Här sitter jag och äter en apelsin. Den var svår att skala. Den kladdar. Den kräver en ruggig apelsinätarteknik för att man inte ska se ut som Saga, 1,5 år när hon äter currysås. Ändå äter jag den. Och ändå känner jag ingen 1,5-åring som heter Saga. Jag känner definitivt inga barn som äter currysås heller, för den delen.
Men har ni tänkt på en sak? Ingen klagar på apelsin! Det måste vara en helig jävla frukt. Alla måste älska den!
Jag har en hatkärlek till cellulitskalsfrukten.
Hatar:
Apelsin i fruktsallad! Vad gör den där? Den passar inte till någon annan frukt!
Kladd
Saga-1,5-Curry-looken (på gamla människor som jag, alltså)
Att det gör ont att skala den
Det vita under skalet! It is pain in ass.
Kärnor (det känns inte överdrivet classy att spotta kärnor med jämna mellanrum)
Älskar:
Apelsin i fruktsallad. Ibland funkar det. Vissa dagar. Det är förfärligt underligt.
Ensam är den god!
Och mättande!
Förmodligen kommer någon att stämma mig för att jag delvis hatar apelsin. Förmodligen kommer jag att skymta en demonstration mot alla apelsinhatare utanför fönstret inom kort. Förmodligen kommer jag erbjudas fruktterapi. Men det gör mig inget. Nu är det ute i luften - vilken lättnad!
Min apelsin är slut. Ha en bra dag.
söndag 23 maj 2010
torsdag 20 maj 2010
Biggest Loser gone wild.
Herregud, jag blir så matt!
Vad händer med världen?
Jag kollade precis på Biggest Loser på Kanal 5. Mycket festligt program - kanonstora människor som "work their ass off" och har fler intriger än Kitty-säsongen av Big Brother. I alla fall, normalt upplägg är typ ny vecka, hur de tränar, en utmaning och sen avslutas hela kalaset med invägning och att den stackars tjockis med lägst procentuella viktminskning åker ut (ja, förlåt, lite politiskt inkorrekt där. Live with it).
Men nu! Nu ska vi rekrytera tittare, tänker produktionsbolaget! Så de rör om i grytan så mycket de bara kan.
Nisse 1 på produktionsbolag: I know it!
Nisse 2 på produktionsbolaget: You know it! Amazing!
Nisse 1: I know, right?
Nisse 2: Wait, what?
Nisse 1: Something fun! Let's just change it!
Nisse 2: Leeet's change it! Brilliant! Fantastic! You are SOOO smart. What are we going to change?
Nisse 1: There will be no beginning! There will be no end!
Nisse 2: OH MY GOD! YOU ARE AMAZING! FANTASTIC! AWESOME! I have to call my mum. And quote you. You are the new Obama.
Nisse 1: Oh, I know. That's what I said. I know it. Let's go eat.
Nisse 2: AMAZING! Food!
Så ja, det de har gjort är att de börjar mitt i en invägning och slutar mitt i en utmaning. Helt otippat. Man hänger inte med för fem öre vem som vann, förlorade, bantade, tränade, dog (förhoppningsvis ingen, men det vet jag ju inte längre, right?) eller åkte in och ut. Man vet ingenting! Jag vill veta någonting. Som Nisse 1 på produktionsbolaget påstår sig göra. Fast then again, han verkar ju ha begränsad tankeförmåga. Om man tar med det nya programupplägget i beräkningarna.
Och ja, när jag nu varit sjuk i 6 dagar är det tillåtet att gå i prostest mot TV-programmens utformning. Det är det enda roliga jag har mitt i all sjuk-misär. Okej? OKEJ? Amazing.
Vad händer med världen?
Jag kollade precis på Biggest Loser på Kanal 5. Mycket festligt program - kanonstora människor som "work their ass off" och har fler intriger än Kitty-säsongen av Big Brother. I alla fall, normalt upplägg är typ ny vecka, hur de tränar, en utmaning och sen avslutas hela kalaset med invägning och att den stackars tjockis med lägst procentuella viktminskning åker ut (ja, förlåt, lite politiskt inkorrekt där. Live with it).
Men nu! Nu ska vi rekrytera tittare, tänker produktionsbolaget! Så de rör om i grytan så mycket de bara kan.
Nisse 1 på produktionsbolag: I know it!
Nisse 2 på produktionsbolaget: You know it! Amazing!
Nisse 1: I know, right?
Nisse 2: Wait, what?
Nisse 1: Something fun! Let's just change it!
Nisse 2: Leeet's change it! Brilliant! Fantastic! You are SOOO smart. What are we going to change?
Nisse 1: There will be no beginning! There will be no end!
Nisse 2: OH MY GOD! YOU ARE AMAZING! FANTASTIC! AWESOME! I have to call my mum. And quote you. You are the new Obama.
Nisse 1: Oh, I know. That's what I said. I know it. Let's go eat.
Nisse 2: AMAZING! Food!
Så ja, det de har gjort är att de börjar mitt i en invägning och slutar mitt i en utmaning. Helt otippat. Man hänger inte med för fem öre vem som vann, förlorade, bantade, tränade, dog (förhoppningsvis ingen, men det vet jag ju inte längre, right?) eller åkte in och ut. Man vet ingenting! Jag vill veta någonting. Som Nisse 1 på produktionsbolaget påstår sig göra. Fast then again, han verkar ju ha begränsad tankeförmåga. Om man tar med det nya programupplägget i beräkningarna.
Och ja, när jag nu varit sjuk i 6 dagar är det tillåtet att gå i prostest mot TV-programmens utformning. Det är det enda roliga jag har mitt i all sjuk-misär. Okej? OKEJ? Amazing.
lördag 15 maj 2010
foto och fika.
Hej.
Jag borde verkligen, verkligen sitta och plugga nu. Jag ligger back sisådär 12 timmars plugg.
Men ni förstår, jag är fortfarande sjuk! Så jag får känna efter och tänka att "ja, jag måste nog vila huvudet lite till. Det känns lite grötigt trots allt. Jag vill ju bli frisk nu, bäst att jag väntar lite med immunologin.."
Det är en dålig inställning visade det sig! Nu ligger jag ju 12 timmar back. Kära hjärtanes.
Rastlöshet och trötthet tar sig till uttryck bland annat genom bilder som ovan. Och nedan.
Annars då? Annaaaaars.. Hm. Jullie och Maja har varit här idag och fikat. Jag langade fram bästa cappuccinon jag kunde och en hemmabakad bulle (nejnej, jag har verkligen inte bakat! Mummy dearest har) till mina fina. De såg glada ut. Antingen åt top-notch-fikan eller åt min smått mentalt rubbade vovve. Hon nafsade Jullan i rumpan! Och körde ångvälten på Maja! Lill-sprall är inte blyg hon! I alla fall. God fika och sköna kusiner. Jag kan leva med det. :D
söndag 9 maj 2010
hej-hopp-plask
Hej.
Det kan hända att jag ropade "hej" innan jag hoppade över ån. Det kan hända att jag var lite snabb i svängarna och påstod att jag var frisk i torsdags. Det kan kaaanske hända att jag är sjuk igen. Eller fortfarande. Ni vet.
Fast ändå. Jag är sådär mes-sjuk. Ont i huvudet, trött, hostig. Sådär så att det knappt räknas.
I skrivande stund försöker jag knåpa ihop en laborationsrapport om veckans cell-plasmid-DNA-protein-PCR-och-så-vidare-lek. Jag skulle gärna påstå att jag gör det effektivt och med ett stort leende på läpparna. Väldigt gärna. Men av någon underlig anledning dyker leendet snarare upp så fort jag väljer att pausa. Konstigt, det där! Istället har jag sovit två och en halv timma i en av mina pauser. Käkat sallad i en annan. Kollat facebook i en tredje.
Om någon råkar ha ett motivationstips så är ni hjärtligt välkomna att berätta det! LALA.
PUSS
Det kan hända att jag ropade "hej" innan jag hoppade över ån. Det kan hända att jag var lite snabb i svängarna och påstod att jag var frisk i torsdags. Det kan kaaanske hända att jag är sjuk igen. Eller fortfarande. Ni vet.
Fast ändå. Jag är sådär mes-sjuk. Ont i huvudet, trött, hostig. Sådär så att det knappt räknas.
I skrivande stund försöker jag knåpa ihop en laborationsrapport om veckans cell-plasmid-DNA-protein-PCR-och-så-vidare-lek. Jag skulle gärna påstå att jag gör det effektivt och med ett stort leende på läpparna. Väldigt gärna. Men av någon underlig anledning dyker leendet snarare upp så fort jag väljer att pausa. Konstigt, det där! Istället har jag sovit två och en halv timma i en av mina pauser. Käkat sallad i en annan. Kollat facebook i en tredje.
Om någon råkar ha ett motivationstips så är ni hjärtligt välkomna att berätta det! LALA.
PUSS
torsdag 6 maj 2010
osammanhängande punkter..
What up you guys! Punktform, typ:
Igår var jag dödssjuk.
Och på labbet.
Och pipetterade sjukligt (höhö) små mängder substanser. 1 mikroliter av det ämnet där ja.. Sisådär en hundradels droppe. Det går bra!
I alla fall, poängen var att jag kände mig dödssjuk, men att jag gick till kurslaborationen ändå.
(Jag söker ära och berömmelse för min uthållighet här, om någon undrar..)
Idag känner jag mig inte dödssjuk.
Mina nio timmar i natt (somnade klockan tjugoett nollnoll - det ni!) gjorde susen.
Har labbat och pluggat.
Våra PCR-resultat visade none amplifiering av specifik DNA-sekvens what so ever.
Dålig pipettering, sa handledaren.
Dålig pipett, tänkte jag.
Känner mig trots misslyckandet varken misslyckad eller dödssjuk.
Jag känner mig som en övermänniska idag.
Varför då, undrar ni.
Det undrar jag med.
Kanske för att jag var dödssjuk och blev frisk på typ 36,78 timmar.
Ha en fabulös kväll.
Over and out.
PS. Slänger med en bild från NZ. Vad fint vi hade det där, jag och bullis. DS.
Igår var jag dödssjuk.
Och på labbet.
Och pipetterade sjukligt (höhö) små mängder substanser. 1 mikroliter av det ämnet där ja.. Sisådär en hundradels droppe. Det går bra!
I alla fall, poängen var att jag kände mig dödssjuk, men att jag gick till kurslaborationen ändå.
(Jag söker ära och berömmelse för min uthållighet här, om någon undrar..)
Idag känner jag mig inte dödssjuk.
Mina nio timmar i natt (somnade klockan tjugoett nollnoll - det ni!) gjorde susen.
Har labbat och pluggat.
Våra PCR-resultat visade none amplifiering av specifik DNA-sekvens what so ever.
Dålig pipettering, sa handledaren.
Dålig pipett, tänkte jag.
Känner mig trots misslyckandet varken misslyckad eller dödssjuk.
Jag känner mig som en övermänniska idag.
Varför då, undrar ni.
Det undrar jag med.
Kanske för att jag var dödssjuk och blev frisk på typ 36,78 timmar.
Ha en fabulös kväll.
Over and out.
PS. Slänger med en bild från NZ. Vad fint vi hade det där, jag och bullis. DS.
måndag 3 maj 2010
du där..
Godkväll, hörrudu.
Jag ska säga dig en sak. Jag är inte stolt över det, men ibland får man bara acceptera saker som de är. Vissa saker kan man dölja, modifiera så att de låter bättre än vad de är eller bara låta bli att berätta. Men nu är det dags att lägga korten på bordet..
Intermediärfilament rockar inte min värld. Intermediärfilament får mig inte att hoppa på rosa moln. Nej, intermediärfilament kväver min livsglädje.
There. I said it.
Annars då? Annars hade vi befälmöte inför nollningen idag. Annars fick jag den bästa gruppen av befäl. Annars kommer vi att maxa nollningen! Burumbumpssh (slagvirvel, men det förstod du va?)
Jag ska säga dig en sak. Jag är inte stolt över det, men ibland får man bara acceptera saker som de är. Vissa saker kan man dölja, modifiera så att de låter bättre än vad de är eller bara låta bli att berätta. Men nu är det dags att lägga korten på bordet..
Intermediärfilament rockar inte min värld. Intermediärfilament får mig inte att hoppa på rosa moln. Nej, intermediärfilament kväver min livsglädje.
There. I said it.
Annars då? Annars hade vi befälmöte inför nollningen idag. Annars fick jag den bästa gruppen av befäl. Annars kommer vi att maxa nollningen! Burumbumpssh (slagvirvel, men det förstod du va?)
söndag 2 maj 2010
kvalborg, valborg, finalborg
'Baby, darliiiing, gumman, heeeej'
Jag var på Myntha i torsdags. Det var kvalborg, som folk så fyndigt kallar det. Dagen innan Valborg.
I alla fall - där hängde det människor som använde denna fras (på ett eller annat sätt) konstant. Tjejer som hade 18,4 cm höga klackar och urringningar i ryggen ned till myntinkastet och pärlor och paljetter och röda läppar och som minglade med rosé i ena handen och en cigg i andra. 'DARLING, KOM NU DÅÅ'.
Brr.
Killarna som har samma stil, fast har ju snarare male model-looken, märker inte ut sig lika mycket. De lunkar omkring lite halvcoolt och nedlåter sig då och då att prata med någon av dessa klipperiklapp-'daaarling'-flickorna. Dvs - tills deras rosé värmer i magen och de inser att det vore nice med en brud för kvällen. Det är fina människor, det där. 'Fina'.
Värt att tilläggas är att jag bikeade dit med mina slitna jeansshorts, de en-gång-i-tiden vita conversen, t-shirt och sjal. Och ja, jag tyckte att det var rent ut sagt dundersweet att inte vara en del av klipperiklappstjejerna. Jag hängde med de sköna personerna på stället och gav upp när man var tvungen att knö sig förbi hela världens fina människor för att komma någonstans.
Valborg, härnäst. Vi startade med en sill- och champagnefrukost hos bästa Cört och Holmlövic (parodi på namnskylten på paret i frågas dörr..). Sen bor vi ju i Lund, så en tripp till Stadsparken för att hänga med kursfolk kändes helt rätt.
Tills det började regna alldeles förfärligt.
Tillbaka till Carro.
Stadsparken igen, efter lunch och fest och Antons fina partydänga "Say Hey". Lyssna på den på myspace, för den delen (http://www.myspace.com/fralsningsarmen). Den kommer att bli årets sommarplåga, och vi älskar det.
Fortsättningen är rörig, oklar men mycket trevlig. Vi hängde överallt och ingenstans. Min "DET ER FOR VILDT"-t-shirt gick förstås hem. Och redan klockan elva gick den bokstavlig talat hem. Då var det dags för en åtta timmars powernap.
Vi hade ju picknick och brännboll idag. Utan några som helst 'fina' människor. Det var endast FINA människor.
Love, J
Jag var på Myntha i torsdags. Det var kvalborg, som folk så fyndigt kallar det. Dagen innan Valborg.
I alla fall - där hängde det människor som använde denna fras (på ett eller annat sätt) konstant. Tjejer som hade 18,4 cm höga klackar och urringningar i ryggen ned till myntinkastet och pärlor och paljetter och röda läppar och som minglade med rosé i ena handen och en cigg i andra. 'DARLING, KOM NU DÅÅ'.
Brr.
Killarna som har samma stil, fast har ju snarare male model-looken, märker inte ut sig lika mycket. De lunkar omkring lite halvcoolt och nedlåter sig då och då att prata med någon av dessa klipperiklapp-'daaarling'-flickorna. Dvs - tills deras rosé värmer i magen och de inser att det vore nice med en brud för kvällen. Det är fina människor, det där. 'Fina'.
Värt att tilläggas är att jag bikeade dit med mina slitna jeansshorts, de en-gång-i-tiden vita conversen, t-shirt och sjal. Och ja, jag tyckte att det var rent ut sagt dundersweet att inte vara en del av klipperiklappstjejerna. Jag hängde med de sköna personerna på stället och gav upp när man var tvungen att knö sig förbi hela världens fina människor för att komma någonstans.
Valborg, härnäst. Vi startade med en sill- och champagnefrukost hos bästa Cört och Holmlövic (parodi på namnskylten på paret i frågas dörr..). Sen bor vi ju i Lund, så en tripp till Stadsparken för att hänga med kursfolk kändes helt rätt.
Tills det började regna alldeles förfärligt.
Tillbaka till Carro.
Stadsparken igen, efter lunch och fest och Antons fina partydänga "Say Hey". Lyssna på den på myspace, för den delen (http://www.myspace.com/fralsningsarmen). Den kommer att bli årets sommarplåga, och vi älskar det.
Fortsättningen är rörig, oklar men mycket trevlig. Vi hängde överallt och ingenstans. Min "DET ER FOR VILDT"-t-shirt gick förstås hem. Och redan klockan elva gick den bokstavlig talat hem. Då var det dags för en åtta timmars powernap.
Vi hade ju picknick och brännboll idag. Utan några som helst 'fina' människor. Det var endast FINA människor.
Love, J
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
