Det är ett avskalat rum, med möbler sånär som på en säng och en stor rund taklampa i vit spets. Det ligger någon på sängen, helt stilla. Ett andetag då och då är det enda egentliga livstecknet. Hade det inte varit för musiken som spelades, hade det varit alldeles tyst. Family values ljuder med ett smått desperat tonläge, och Johnossi gör att rummet inte alls känns avskalat. Musiken ger en känsla. Musik är inredning.
Ja, det är jag som ligger i sängen. Och rummet kanske är avskalat delvis för att jag inte vet hur jag ska placera hyllor och tavlor och allt vad man har i ett rum. Men när jag låg där, med musiktonerna som enda fokus, så kändes det som att det var nog för att jag skulle vara nöjd. Allt jag behöver är en säng, musik och en stor rund taklampa i vit spets.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar