en bra dag

hey everyone.
idag när jag gick igenom nordstan passerade jag den där lilla trappan innan skabbtunneln, där det alltid hänger emo-kids och punkare. som vanligt sneglade jag diskret fientligt mot dem. inte så att de själva märkte det, det skulle inte mitt snälla jag klara av. nejdå, bara inom mig tyckte jag att de var lite smått patetiska som hänger på en trappa och färgar håret svart och rosa.

i alla fall. två meter innan jag passerat dem säger en kille med svart hår (såklart) i femtonårsåldern "hej". förvånat tittar jag på honom, och saktar nog ned farten en aning. "hm, hej" svarar jag snabbt, fyrar ett snabbt, ganska artigt leende. halvsekunden innan han försvunnit ur mitt synfält kontrar han med "ha en bra dag". jag, nästan ännu mer förvånad än efter "hejet" men trots detta snabbare i reaktionen, säger " 'samma" och småskrattar inombords. inte hånfullt, inte elakt, inte "vad sorglig han är".

nej, jag blir uppriktigt glad. ja, jävlar, tänkte jag. jag tänker ha en bra dag. och på en gång förvandlades min eftermiddagströtthet till en förväntan och glädje över hur bra resten av min dag skulle bli.

det fick mig att tänka till lite.. tänk vad ofta det är man önskar någon en bra dag, och vad ofta det är man får höra det. trots detta tänker jag aldrig annars; jaa, det ska jag nog ha. en BRA dag. det är så självklart och vardagligt att jag istället tänker; ja, det blir en vanlig dag. en dag som alla andra. jag menar inte att de är dåliga, men det är en skillnad på en riktigt bra dag och en vanlig dag. och den stora skillnaden är ju egentligen inställningen. om du har tänkt dig att ha en bra dag eller inte.

så ja - JA! - jag ska ha en bra dag. tack, du söta lill-emo, som fick mig att tänka på det. jag ska ha en bra dag varje dag! :)
puss<3