du är en klump!

"social" svarade mamma. "klump" sa jan.

svaren på frågan "hur skulle du beskriva mig med ett ord?" är inte helt oväntade. jans svar kom nästan innan jag hann ställa klart frågan, med ett förnöjt leende på läpparna. vännen och jag är skrämmande lika. tycker att skalle-per är ett roligt smeknamn och sådär.
mamma, däremot, satt och tänkte så länge att jag hann tröttna och börja kolla på 250-kilossnubben på tv istället. när hon väl svarade var hon fortfarande tveksam och hävdade att man inte kan beskriva mig med ett ord.

men hur beskriver man en person egentligen? är det bättre att säga alla adjektiv man kan komma på som passar in, eller blir det inte bara ännu mer luddigt om man får höra mer eller mindre alla egenskaper i världen? för det finns ju ingen person som bara är snäll och söt. eller flippad och busig. får man höra att man är snäll, gullig, glad, lättirriterad, lat, exalterad, lill-gammal (plus typ 20 saker till..) så står man kanske ännu mer förvirrad än innan.
fler invändningar mot att säga allt man tycker är att du lär få tio olika åsikter av tio olika personer, och att om du utelämnar något så säger du indirekt att hon eller han inte besitter denna egenskap.

så på ett sätt är det bättre att bara säga ett ord. för då vet man att det finns mer, men att detta på något vis beskriver dig bäst (enligt en viss person..)
mamma sa det bra, och vännen sa det bra på vårt skadeglada sätt.

zophia beskrev mig helt enkelt som "hysterisk.. med en positiv klang!".
jag tycker att det säger mer med ett ord.. :)

love y'all. måste fixa spotify nu. det krånglar!