag inte! Jag tänker inte riskera att få en gammal ölburk kastad i huvudet.
Ah, snart blir det i alla fall frulle och Love Accually. Thank god!
Gott nytt år, alla.
Mitt nuvarande tillstånd är vågrätt. Vi är ute på landet, så alla sover över. Och alla sover fortfarande, utom jag. "Men hallå, hejhej, klockan är mkt allihop! Ska vi gå upp?! Nanana, fint väder id... Inte det? Kej" hade jag enkelt kunna gå runt och hojta nu. Men det vågar jag inte! Jag tänker inte riskera att få en gammal ölburk kastad i huvudet.
Ah, snart blir det i alla fall frulle och Love Accually. Thank god!
Gott nytt år, alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
