nolltio nollning

Yo peeps.
Lund är ruggigt bra. Jag menar det verkligen. Så, SÅ bra. Vilket är anledningen till att jag inte hinner skriva något festligt här. Vi kör nollning i två veckor nu - igår var det pubrunda och utgång. När jag kom hem fick jag för mig att nudlar var det bästa alternativet, och traskade bort till köket. Tog sedan tillbaka "maten" till rummet, men orkade bara gå till hallen så satte mig där och åt nudlar. Helt normalt. Ikväll är det sketchafton och utgång. Ni hör ju.
Full rulle!

wierdness

Ibland känns egentligen underliga saker ganska normala, bara man vänjer sig. Vi har t ex en 33 cl burk färdig Mojito på kanten på badkaret i lägenheten. Något jag inte tänkte var litelite konstigt förrän efter några dagar. Men det är ju ganska chill ändå, att ta sig en burk-mojito när man duschar.
Det låg även lite jord på tallrikarna vi ätit på häromdagen, vilket jag först såg utan att uppmärksamma det. Sen tänkte jag att ja, även det är aningen skumt.
Något som däremot känns konstigt direkt är grannen som klagar på ljudnivån när man kollar på film. Och nej, det var varken en actionrulle eller en thriller. Det var Up, en film om en 70-åring som flyger sitt hus till Paradise Falls.

Konstiga saker sker i Lund.
Och för det mesta, så gillar jag det!

intro, info, inskri(vning)

God morgon folks!
Tisdagen är kommen, vilket betyder att jag hunnit med både inledning-på-nollningsfikan och första dagen i skolan. Vilket känns sweet. Fikan var inte alls stel och full av pinsamma tystnader som jag var övertygad om, utan riktigt trevlig! Vi minglade, vilket tydligen kallas "fruktsallad". Eller ja. Kanske snarare en nypa mer hysteriskt. "FRUKTSALLAAAAAD!!" (ropade nollegeneralerna till 60 oförstående nollor). Efter fikan letade jag upp Ullis (med assistans av Lisa, då jag är fullständigt värdelös på området kring biblioteket i stan..) och fikade igen. På änna rejäla bageri. Übernice, yes.
Igår var det upprop och inskrivning och introduktion och föreläsning och information och.. fika! Efter hela baletten rusade faddrarna (de som ska nolla oss) in i salen och delade upp oss i olika festivalteman. Jag är medeltidsveckan, dvs en utmaning att klä ut sig. Men det löser vi! Mingel-schmingel med medeltidsgruppen efteråt, där vi också fick schemat för de närmsta två veckornas nollning. Och.. ja. Sjukt mycket. SJUKT kul.

Åh, förresten. Vännen fyller jämnt i februari. Så den nittonde hälsar jag på Alingsås. :)

Later.

motivation till att duscha

11.43am Klara

haha, hur jobbigt är det att duscha liksom??

11:44am Josefine

men fan! ställa bort datorn.
ställa mig upp
se förvirrad ut
var är mina kläder?
ah, där
shampoo?
är i duschen
ta handduken
gå till badrummet
det är låst
vänta
.
.
inne
ducha
duscha
stava rätt
LÅNG PROCESS

lund

Så, nu är jag i Lund. Har varit här i sisådär tio timmar nu, så man kan väl säga att jag kan den här staden! Eller ja.
Jag har i alla fall hunnit vara på både Västgöta och Hallands nation, förfestat och efterfestat, ätit på Delphis pizzeria och handlat på Willys. På tio timmar. Oh yes.

Även om jag inte börjat än, känner jag att studentlivet kommer att passa mig som handen i handsken. Nollningen mjukstartar på söndag. Sen är det fullt upp i två veckor - tagga!

Whoppa, see ya.

could'a, would'a, should'a

Såhär är det;
Jag behöver tvätta.
Jag behöver packa.
Jag behöver gå ut med hunden.


Istället sitter jag inne på facebook, och skriver om saker som inte har något sammanhang.
Istället gnäller jag lite för mig själv hur trött jag är.
Istället funderar jag på hur sorgligt det är att säga hejdå till alla. Även om det är för typ en vecka. (Okej, en vecka var väl att ta i. Men kanske en månad, eller två.)


Igår var vi ute och tog en öl (eller fyra kannor.. men det var inte jag!). Kruxet med att dricka öl med människor som alla har det gemensamma intresset dataspel (på olika seriös och tidskrävande nivå, i och för sig) är att man får acceptera att man inte alls fattar någonting i en kvart i taget. När de börjar snacka level 70 och guilden (stavning avsäger jag mig från när det gäller detta) och allt vad det är så dör en liten del av mig inombords. Jag kan dock Onyxia. Gammal instans (återigen, tack Björn).
Idag har vi langat pannkaksfrukost hos Persson, sushilunch med Jullebulle och fika med Matilda, Ingrid, Henrik och Robin.
Och nu sitter jag här, och tänker på det gamla uttrycket "lugnet före stormen".

Nu ska jag ta tag i mitt liv.

hejdå och peace

Dagens inlägg är ett avsked till någon som en gång var min vän. Vi har delat många skratt, bråk och diskussioner, men nu är det slut på det. Min tidigare vän har gjort något som kan liknas vid ett knivhugg i hjärtat. Han har sårat mig på ett så djupt plan att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. En sådan elak handling kräver drastiska åtgärder. Vad han har gjort? Han har hideat mig från sin News Feed på Facebook! Och vet ni varför? För att jag länkar till min blogg, då och då! Härmed säger jag upp vänskapen med M Saleem. Hejdå!

Annars är livet chill. Jag vaknar, dricker cappuccino (får passa på nu), tvingar ut mig i kylan med lill-sprall, umgås med mina bästa och sover (med oerhört mycket djupsömn har det visat sig efter att jag köpte applikationen Sleep Cycle alarm clock, yay!). Ska packa ihop en herrans massa utklädningskläder inför nollningen, tydligen. Jag kommer att se galen ut. Förmodligen eller med all säkerhet. Livin' the dream, weeeehoooo.

PS. En hyllning till Björn Gustafsson eller Johan Glans kommer jag alltid att kunna få in om jag vill! DS.

tjolahopp

Skaffat Spotify premium. Känns ruskigt värt.
Jesper Lindström, vars blogg jag länkat till här bredvid, gjorde att jag upptäckt Mumford & Sons genom låten The Cave. Känns även det ruskigt värt.
Har idag socialiserat med jobb-T-pain, Zophia och snart kusin-syster Julie. Det känns - just det - ruskigt värt.

Är inte nervös längre, inför flytten. Känner att allt löser sig, och att det kommer att bli väldigt, väldigt roligt. Vilken grej liksom! Nu gäller det bara att packa! Imorgon, that is.

PUSS

Haha!

I ain't sayin she's a gold digger, but she ain't messin with no broke niggers.

Det är ändå en fruktansvärt rolig låttext. Så jäkla sant. Jag säger inte att det är så att du är värdelös, men du löser ingenting, typ. My mean side stays, I guess. Gäller bara att göra de snyggt! :P

punkten josefine

Väldigt många dagar på året är jag ganska hysterisk. Och med det menar jag såklart inte att jag är ett hysteriskt nervvrak, utan har förmågan att flippa vilken tid på dygnet som helst. Jag blir ett enda stort utropstecken. Vilket är just hysteriskt kul.

Men idag känner jag mig som en punkt. Jag gör inga hastiga rörelser, jag väntar några sekunder extra innan jag svarar på en fråga och är allmänt långsam i reaktioner. Förlåt för den monotona tonen, men punkter är inte så varierande och festliga. Och inte jag heller, för tillfället. Anledningen till min punkt-känsla är förmodligen att jag är i chock över min plötsliga insikt, att jag inte ska bo här längre. Jag kommer nog inte att dö över detta faktum, det har vi fastställt. Jag tror inte egentligen heller att jag kommer att vara den enda som bor utanför Alingsås. Jag kommer nog inte heller annat än stormtrivas i Skåne. Men trots detta är jag en punkt ikväll.

Imorgon är en ny dag. Då kommer jag med all säkerhet att vara i extas över allt roligt som händer i vår. Då kommer jag vara mitt gamla vanliga hysteriska utropstecken, at any time. Tack och lov.

jag

Jag har världshistoriens kortaste spellista på Spotify som jag dedikerar mitt liv till för tillfället.
Jag myser med Empire state of mind part II, Fix you, Family values, Oh Lauras Release me och These streets.
Och jag nöjer mig med det.

Jag har två sjuka vänner som jag umgås med för att det är jag som smittat dem. Hehe. Man måste vara smart för att umgås med folk trots förkylning.

Jag är lite lite självupptagen, uppenbarligen. Men idag får vara en dag då jag börjar alla meningar med "jag".

Jag är lite lite självgod. Därför kan jag med att börja alla meningar med "jag".

Jag är..

abstinens och monolog

Jag har haft abstinensbesvär de senaste veckorna, vilket har varit sjukt jobbigt. Jag menar kallsvettig, hög puls, dålig förmåga att koncentrera mig - det är inte värt det. Så jag gjorde det. Jag åkte skridskor.
Och vet ni vad? Skrillor is the shit! Jag gled runt, gjorde åttor, saxade framlänges, baklänges, åt höger och åt vänster (lite begränsat baklänges åt vänster dock.. Dåligt, jag vet). Och vad roligt det är! Om jag inte var som ett barn innan blev jag det definitivt på Mjörn, en lördagseftermiddag i Januari. Med mig hade jag familjen. Trevliga prickar, det där. Det måste ligga i generna.. :P
















Det här ska egentligen vara en sms-konversation med min mamma. Jag skulle snarare påstå att det är en monolog av mig. It's a one man show! (Visst har det inte samma effekt att skriva "It's a one woman show!"? Det funkar helt enkelt inte.)



















Bye bye baby

en självanalys

Generellt sett är jag ganska neutral, skulle jag säga. Har inga überextrema åsikter åt höger och absolut inte åt vänster. (ojdå. redan där gick det inte så neutralt till. Oh well, jag fortsätter). Jag trashar inga bilar eller kastar kullersten i skyltfönster, men jag trycker inte heller upp lagboken i någons nuna och hytter med pekpinnen. Ganska neutral, som sagt.

Och så lär man känna mig litegrann. Och då går det åt ett av två håll, vad jag är medveten om. Antingen så tänker man att jo, ja, hon verkar ju vara en trevlig och ganska rolig prick. Eller så tycker man att jag är lite, lite åt helvete. Tror jag.

Sen kommer steg tre. Då grenar bekantskapen med mig ut lite till. Eller ganska mkt. Då händer en av två saker; man tycker att jag är mycket riktigt åt helvete, men på ett bra sätt. Då freakar man, pratar om allt man borde och inte borde prata om och tycker är jag är en trevlig jäkel. Eller så drar man sig sakta men säkert undan. Den här till synes neutrala brud verkar ju inte vara så.. så.. neutral. Så, i'm off. Typ. Fast jag vet ju inte. Om det är såhär, så är jag nöjd. Om inte, invänd gärna, och berätta hur det går till när jag går från neutral till motsatsen.



Värt att tilläggas är att jag känner ju ganska många som är i nivå tre, del ett. Mina älskade puckon, typ. Och det är just de jag vill känna.

now we're talking!

Jag är typ frisk nu! Nästan iaf. Men det räcker! För att fira detta ska jag åka in till stan och träffa två människor som jag smittade med min superförkylning, Zoph och Pling. De hade för övrigt blivit galna på mig om de visste att jag satt vid datorn nu, för jag skulle väl försökt vara på stan redan för 22 minuter sen. Oh well. Jag brukar kanske vara sen, så det är nog lugnt. Anyways, jag ville bara framföra min friskhet!

So long suckers.

daamn.

Gaaah!
Jag är oerhört uttråkad.
Jag sitter och kollar Facebook varannan minut. Jag kollar på Sweet home Alabama, lite halvhjärtat. Jag lade tio minuter av min dag på att ta ner julgransbelysningen.
Som sagt, oerhört, OERHÖRT, uttråkad.

Fick en invite till Voddler idag. Vet ni vad det är? Visste inte jag men visade sig vara film-Spotify typ. Anyways, självklart så lyckas jag inte tämja det odjuret. Nätverksfel, problem med inloggning och the event of nothing happening. En dag ska det gå, och då ska jag kolla på film. Helt gratis! Och då, vänner och ovänner, kommer jag inte att vara uttråkad. Hallelujah!

hon gör sig inte i skuggan..

Jag tänker fortsätta påstå att min hund inte är tjock. Men skuggor är inte fruktansvärt smickrande för henne.

hopplös planerare

Jag vill bara visa på att jag är fullständigt värdelös på att följa mina sysslolösa planer.
Problemet började när jag tog en Ipren. Man känner sig frisk av Ipren. Jag känner mig oerhört oslagbar av Ipren. Så jag gjorde mig i ordning lagom mycket (måste ju se lite ut som ett vrak om jag ska få empati från medmänniskor när jag hostar och ser sjuk ut), hämtade upp Ingrid, åkte till Zophias Ola, sen till Zophia, pappa, Maxi, Ola igen, Ellen, Zophia och tillslut hem. Där jag och Ellen fikade och fixade med hennes artikel till skolan. Som sagt, jag skulle inte göra någonting idag.

Men sen, plötsligt, försvann Iprenens verkan. När Ellen fortfarande var här. Jag låg raklång på köksgolvet och sa "jag tror.. att jag börjar bli lite.. trött". Vi lyckades spela lite TP online (det går! Visste ni det? :D Lite nördigt kanske. Men jag kan leva med det) innan hennes mamma hittade hit och kunde hämta upp henne i den fina Mini Coopern.
De senaste tjugo minuterna alternativt två timmarna har jag stirrat på min datorskärm, känt doften av nybakade bullar och varit mer eller mindre okontaktbar för omgivningen. Ännu mer nu, när jag är bortom Iprenpåverkan.
Men det jag ville säga var att jag inte kan hålla mina planer. Men kul hade jag. Vilket är bra.
Avancerade reflektioner idag.

idag är en sån dag

Alice visar hur man ska göra idag. Det här är varför;

Ett: Det snöar åt fel håll idag. Antingen så blåser det ganska rejält, eller så är det Modigs som har en gigantisk snökanon som de riktat åt vårt håll. Jag röstar för det senare.

Två: Jag är typ sjuk idag. Jag sa ju det! Igår var det ingen som trodde mig när jag hostade ynkligt. Men idag, idag är jag ganska definitivt sjuk. Förkyld iaf. Förkyld är jag definitivt.

Tre: Onsdag och trettondag spenderas i sittande eller liggande ställning. Det blir nog Dirty Dancing, Alfapet, bus med plutten, Stolthet och Fördom och fix och trix med flyttrelaterade godbitar.

Skickar ut lite kärlek! Kan behövas i snöstormen. Eller nåt. Men jag gör det ändå. Jag är givmild. Och blygsam, men det vet ni redan..

PS. Slänger upp en bild på mitt lantliga hem också, och drömmer mig tillbaka till dagar då det går att vara utomhus.!

att åka pendeltåg

Pendeltåget, 00.17. Tuffar iväg från Göteborg. Allt är som det ska.
00.30. Börjar spela Rat on Run i all min rastlöshet.
00.41, i Floda. Tåget stannar. För evigt, känns det som. Äldre Herr Allvetare, en man som sitter på tåget, säger SABOTAGE, med eftertryck, när tågvärden påstår att en kontaktledning brunnit av.
00.55, fortfarande i Floda. De släcker ner hela jäkla tåget. Gubben hade rätt - sabotage utanför. Måste spara på batterierna. Men javisst! Det är lugnt! Jag sitter gärna i ett mörkt tåg mitt i natten och gör ingenting!
00.57. En översocial, uppenbart pluggmanisk, sextonårig tjej går fram till det sextioåriga paret som sitter typ 123 cm från mig. "OJ, vad är det som har hänt, elfel? Jaha, i skolan! Där läste vi el och jag hade såna problem med parallellkoppling och seriekoppling i problemet när man skruvade ur en lampa och.. Nej så var det inte /../ En lampa gick sönder och sen skruvade man ur! /../ Jag kommer inte ihåg exakt men! Svårt var det!" Allt detta medan Äldre Herr Allvetare (mannen i paret) sa "SERIEKOPPLING" /../ "NEJ MEN DÅ ÄR DET PARALLELLKOPPLING" /../ "SERIE.." Ni fattar. Jag dog inombords. Lilla Fröken Plugg fortsate prata. Typ om problemen med fritidskorten som börjar gälla klockan fyra och inte ens TVÅ MINUTER I får man använda dem! "Jag måste sätta mig på bussen och sen ställa mig upp och stämpla!"
01.45. Tåget är fortfarande mörkt. Lilla Fröken Plugg pratar. Äldre Herr Allvetare och hans fru tar mina sista två tuggummin.
02.23. I Alingsås. Låset till bildörren har frusit. Allt är som det ska.

jag har en plan

What uuuup.!
Hittade en bild på mig och Julie. Det är i Shanghai, sista morgonen. och vi var, och är, så otroligt nöjda med resan. Och så glada att vi var där tillsammans. Kusiner alltså. It's the shit.














Jag tror banne mig att jag börjar bli lite sentimental över att åka härifrån. Jag är en sån bebis. Gillar att vara runt min familj och mina vänner i staden jag känner bättre än någon annan. Van vid att bara kunna ringa någon och ses på stört. Missuppfatta mig inte nu, jag tycker att Lund ska bli fantastiskt kul! Jag vill bara att alla sköna peeps ska följa med mig.
Men! Nu rycker jag upp mig! Har stora planer idag!
1. Återbesiktiga bilen. Jag har lite körförbud på den nu. Glömde att fixa det i december..
2. Ringa random skön person och övertyga denne om att en fika på stan är det bästa vi kan åstadkomma i eftermiddag.
3. Förhoppningsvis hitta en givmild och omtänksam medmänniska som vill låna ut sitt månadskort till mig idag.
4. Åka till Göteborg och träffa mina babes! Det är vin- och tacoskväll. Men jag ska vara nykterist. Någon gång får man faktiskt ta tag i sitt liv och köra bil!
5. Sova. Jag gillar att sova. När jag vaknade i morse kände jag att ja, nu vill jag gå och lägga mig och sova i åtta till tio timmar. Men det går ju inte. Det hade jag redan gjort. Damn, tänkte jag och snubblade ur sängen.


Aiight. I'll be seeing you.

sunday

Det känns som en lugna revolutioners dag. En sån dag, när man känner att man måste lösa saker, ta tag i sitt liv eller bara äta en riktig middag. Typ.
Min kusin från Varberg och hans flickvän kom och hälsade på för sisådär 120 minuter sedan, o de hade med sig sin hund. Det var en extraordinär hund! Jag kommer inte ihåg vad den extraordinära hunden hette dock. Det var typ Leila, men det döper man ju inte en hund till, så det var det inte. I alla fall. Hunden, som inte var mer än tre och en halv månad, var helt galen. Han hoppade så högt att han nästan slog i taket, han köttade rivstarter på parkettgolvet vilket resulterade i ett hysteriskt stillastående trots att benen rörde sig som Usain Bolts och han var ruskigt kaxig. Sa jag han? Det är en hon. Och hon sprang rakt in i, hoppade över och muckade med min fullvuxna labradortik. Som sagt, extraordinär.

Igår var det fest! Bara för att det var lördag. Annars hade jag lätt stannat inomhus och på min höjd lyft armen för att byta kanal på TVn, för det var ju den andra januari. Men det var lördag. Så det var fest. Och nu låter jag som fjorton år. Herregud. Anyways, det var förfest inkluderat en fluffig katt som hette Elsa, det var bowling på Stures där man hade kunnat tro att jag vann, men det gjorde jag inte. Jag och Klara gjorde ett bowlingsmässigt magplask. Det var efterfest i Brogården, och sen gick jag vilse. Fick fråga om vägen i min egen stad. Men nu glömmer vi det!

nollnio/tio

GOOD MORGON!
Det har blivit lite av en morgonrutin att skriva på morgonen. Det här året. Tänk att varje dag har jag gjort det! Ahh, lägg neer Josefine. There. Done.
Jag satt precis och kollade igenom kameraalbumet på iPhonen, bläddrade igenom lite halvsmickrande nyårsfoton och kom sedan till ettårskalaset jag var på den trettionde december tjugohundranio. Där fanns det en film på hur jag leker med två av mina kusinbarn på ett och tre år. Väldigt avancerat, om jag får säga det själv. Min replik i filmen är densamma, "hopp" ... "hopp" .... "HOPP!". Men det är säkert pedagogiskt eller nåt.



Meen så har vi ju nyår! Som var så lyckat! För det vill jag tacka alla tretton som var med på nyårsafton och alla tio som var med på nyårsdagen. Och nej, ni behöver inte oroa er för siffrorna. Det är Tobias som har räknat på det! :P
Jag åkte först till Persson en kvart efter att vi skulle ses där. Helt tomt. Fan, de är borta. Ringer Jälthammar, han vet säkert något! Ja, jo, vi är lite sena, säger han, Lundell ska bara på kalas först.. Right. Men Marcus är säkert inne! Ah, fint. Hittar Marcus. Kalaset slutar tillslut. Jag byter bil, för min lilla Fiesta rymde bara min egen packning, vilket kändes halvlämpligt. Sen möts vi allihop, och drar iväg! Iväg bort mot Göteborg, sen Säve och sen halvvägs till Marstrand. Jag var nära på att missa avfarterna ett antal gånger. Men vi kom fram till ett ruskigt fint hus, drog ut till havet och grillade korv till en underbar utsikt, åkte tillbaka och fixade trerätters, gjorde oss lite vackrare än tidigare och hade sedan en kväll med drinkar, god mat och dans så det stod härliga till!
Vi tio resterande på nyårsdagen pösade, kollade på film, städade och åt. Så tack, alla som var med.

Rensa saker hos pappa om en timma. Känner att nej, det vill jag nog inte. Vet att nej, jag har inget val. Så ja, det är bara att dra dit. Och rensa!

Happy new year

Gott nytt år, ropade vi glatt i kör igår, någon gång runt tolvslaget. Vi gick efter klockan på datorn, så vi kanske räknade ner helt fel, men det gjorde inget. Ingenting gjorde någonting, vi var glada, vi var upprymda och vi var odödliga. Precis som det ska vara.

Mitt nuvarande tillstånd är vågrätt. Vi är ute på landet, så alla sover över. Och alla sover fortfarande, utom jag. "Men hallå, hejhej, klockan är mkt allihop! Ska vi gå upp?! Nanana, fint väder id... Inte det? Kej" hade jag enkelt kunna gå runt och hojta nu. Men det vågar jag inte! Jag tänker inte riskera att få en gammal ölburk kastad i huvudet.

Ah, snart blir det i alla fall frulle och Love Accually. Thank god!
Gott nytt år, alla.