bloggerska. borde jag kalla mig typ "josie" eller "mizz jo"? :P

Ska man vara en äkta bloggerska så ska man! Den här bilden är allt annat än one of a kind, generellt sett. Men för mig, så jo. Även om inte en jäkel tror mig.

Anyways, jag är glad idag. För nu är det klart - jag flyttar till Lund inom kort, för att studera läkarkonsten. Oh ja. Och jag gillar det! Man kan tro att det är skräckinjagande och så, och då har man rätt. Men det är också sjukligt spännande. Jag är så fruktansvärt taggad. Och vettskrämd. Men mest taggad.

Nu vankas det kaffe med mummy och vännen. Later!

ABR

Oh, I get by with a little help from my friends..
Radion sjunger i bakgrunden medan jag sitter och filosoferar i snurrstolen. Livet är abr, tänker jag. Abstrakt, skulle det ju förstås stå första gången jag skrev det. Men jag och folk omkring mig är imperfekta. Så livet, det är abr. Det är det jag sitter och tänker.

Nervositet är en konstant känsla jag bär på nuförtiden! Vilket känns ovanligt, men är säkert väldigt nyttigt. Jag ska ju flytta, som sagt, om inte världen går under. Och därför är jag lite av ett nervvrak. Ni vet, hjärtat slår lite snabbare än vanligt, jag är virrigare (ja, tyst nu. Det är möjligt ja. Nej, jag är allvarlig! Så glömsk är jag inte! Eller jo. Men nu är det värre), sinnena skärps en aning. Jag blir till och med uppmärksam på hur fru Corin gör när hon ska knåpa ihop en deliciös middag.

Nu fortsätter det att blomma i asfalten (Release me, guys. "i am an asphalt flower breaking free, but you keep stopping me")! Lite olika betydelse dock. Men asfaltsblommor är det iaf!

JULDAGEN 09!

Det vankades road trip idag! Jag och Ullis tog tag i våra liv och drog till Lund på visning av vad vi trodde var en trea centralt för blott 5000 kronor, men som visade sig vara ett rum i en trea centralt. För femtusen kronor. Lite skillnad!
Vi hade ruskigt skoj dit och hem dock- sjöng powerballader och Gyllene tider för full hals, käkade juldagslunch på kära donken och Ullis konstaterade att "Jag älskar musik.. Men jag hatar reklam"

Ikväll är det fest, juldagsgalej och sånt trevligt. Sitter just nu och sippar på Hannes vin. Med all rätt, min öl är fortfarande varm..!

Puss o kram

God jul buddies

Idag är det julafton ju!
Och jag känner julstämning.
Vilket är fördelaktigt!
Jag har redan fått ett paket av mamma. Hon blev lite tårögd när hon tänkte på att jag inte ska bo hemma i vår och gav mig en fin-nalle, ca 10 cm hög. Den ska jag ha med mig till Skåne, sa hon. Och tänka på henne, såklart. Hon är för söt.

Jag är så sugen på att åka skridskor! Vilket alla i min omgivning vet nu, för jag har tjatat om det i flera dagar. Men snart ska det ske!

Julpromenad till morfars grav nu. Chill!
GOD JUL!

Dans-singel och julpyssel

Jul?
Jag hör ju julmusik, känner doften av chokladkola och lussebullar och ser granen vänta på att bli klädd men.. Jul, sa du? Redan?

Hittade tre gamla singlar förut (inte tre ensamstående medelålders människor alltså, utan CD-skivor med en låt på). Det var Lady Stardust med Miskovsky, Barbie Girl med Aqua och the bad touch med Bloodhound gang. Helt oväntat och sjukt kul. Jag satsade på stardust, för det kändes som en sån kväll. Och dansade med stora svepande rörelser, för det kändes som en sån låt. Riktigt befriande.

Undra vilka kvällar som känns som the bad touch respektive barbie girl. Det blir definitivt spännande att se. I can't wait, can you? Ha, trodde jag inte heller!
Nej, nu ska jag fortsätta att kämpa för julkänslan att infinna sig! Julpynt nästa!

Ey yo

Mötte en bil när jag körde till stationen idag. Jag kom från vänster, och den andra bilen från höger, men jag kom tidigare. Så jag körde. Men den andra bilen, som för övrigt hette BAP, köttade! Och jag stannade. BAP verkade inte vara så ödmjuk, även om man hade kunnat tro det. Den var ungefär lika liten som NYR (21-åringen), vit och ganska mullig. Men man ska inte låta sig luras! Jojo, jag hörde dig allt sjunga, där du kördes framför mig och NYR. "MmBAP, daumBAP, duradadmmBAP, ../../ jag blinkar med bromsljusen, för jag heter BAP, jag tänker inte blinka när jag svänger, för jag heter BAP! BUSBAP! Nanana"

Kaxig jäkel. Man kan tro att småbilar har lite mer respekt för gamla kärror! Men nej! Samhället förändras. Kanske skulle jag göra som farbrorn som blev kallad "jävla gubbjävel" och lappa till den lille skitbilen. Fast är ganska stolt över mitt milda agerande dock. Me and Fiesta, rising above!

Igår hade vi julmys hos Nilsson Bromander. Det var sweet (dubbel bemärkelse, vi fick massor av julfina och julgodis) (parentes 2: tänk, när det närmar sig en viss högtid så döper man allt därefter, som julfika. Julfiesta, julplugg, julbad?).
Om en halvtimma eller så är det reunion! Julreunion!

Lördag

Morgon, alla.
Inget blev som planerat igår. Fika o Sportlife byttes ut mot hundpromenad och halvengagerat tittande på happy feet (förmodligen skamligt av mig att ens ha på den, men den lille ledsne pingvinen är alldeles fantastiskt söt). På kvällen blev det inte gbg, än mindre Jul på Liseberg, utan jag festade till det i Alingsås, så småningom på hotellet.
Men sen, när jag lyckats slingra mig ifrån en pöjk som försökte hävda att hans hjärta bara bankade för mig (vi hade ju faktiskt känt varandra i tio minuter och hans ögon gick i kors), och när vi promenerade mot bastu-efterfesten så tänkte jag "nej, nu jäklar. Nu ska jag GÅ hem!"
Jag började traska, klockan var 01.56. Tänkte "det här går ju bra, helt lugnt att gå, nanana"
Börjar närma mig Statoil, fryser om handleder. "det GÅR bra. Bra! Jag fryser inte!"
Förbi macken. Ska upp för lång backe. "fan. Tungt. Jag tar en taxi när jag kommit över kullen"
Över kullen, äntligen. "Där lurade jag dig allt, Josefine! Haha! Traska på!"
Gatlampor tar slut. En ful raggarbil kör förbi och försöker rusa bilen när de passerar. "Dö, grabben, jag går lika snabbt som din gamla Volvo utan ljuddämpare". Kollar på klockan var elfte minut. Fryser om armvecken.
HEMMA! Klockan är 02.46. Jag är glad som en lärka. Vem behöver ta taxi för 134 kr när man kan gå?! Nanana.

Jag blir så matt, för övrigt! Angående killen med ögon i kors. Ganska kul att prata, check. Dansa hobby-bugg, festligt initiativ, check. Handen på rumpan à la mellanstadiet, nejnejnej. Körde moves, lite fula dansgrejer för att avleda. Måste man säga "du är äcklig. Dra!" för att komma ur såna här situationer?

- 16,7

Sexton komma sju minusgrader.
Smaka på det. Småkyligt, kan man tycka. Askallt, tycker jag.
Jag hade helst sett att jag var inomhus hela dagen, en rått isande dag som denna. Jag hade helst velat ligga under mitt täcke, kolla ut genom fönstret och le förnöjt för mig själv när jag ser någon kämpa mot vinden som får helvetet att freeze over. Helst av allt, hade jag gjort vad som helst för att slippa öppna ytterdörren.
Fast ändå inte. När man ställer en dag med fika på stan, flåsa på Sportlife och (förhoppningsvis) åka skridskor på Jul på Liseberg mot att sitta hemma och kolla på när mamma flänger mellan stall och dammsugare och telefonen, så är valet ändå inte så svårt.

Jag får väl helt enkelt vara den som någon annan ler förnöjt åt. Damn.

Simpel glädje

Det är ett avskalat rum, med möbler sånär som på en säng och en stor rund taklampa i vit spets. Det ligger någon på sängen, helt stilla. Ett andetag då och då är det enda egentliga livstecknet. Hade det inte varit för musiken som spelades, hade det varit alldeles tyst. Family values ljuder med ett smått desperat tonläge, och Johnossi gör att rummet inte alls känns avskalat. Musiken ger en känsla. Musik är inredning.

Ja, det är jag som ligger i sängen. Och rummet kanske är avskalat delvis för att jag inte vet hur jag ska placera hyllor och tavlor och allt vad man har i ett rum. Men när jag låg där, med musiktonerna som enda fokus, så kändes det som att det var nog för att jag skulle vara nöjd. Allt jag behöver är en säng, musik och en stor rund taklampa i vit spets.

Malaria och Maxi

Att engagera sig i något viktigt känns väsentligt. Som P3, som kör musikhjälpen i kampen mot malaria nu. De engagerar sig, och gör en riktigt bra sak (och tjänar in sjuka pengar till malariasjuka genom att sälja kändisars outfits, instrument och integritet) (sistnämnda är ett skämt, förstås).
Idag gjorde jag också en bra sak, jag handlade! Jag är där så ofta nu att det inte är långt ifrån att jag småpratar med fruktpersonalen, skojar med kassörskan och diskuterar med avdelningscheferna. I alla fall, idag, när jag stod vid gurkan och hade sprungit runt i affären i ca 30 minuter, kände jag 'nej, nu ger jag upp. Jag bryr mig inte om att vagnen är halvfull, att jag inte hittat allt jag ska ha eller att mat är nödvändigt för att överleva. Jag ger bara upp'. Det var mycket folk och jag kände absolut ingen motivation för att fortsätta!
Sen tog jag tag i mitt liv, scannade in ett bröd och gick till kassan. Jag engagerade mig, och handlade vidare.

Det är jag och malariafolket. Vi gör det for a good freakin' cause!

09.02

Vaknar 09.02. Paniken från nattens mardröm sitter kvar som en kniv i bröstet. Fruktansvärt. Kommer ni ihåg när man var liten och hade mardrömmar om monster o sånt? Då hade man ju befogad panik när man vaknade. I natt drömde jag att någon snott mitt handväsk-innehåll. Plånbok och telefon. Och får panik, för det går väl inte på försäkringen?!?!?! Damn girl.

Klockan blir 09.16. Och jag nynnar, som vana nynnare gör. Family values är jäkligt bra ändå. Jag langar Youtube och kollar på soluppgången från sängen medan paniken och ångesten från i morse börjar ersättas med hunger! Gött! Nu gör vi en bra torsdag!

Miljö och skor

Min familj är bra på miljötänk.
Vännen tar bilen till stallet när han ska ge hästarna mat (det är ca 80
meter från huset).
Jag tänder helst alla lampor. I vardagsrummet/köket har vi 32 spotlights, en taklampa och åtta fönster-spotlights.
Om jag kommer ihåg startar jag bilen 15 min tidigt för att värma upp den innan jag ska åka.
Oh well. Det är inte så farligt.

Converse är för övrigt asdåligt, för när det är halt så halkar man. Helt enkelt.
På tal om converse- converse är för övrigt asbra, för när det är halt så kan man ställa sig i en backe och bara glida ner. Inga konstigheter (testat, har skidkvalitet!).

Rrrremixxx

Är nyskapande.

1. (Musik: Lonely) Till Zophia.
Slowly, writing so slowly
I know nobody
writing this slow!
Ooh ooh oh


2. (Musik: Jag ser det snöar)
Jag ser det snöar,
Jag står och köar
in till bilen, hurra!

Nu är det vinter,
agerar sprinter
så jag ska hinna, hurra!


Det är allt jag har. För nu. Och ja, jag köar in till min bil. Den tar ju en kvart att öppna när jag ser det snöar..

Lusse lelle

Glad Lucia!
Så har jag det sagt.
Kl 07.00, den trettonde december varje år, visar de sändningar (direkt, tror jag) från något litet torp med talangfulla körer som agerar luciatåg. Det är vackert och viktigt. För det är tradition. Kruxet i år är att det är söndag idag. O så tänkte jag igår, varför inte sätta det på inspelning, så ser vi det när vi vaknar?
Åh, herregud. Så kan man ju inte säga. Det är som att svära i kyrkan, eller nåt. Så det hela slutade med att vi inte ställde in boxern och att jag såklart gick upp fem i sju.. Nej, det var en lögn. Vaknade för en kvart sen. Och missade hela spektaklet, såklart.
Oh well, jag kör mitt eget Lucia-tåg. Natten går tunga fjät, right?

Lalalalala

God morgon!
Solen skiner, frosten har tagit tag i naturen och mamma sjunger.
Vilken idyll, kan man tro. Om man inte vet vad hon sjunger.

"Fia är bakis, lalalalalala", några gånger om.

Vi hade pubrunda igår, med det där bästa teamet. Mat, vin och Lucia på Musses och sedan öl på Mangiamo, Åkanten och Stures. Vi gjorde Alingsås, helt enkelt. Och vi gjorde det bra! Så därför kan jag känna att ja, lilla mamma, sjung du. Sjung för full hals, för det var det värt!

Ikväll ska vi ju på släktkalas. Det bästa som finns!:)

Ledig akt 2

Fick en asjobbig vagn på maxi som inte ville svänga! Detta
märkte jag förstås när jag åkt hiss, hämtat scanner, köpt påsar och traskat igenom stålöppnargrejerna. Förstås. Så jag bytte inte, utan kämpar på ändå. En ovan och virrig handlare som jag själv är inte jätteordnad och tar saker son de kommer, utan springer fram och tillbaka förbi frukt och kryddor och bröd och mjölk fyra gånger om. Med en osvängbar vagn. Förstås.

Åker hem. Bor ju på landet nu, i Rödene. Låter extra lantligt. I alla fall, råkar kika till höger på ett fält (ytterligare lantisfaktor) och vad ligger där, om inte en halvt uppäten jävla hjort? Fy fan. (Förlåt. Jag svär när jag dör av avsmak). Korparna tyckte det var nice. Vilket jag ger blanka * i. Det var bara äckligt!

Lunch nu. Riktigt sugen.

Lediga dagar

Att vara ledig.
Jag jobbar inte idag. Nej, jag gick ut med min hund. Alice har inte riktigt alla hästar hemma idag. Hon flänger åt alla håll, vill gå åt alla andra håll än det vi ska, och hon gör ifrån sig ljud som jag inte trodde hundars stämband var kapabla till. Som de där pratande katterna typ, så låter hon.
Ledig aktivitet 2: TV. Bättre program på dagarna nu än förr. Nu är det How I Met Your Mother och Sibas Grej of the day-reklam. Vilket är sweet. Här får jag inte sitta länge dock. För snart ska jag..
..HANDLA! På maxi. Med scanner. Om jag är coolast i världen? Pssht, nejdå, det finns säkert någon som är tuffare.

Ikväll blir det julgalej! Turkiskt och vin med det bästa teamet! Snap!

Fred och livet som uteliggare

Barack Obama får Nobels fredspris. Lyssnade på hans tal för någon timma sen. Ett helt fantastiskt tal, såklart, bortsett från viss råamerikansk patriotisk självgodhet. Han kan tala, den mannen. Han citerade Martin Luther King, han diskuterade ämnet fred realistiskt och idealistiskt. Han förklarade att det finns en mängd människor som kämpat för rättvisa i tysthet, som förtjänar priset mer än vad han själv gör.
Och det är nog sant. Men ändå, han är ju en sjuhelvetes talare. Om jag hade haft minne för det, hade jag citerat avslutningen, för den är nästan gåshudsframkallande, om man är en person som känner hopp inför världen i framtiden. Är du enbart en cynisk jäkel (det är jag inte, inte enbart!) så kanske det snarare framkallar kräkreflexer. Om ni inte såg det, lägg tjugo minuter av ditt liv och se på det nu.

Snabbt ämnesbyte. Sökandet efter boende i Lund är allt annat än hälsosamt. Ulrika blir ett nervöst sammanbrott personifierat. Jag blir stissig och övertygad om att jag får spendera närmsta månaderna på en parkbänk med min nya tunna sovsäck och en garderob i form av en Ica-kasse. Det jag kommer att äta till middag är mackor från Pressbyrån som folk tagit fyra tuggor på och sen insett att den är så torr att den inte är värd att ätas och slänger den i min papperskorg (min; vi uteliggare har olika revir, själv börjar jag med en papperskorg vid torget och avancerar sedan till huvudgatan). Inte jättestissig, men lite.

Ah, peace, lämpligt nog.

En vän som kan det här med telepati..

En av mina vänner är lite stingslig idag. 21 år och ganska bitsk. Man kan tycka att det är lite otroligt, men min vän kan läsa tankar. Helt seriöst.

Min vän heter Ford Fiesta, även kallad Pärlan. Det konstiga med pärlan är att när jag stänger av honom, så får jag kärringstopp. Vilket låter helt ologiskt, och det är det! Jag vrider om nyckeln, och då dör bilen långsamt som jag släppt kopplingen vid helt fel tillfälle. Jätteskumt. Anyway, han dog utanför maxi idag. Och så tänkte jag "pärlan, jag är ledsen, men du är konstig!".
Men vad händer då?
Jo, tro fan att jag smäller fingret i dörren. Jag ropar olämpliga ord högt på stormarknadens parkering och upptäcker sen att två damer står en bilbredd bort. Men jag bryr mig inte, SÅ ont gör det! Det är karma. Bilen läser tankar.

Vi pratade även om Fiestan tidigare idag, jag och pappa. Jag ska förmodligen flytta till Lund i vår, så ska inte använda bilen på ett tag. Han tänkte därför högt (tyvärr, i detta fall) att vi skulle sälja bilen.
"SÄLJA PÄRLAN?!" utropade jag.
"Ja?" svarar pappa.
"Pappa! Fiestan är rena rama institutionen i vår familj! Hängt med längre än jag! Det är helt uteslutet!"
För så är det. Från pärlan hämtar vi trygghet, kärlek och värme. Fiestan ställer alltid upp! (utom vid akut dunderkyla) Fiestan, pärlan och den bitska 21-åringen stannar!

Åh, just det. Fjärde reserv på läkarprogrammet i Lund.. Hyfsat grymma odds. Och om grisar mot förmodan skulle börja flyga så är jag iaf femte reserv i Umeå. Så, ja. Livet leker!

Tillbaka till verkligheten

Nu är jag tillbaka från UK och London!

Vi hann göra massa kul, men allt orkar jag inte delge nu. Drog nämligen direkt från puben vid Victoria Station till Stansted ( nåväl, efter lite väntan vid busshållsplatsen) där jag lyckades somna i nästan två timmar. Sånt är lite skumt dock. Lägga sig över några stolar, langa upp en stickad tröja som kudde och sen slagga framför ögonen på andra snåla resenärer (Stansted är low price alright!). Oh well. Kom hem småbakis men framförallt ruskigt trött.
Hade adventskalajs i eftermiddag. And yes, was nice.
Nu Vem kan slå Filip och Fredrik. Eller ja, typ. Kollar väl på en tiondel, lyssnar aningen mer.

Åh, förresten. På bussen på väg till London från flygplatsen i torsdags satt ett italienskt par snett framför mig. Killens största hobby verkar vara att agera lapptäcke på sin flickvän. Ni vet, armar och ben omfamnar objektet tre varv. Anyways, han var mkt sugen på att hångla med sin halvblonderade brud. Pinsamheten kommer inom kort; flaxande av armar som ledde till lapptäckande är automatiskt uppmärksamhetstilldragande. Helt enkelt så råkade jag kolla dit precis när han stoppar tungan i halsen på henne och MÖTER hans blick. Tankar begränsades till "helvete" och "måste ta upp telefonen".. "nu".

S-s-s-see ya.

Chokladöl

Sitter på Säves flygplats med en köttbullemacka och Ramlösa Kaktus framför mig. Och så ser jag ölmenyn. Intressant, tänker jag, undra vad de har för kul.
Men det är ingen vanlig ölmeny, såklart. Det är en råpretantiös ölmeny.

Såhär beskriver de Staropramen Dark;
Markerad doft av kaffe, mörk choklad och nötter. Smakkavalkad av toner som kaffe, mörk choklad och rostat bröd. Fruktighet som avslutas med uppstramande bitterhet.

Det luktar och smakar öl! Inget annat!
Jag håller mig till kaktusvattnet för säkerhets skull. Tänk om ölen verkligen skulle smaka kaffe och choklad. Yuck!

Mot London!

Såå, jag åker till London imorgon, vid halv två-tiden ungefär. Eller ja, jag åker ju med Ryan Air, så det är väl lika bra att jag åker snart..
Ah, vi behöver ju inte överdriva, men jag har hört att de är ganska kassa med tider. Drar iväg en halvtimma tidigt, om de skulle känna för det.

Anyways! Ska bli kanonskoj att träffa Ellen! Och så ska jag försöka träffa en stor snubbe som heter ben, som alla verkar snacka om när det gäller London. Och just det ja, hörde att det fanns ett ställe där alla kändisar hänger och står aaaasstilla. Så, SÅ coolt.
Nej, nog med dåliga skämt! Jag har ju faktiskt aldrig varit i London (eller i någon annan del av Storbritannien för den delen) om man inte räknar mitt o Julles häng på Heathrow i några timmar. Så, ja, i'll freakin' enjoy it!
Tillbaka till verkligheten på söndag, men tills dess - so long suckers!

Presenter o sånt

Lyssnade precis på Alicia Keys låt Like you'll never see me again. Någon gång i slutet sjunger hon att nuet är en gåva. Vilket känns fint. Det får dock en mer logisk klang i låten som såklart sjungs på engelska; the present is a gift.
..
Undrar lite om de tänkte på att den kärleksfulla och fina texten kunde förväxlas med något som skrivits av Paris Hilton!

Att vara snäll

Jag är en cynisk jäkel.
Du är förmodligen också en cynisk jäkel.
Ironisk och sarkastisk och hånande och skadeglad.
Det låter ju helt fruktansvärt, men sån är jag. Och du, skulle jag tro.

Jag tänkte precis, när jag kollat på en jätteamerikansk dramaserie att man kanske borde göra en personlighets-make-over. Alltså, inte bli som Hannah Montana eller så, utan bara lite snällare och ha lite mer förtroende för folk.
Eller jag vet inte. Vi har ju varit såna sen alltid. Cyniska jäklar.

Tråkigt negativ man låter. Men de är så ulligt och gulligt STÖTTANDE och VÄNLIGA mot varandra i TV:n. Det är fruktansvärt störande, oftast. Men idag, bara för en sekund eller två, kände jag att från och med nu ska jag vara en vänligare människa. Utan överdoserna av sarkasm. Shit, vem försöker jag lura? Jag är kungen på ironi! Nej, nej, nu jäklar. Snäll. S-N-Ä-L-L.

Nu blommar det i asfalten, hörni!

betygsdebatten

åh, herregud..
jag blir så matt av betygsdebatten! sitter och lyssnar på P3 där lyssnare kan ringa in och säga vad de tycker om betygssystemet. så ringer det in en tjej som tycker att vi ska AVSKAFFA betygssystemet! INGA BETYG! nähänej, varför tycker hon detta, kan man fråga sig. jag citerar; "jag har själv upplevt att jag fått orättvisa betyg, och mina kompisar med. /../ bara för att man inte har rätt attityd" osv.

jag ska inte säga att hon bara är allmänt bitter över att hon inte fick det betyg hon ville, men sannolikheten är väl inte obefintlig direkt. sen kommer det bästa; hennes alternativa metod för att veta vem som ska komma in på en viss utbildning på högskolan - omdömen. omdömen, som skrivs av lärarna. istället för det fruktansvärda systemet med betyg. enda skillnaden på detta är att man använder adjektiv och okonkreta beskrivningar som är ännu mer subjektiva än betygen. hon tyckte att läraren personligen hade för mycket egen makt, t ex att den egna åsikten om elevens personlighet påverkade betyget. men hej, lilla gumman, om din dåliga attityd skulle påverka ditt betyg negativt, tror du då att det skulle hjälpa med ett skrifligt omdöme? var är logiken i det resonemanget?

och det fortsätter! programledaren frågar, tack och lov, hur det skulle gå till när man då tog ut folk till t ex juristprogrammet, då det skulle ta otroligt lång tid att läsa igenom alla omdömen och väga dessa för och emot varandra istället för enkla betyg som dessutom kan datoriseras. svaret; jag tycker att det är värt den tiden.

uppenbarligen har hon ingen koll på vad tid innebär.

personligen tror jag att man aldrig kan komma ifrån betygssystemet utan att det skulle bli kaos. end of story.