välanvänt enter

tvåhundra mums mums?
men dom är ju goda!

gustav svensson, mina damer och herrar..



jobbade idag!
konstpaus.
riktigt skillat.
riktigt kul, faktiskt!
och riktigt tråkigt på ett sätt.
men ruggigt skoj, med tanke på timvikariers oerhörda förmåga att fåna sig. och skratta.
det är ibland ovanligt i hemtjänsten.
att man skrattar och sådär.
men timvikarier, vi kan!

imorgon är det presentation av arbetet.
i care.
nej, såklart jag gör, men jag orkar inte.
borde plugga.
men pallar inte!
så ska fika på diva istället.
småkul namn egentligen, men det är inte poängen. fika är mysigt.

ja.
vi ses.

konst, eller nåt

konsten sägs komma ur det mänskliga lidandet.
vilket inte är så förvånande, då texter och bilder vars enda budskap är glädje och lycka inte verkar tala till folk. man har en bild av de positiva känslorna i konst som något basalt, enkelt och ytligt. den här bilden inkluderar även smärtan som det unika. glädjekonsten kanske inte inger någon respekt hos den konstnärliga eliten. eller hos mig.

jag tror att förklaringen är enkel. briljant konst skapas inte på en handvändning. det krävs en känsla av att något saknas, av att man är arg eller att man känner något som får en att motiveras något så vansinnigt.

briljant konst skapas av en stark känsla, då briljant konst är konst som ger åskådaren en stark känsla.

läs den meningen igen. och igen.. och en sista gång. med detta i åtanke, kan jag då återgå till den glada konsten. är man lycklig och tillfreds med sin situation så anser inte jag att det finns en tillräckligt stark drivkraft för att skapa bra konst. man är ju nöjd ändå, liksom. man kanske bara skriver lite glada ord för att man är glad, men man uttrycker ingen stark känsla av något i texten. den där verkliga och viktiga motivationen att skriva något som påverkar finns ju inte, man vill ju inte ändra något. man är ju glad.

men med tanke på mängden musik, bilder och texter samt filosofin om att konsten härstammar ur mänskligt lidande kanske det är glädje i konst som är unikt.

eller jag vet inte.. vad tror ni?

fest var det

igår var det fest! idag är det svårt att undgå vetskapen om att det var fest igår!

men roligt var det, det ska jag säga er. kvällen började hos T med massa folk, där vi smuttade på vin (jag), drack åttioåtta cider på fem min (zophia) och blandade kapten-och-cola-drinkar (geddor). jag tog kommandot över kameran och blev en, om jag får säga det själv, riktigt inspirerande och påhittig fotograf. jag gav anvisningar som "ni hatar varandra", "okej, ni är bästa vänner då", "HUND OCH KATT!", osv. visade sig ta fram folks fotogeniska sida! så nu sadlar jag om till foto.!
eller a.

sen på loppet av några timmar fick vi lägenhetsvisning, mammas nya kille-citat med katla i spetsen, hotellet, vi dansade loss med ahk, träffade A-K (casha!), julle, jobb-emelie o annat skönt folk, o sen skjuts hem av världens schysstaste (var det inte ett ord innan så är det det nu)!

så därför vet jag att det var fest igår. was like totally worth it though! (sista läses med high school-fjortisröst, förslagsvis:P)

xx

nej, inte C. K!

man kan kalla henne hysterisk. för hon hetsar upp sig för minsta petitesser och tror att världens undergång är nära på grund av facebookfoton. sen har hon en fruktansvärd dubbelmoral, den här tjejen. hon kan ge mig kloka råd om meckiga killar eller ångestframkallande uppdrag man har, men när jag ger mer eller mindre exakt samma råd till henne stänger hon av. nejnej, så är det inte! inte för mig! jag kommer att dö!

fast samtidigt.. hon flippar och kittlas och skrattar och pratar och är ganska skön ändå.

den där zophia alltså. karlsson. med k!


min dag är bra, för övrigt. kaffe och jacuzzibad, tända ljus och bloggar, popcorn-vovve och mysiga telefonsamtal.
ikväll hemmagjord tacopizza och idol.
imorgon högskoleprov.

later!

alice

sa jag att min hund luktar popcorn förresten? jättekonstigt iaf.

idag är bara en dag

jag är inte i form idag.
alls, faktiskt.

lite tankar då;

jag tänker konsumera cappuccino på löpande band idag. och när jag för 43 sekunder sen tog en sipp på dagens andra kaffedröm tänkte jag på varför någon någonsin gör cappuccino på grön eller blå mjölk. makes no sence. smakar bara vatten.

coldplay kommer att vara det mesta som låter i mitt hus idag. jag kommer inte att försöka överrösta dem alls. de får heala med sin mysiga musik.

schulmania (calle schulmans blogg) är nog bästa bloggen just nu. en it-bloggare, vågar jag påstå. alex schulmans pappa-till-charlie-blogg är också väldigt trevlig. värt att notera är att charlie är en tjej. vilket är konstigt. inte att en bebis är en tjej dock, utan att hon heter charlie. alex är mer bitter dock. vakar över sin skräplitteratursaffär som om det var en fågelbo som ingen få komma in i. om de inte kommer för att dricka kaffe istället för att köpa böcker. då går det bra.

cappu på riktig mjölk alltså. fan vad gott.

tittar mig omkring. ett kök. vardagsrum. fruktkorg. spegel. jaha. sweet. idag är det en vecka sen vi flyttade in, jag trivs.
fan! nu kommer ngn rörgubbe. jag vill ju bara ha coldplay idag.

sane

Josefine

makin a point hereee

spreadin ma wings

doin my thing

livin the dream

6:39pmKlara

see a doctor


----------------


Klara

men du.................................................................................................................................................................................................................................
6:40pmJosefine

.................................ja
6:40pmKlara

HAHA
6:40pmJosefine

elle nej.

vet inte!
6:41pmKlara

hahahahaha

naaaj!!
6:41pmJosefine

livet är abr

abstrakt
6:41pmKlara

ABR IT IS!!
6:41pmJosefine

*nej

abr!
6:41pmKlara

*jo
6:41pmJosefine

haha

livet är abr
6:41pmKlara

KÄFT

abrA KADABRA

hahahahhaahahaahha

oj
6:42pmJosefine

livet alltså

:P:P

sweeet


----------------------------

facebook-style

orden som gör mig påhittig som en femåring..

jag är ju allt annat är normal iaf.
övar på ord inför hp. igen.
såhär gör jag:

vegetativ - andligt overksam
vegetariska grönsakers ande är overksam när sean banan säger kött fy fän.

apoplektisk - anlag för slaganfall
apor med plektrum framkallar slaganfall hos publiken.

frank - frimodig
frank från frankrike är frimodig före fredag.

putrefaktion - förruttnelse
jag blir lite putt när mina tre faktiska champinjoner genomgår förruttnelse.

absid - utbyggnad på kyrka
AB Sid från Ice Age är ett företag som kör istema på bröllop och har ceremonin i en utbyggnad på en kyrka för att vara lite is-speciella.

ärelös - föraktlig
är den lös? för akta dig då! ärelösförakta'ig!

parafera - preliminärt underteckna
paraply ferrari skydda preliminärt mot regn. underteckna för att köpa en ferarri. para-preliminärt. fera-underteckna.

i rest my case.

kooks kluriga kommentarer

mr maker, you'll be fine.

jag satt på mitt skramlande tåg från falköping och lyssnade på the kooks idag. och så kände jag den pirrande känslan som man ibland kan få när man lyssnar på riktigt bra musik. den känslan som gör att man vill 1. börja dansa, vilket i de flesta fall är en dålig idé på ett tåg (dels pga den höga risken att ramla samt göra resten av resenärerna smått besvärade..) 2. sjunga med (samma tåganledning bortsett från pladaskmöjligheter) 3. skriva ner låten och dela med sig av detta sköna magpirr.
jag tänkte ett tag på det tredje behovet dock, för det är ju många som gör så. skriver ner bra låtar i bloggar, presentationer och dylikt. jag förstår ju helt grejen, då jag också känner för att klottra ner ett block med orden som bidrar till min musiklycka, men ifrågasätter direkt den impulsen. jag menar, hur ofta sitter jag själv och lyssnar på vad de sjunger och faktiskt reflekterar över det? och hur ofta är det de låtarna då fjärilspirret uppkommer som faktiskt sammanfaller med en text som jag kan relatera till?

man kan ju förstå folk som sjunger att de fått sina hjärtan krossade (vilket ungefär 90% av låtar i allmänhet verkar handla om) då det är något mer eller mindre alla upplevt, men sen då? mr maker och she moves in her own way och.. argh. jag lyssnar och lyssnar och mår som en prinsessa pga fjärilsinvasion, men jag kan ju inte skriva ner det. texten utan den sköna rytmen, de knäsvagsframkallande dialekterna och de dansframkallande noterna är inte något jag kan stå för personligen. inte något jag upplevt eller tankar jag haft.

samtidigt tänker jag gå emot den eventuellt logiska lösningen att lyssna på och i så fall skriva ner de låtar vars textmaterial jag faktiskt har en uppenbar eller halvhemlig koppling till. tanken på att få lyssna på någon enstaka låt av en bra artist och resten av artister som brittan spears.. (ingen större koll på vad hon egentligen sjunger i sina låtar, men hon basunerar med all säkerhet ut något om en konflikt som liknar något man upplevde i sjätte klass).. det gör mig lätt klaustrofobisk.

jag tänker helt enkelt fortsätta lyssna på musiken som får mitt hjärta att hoppa upp i halsen. och om jag nu måste kunna stå för vad de faktiskt sjunger, då ska jag banne mig analysera sönder låtarna så att jag får in hela mitt liv i dem!

a, b, c, d, e, f and g, oh that reminds me of when we were free.
det börjar bra.. jag relaterar.

pensionsgalenskap

jag känner för att citera ngn smart människa, men jag kommer verkligen inte på någon. smart, alltså. einstein hade väl ett och annat att säga visserligen, men att starta en bloggvänlig diskussion om E är lika med m gånger c i kvadrat är inte så lätt.

så därför struntar jag i smarta citat. jag kan satsa på att bli citerad istället.

jag är inte sjuk längre. (detta var inte meningen jag tänkte skulle bli citerad i framtida framstående magasin, om någon undrar).

jofan! nu kom jag på något som jag funderat på.
jag vill i princip aldrig pensioneras. och jag kan verkligen inte förstå folk som ser fram emot den delen av livet som man inte har något att göra.
jag kan förstå att det är skönt att vara ledig, men där slutar också förståelsen för denna längtan efter att sluta ha en vettig rutin varje dag. för det att ju när man jobbar som man har ett liv. man jobbar, man tjänar pengar, man skaffar kanske familj och kan pga pengarna ha ett bra liv (kärlek är la också en viktig faktor om man ska ha ett bra liv, men det är inte det vi snackar om nu..). sen, däremot, när man pensioneras, då har man all tid i världen för att ta hand om familjen på heltid (dvs ringa sina utflugna barn en gång i timman, gå sin respektive på nerverna och damma porslinshunden en extra gång), resa (för alla pengar man får som pensionär.. typ 12000 i månaden, eller ngt liknande. du får helt enkelt stanna hemma vid telefonen och dammtrasan), utföra hushållssysslor (behöver ingen närmre förklaring för att förtydliga att denna situation inte är optimal)..

så, om jag någonsin ska bli pensionär, då måste jag helt enkelt vara rik. få ut massa pengar i månaden så att man kan fortsätta leva utan vardagsrutinen i sitt jobb och utan sin (förhoppningsvis fantastiska) lön. jag ska resa överallt och skämma bort barnbarnen med alla onödiga teknikprylar. hippa rika mormor, typ.

shit alltså. folk som längtar till pensionen. vakna upp eller skaffa er ett jäkligt välbetalt jobb! :)

blogginlägget är öppet för arga påhopp eller för att citeras.
(självgodheten bjuder jag på)

hassle och hp

nej, min sony ericsson w660i:s främsta syfte är inte att filma, vilket kanske syns ganska tydligt.. däremot så fick jag med hjälp av denna lilla röda godbit möjlighet att lägga upp ett smakprov från en riktigt bra konsert med erik hassle himself.! då jag bara hade hört hurtful och don't bring flowers after i'm dead (vilka iofs är sköna tunes) så hade jag inte jättehöga förväntningar på spelningen på sticky en fredagkväll i början av oktober, men shit vad skön han var! han är lite nörd-cool-rockig med ett hår som i ett färgat strålkastarljus blir en fotografs våta dröm. riktigt nöjd med den kvällen, tack pasta-lul!

annars spenderar jag tid med ord till högskoleprovet, vilket är en konst i sig. jag menar, hejhej, jag tänker inte tillbakavisa att uttrycket le i mjugg är ngt annat än ett moment 22, och det vore trist om jag fick bära hundhuvudet för att jag försökt internalisera min personlighet med vad-det-nu-kan-vara (med reservation för eventuella syftningsfel pga min ovana vid dessa konstiga ord..) i say pssht.!

du är en klump!

"social" svarade mamma. "klump" sa jan.

svaren på frågan "hur skulle du beskriva mig med ett ord?" är inte helt oväntade. jans svar kom nästan innan jag hann ställa klart frågan, med ett förnöjt leende på läpparna. vännen och jag är skrämmande lika. tycker att skalle-per är ett roligt smeknamn och sådär.
mamma, däremot, satt och tänkte så länge att jag hann tröttna och börja kolla på 250-kilossnubben på tv istället. när hon väl svarade var hon fortfarande tveksam och hävdade att man inte kan beskriva mig med ett ord.

men hur beskriver man en person egentligen? är det bättre att säga alla adjektiv man kan komma på som passar in, eller blir det inte bara ännu mer luddigt om man får höra mer eller mindre alla egenskaper i världen? för det finns ju ingen person som bara är snäll och söt. eller flippad och busig. får man höra att man är snäll, gullig, glad, lättirriterad, lat, exalterad, lill-gammal (plus typ 20 saker till..) så står man kanske ännu mer förvirrad än innan.
fler invändningar mot att säga allt man tycker är att du lär få tio olika åsikter av tio olika personer, och att om du utelämnar något så säger du indirekt att hon eller han inte besitter denna egenskap.

så på ett sätt är det bättre att bara säga ett ord. för då vet man att det finns mer, men att detta på något vis beskriver dig bäst (enligt en viss person..)
mamma sa det bra, och vännen sa det bra på vårt skadeglada sätt.

zophia beskrev mig helt enkelt som "hysterisk.. med en positiv klang!".
jag tycker att det säger mer med ett ord.. :)

love y'all. måste fixa spotify nu. det krånglar!