mitt liv som hund

om jag har ställt in tallriken i diskmaskin? nej!
om jag har städat mitt rum? nope.
om jag har pluggat tillräckligt inför tentan så att jag har tid att sitta o kolla statusuppdateringar på facebook? nähädu!

för jag kan göra som jag vill. jag gnyr lite då och då så att någon vänlig själ kan klappa mig på huvudet. inte klappa hårt som brutala treåringar alltså. klappare måste ha lite feeling.

framförallt så är kraven på mig okej. jag behöver inte fixa en massa saker, och hjälpa till med hushållet känns faktiskt helt uteslutet.
om någon vill att jag ska göra ngt så är det väl på sin höjd att jag ska vifta med en tass eller nåt. känns helt okej. om jag får godis. annars - glöm det! måste spara på energin.

min dag:
gå ut. helst tio minuter längre än vad matte vill, bara för att se det där desperata uttrycket i ögonen på na, "koom nu dåå".
äta. helst ngt ur kastrull. annars får jag la äta torrt. fattar inte varför jag aldrig får sås.
sova. helst länge. på mattes kudde. (hehe. får jag inte. men sen när hon kommer va, då langar jag hundögonen. works every time!)
skälla. låtsas att det är på något farligt typ. men egentligen skäller jag bara för att återigen få desperata ögonuttrycket igen, "sluuta nuu".
a.
det är det jag gör. helst.

sen kanske jag inte använder så mkt tallrikar, jag har inget rum och jag har lite svårt för både plugg och facebook. men om jag hade kunnat göra det, så hade jag inte behövt.
see ya. nu ska jag gny.